Jag har fingrarna i jorden igen nu när solen äntligen lyser samtidigt som jag är ledig. Tankarna rör sig mellan fänkålens vara eller icke vara och det allmänna livstillståndet. Hur ska jag leva för att leva? Det är dags att sätta stopp för det som är att inte leva.

Jag har jord mellan händerna och fingrarna djupt begravda i leran. Jag drar i gräsrötter gräsrötter gräsrötter och en och annan tussilagorot. De späda ärtorna viker sig i blåsten och plantan med timjan  återfår långsamt sommarens färg.

skrivande, jag funderar. det tog stopp och sen har jag gjort flera försök att börja. att vara en som skriver. jag fick frågan för många år sen av en vän, "skriver du" "eh ja jo, kanske, nej" var mitt svar. du är med eller inte, du är en som skriver eller en som inte skriver. jag fegade den gången, som alltid. men nu vet jag, jag är en som skriver. en som tänker i text och som vill ha utlopp för det. så nu skriver jag. kanske här.

Vakna! Lördagsmorgon och helst av allt vill du inte vara ensam. Men vad kan du göra förutom att acceptera situationen och välja näst bäst nummer två stanna längen i sängen med en roman och upprätthålla konstruktionen av dig själv som fri och självständig.

Och när jag tror att en tråkig söndag ska följa på en tråkig lördag är det frukost igen och myller och kaffekanna om och om igen. Och tanklöst vimlande på stan och plötslig förflyttning ett år bakåt, fast nu istället och sen fikar vi bara vi och pratar igen och vandrar hemåt i novembereftermiddagen och jag är så mycket mera glad nu.

Ja. Nej. Inte du, men du. upp och ner upp och ner. kanske en liten liten fjäril men samtidigt allvar och helt plötsligt trötthet. sant är att ingenting är nytt utan allt kommer åter.

nu ska jag äta i tystnad! säger han och tittar intensivt på datorn och jag diskar i säkert en halv minut innan jag säger men du! och sen säger jag du kan väl städa lite imorgon eftermiddag va? jovisst säger han och stirrar fortfarande på datorn. jo säger jag för jag hann inte städa idag för jag blev inringd till jobbet. jaha säger han och jag ger upp och lämnar honom och datorn till sitt öde.