my friend my friends forgive me

Jag finns faktiskt. Även om mina sociala färdigheter krymper för varje timme jag spenderar över mina böcker, och även om jag aldrig hinner träffas och även om jag inte orkar med att ringa maila smsa, mest för att jag har huvudet så fullt av uppsats att jag inte riktigt vet vad jag ska säga till alla som vill höra något annat. Men jag uppskattar sällskapsförsök, fast jag blir stressad av att planera in dem. Fånga mig när jag minst anar det och I'll be yours.

lördag

Igår, precis som jag hade vant mig vid tanken av en fredagskväll med bara mig själv och kanske en bok och en kopp te och fått det att nästan kännas som om det var det jag hade valt om jag hade fått välja mellan allt i världen, precis då fick jag ett sms från en vän som bjöd på middag! Så istället vandrade jag ut till Berthåga och åt mat och spelade spel och var med om en sån där "alla känner alla i Uppsala-grej" som numera händer hela tiden.

När jag så småningom lämnade det trevliga sällskapet och så småningom hade somnat i min säng vaknade jag igen. Mina eurodiscoefterfestgrannar har vaknat igen efter vinterdvalan. Det bjöds på Linda Bengtzing, Kikki Danielsson, brölande män, och allmänt dunkadunka över hela gården. Nu ska jag ladda upp med deras adress och numret till störningsjouren bredvid sängen, och sen ska jag njuta av att lyssna till när nästa efterfest blir sådär obehagligt avbruten av otrevliga vakttyper. Hehe.

Jag funderar på att gå på bio. Jag funderar på att gå och se Jakten på lycka, men Will Smith. Jag funderar på att välja att göra det istället för att läsa någon av alla de fina bokreaböckerna som damp ner igår. Jag funderar på att ha ett allvarligt samtal med mig själv om detta. Jag skyller dock ifrån mig och lägger skulden på eurodiscoefterfestgrannarna, om inte de hade hållt mig vaken länge mitt i natten och således berövat mig min skönhetssömn och således fått mig på ett halvdumt och halvtjurigt humör skulle jag aldrig ha gjort ett sånt val. Typ.

resande

Idag har jag skrivit en hel del. Om sammanhanget som min uppsats måste finnas i, om uppfattningar om den feministiska rörelsen som den har varit i norden och lite annat. Bakom fliken "struktur" i min pärm samlas det allt fler papper med cirklar och streck på.

Igår feministpysslade jag med en skön samling människor som jag hoppas kommer att träffas igen. Feministiskt nätverkande (oooh jag avskyr ordet!) är bra och fantastiskt roligt!

Det är spännande hur jag följer min uppsats, hur den ger mig inspiration till engagemang och hur mina personliga möten med andra feminister ger nya perspektiv på uppsatsen. Även om alla karriäristiska intentioner med uppsatsskrivandet går om intet, är det en så utvecklande process jag har satt mig i att det inte spelar någon roll. Det gör det också uppenbart för mig hur viktigt det är att skriva uppsatser om något som man är intresserad av, hur mycket man har att vinna på det.

Det får nog vara helg nu, klockan är strax fyra, och även om det är härligt eftermiddagslugnt och solen ligger på så vackert så är det nog dags att lämna carolina och få en smula frisk luft och riktigt solsken. Det är ett intressant seminarium om makt och motstånd i kväll och imorgon som kanske ska få föräras av min närvaro också, vi får se.

frukostfilosoferande

Två saker är sådär lagom uppseendeväckande i DN idag:

"Kvalitet ska styra vården" är möjligt som tidningsrubrik. Det är skrämmande. Jag gillar inte privatisering. Om det nu var nån som trodde det.

Sen säger Lars Ohly att miljöpartiet "tyvärr är nödvändigt att ha med" i ett eventuellt kommande samarbete. Han tycker att de är för borgerliga. Hehe. Jag har funderat en del på det här, för efter senaste valet så var det som om alla runt mig helt plötsligt röstade på miljöpartiet. Och visst, det är ju jätteviktigt med miljön, men de har ibland en inte helt klar inställning till just privatisering och utförsäljning. Jag gillar inte. Lars Ohly tycker att de kan få vara med och bestämma när det gäller miljöfrågor och Eufrågor, men inte när det handlar om "skolpolitik eller avregleringar". Jag har hört att partier gärna gör så, ställer upp och är med på några frågor men snällt låter bli de andra.

För övrigt gick jag upp klockan sju och var ute och sprang. Jag kan inte låta bli att berätta det. Solen sken, det var folk överallt först, men sen, bortåt Berthåga ute på gärdet, var det bara jag och solen och jorden och våren.

Nu ska jag skriva ut det allra sista. Gå ut i solen!

Som att det händer nu

Det bubblar nu, obehagligt en del som jag inte vill veta av, produktivt kreativt uppsatsartat annat som gärna får komma ut. Det senare handlar om huruvida den förutsatta rörelsen mellan olika nivåer i uppsatsen är just hermeneutik. Jag tror det. Jag skrev en grymt bra mening idag, eller kanske var det tre. I stort var det hela uppsatsen. Det handlar om hur feministisk (grupp-)identitet konstrueras i samspelet mellan individ-, organisations- och rörelsenivå. Den identiteten vill jag sen behandla utifrån Frasers resonemang om social status. Voilá!

Jag åt vegsushi på Ippai Ippai, det var gott. Sällskapet trevligt. Och attans, jag glömde berätta om mina vårlökar, så jag gör det nu. Du, du skulle se mina vårlökar, de är uppe flera centimeter, och har fina gröna och gula och orangea små små stjälkar. Visst är jag duktig!

För övrigt verkar det vara juristtenta på gång igen, carolina fylls av dem i flock. Jag tycker flockar av vad som helst är läskiga. Jurister såväl som turister såväl som gräsänder. Till exempel.

finally

Alla dagstidningar lästa. Jag avslutade med kulturdelen från 2 mars och nyhetsdelen från idag. Till på köpet kom jag ihåg att ställa ut alla kassar imorse, det händer ungefär en gång i halvåret.

Handledning idag. Det är dags att skruva upp tempot lite till. Det går nog.

märkvärdigheter

Det är märkvärdigt med orden. Ibland är de så långt borta, när jag som bäst behöver dem. Vid andra tillfällen, som nu, så svämmar de över, och bubblar upp och finns överallt runtomkring. Ska det behövas att jag sover för lite inte arbetar flitigt för att jag ska kunna tänka? Är det bara sådana här dagar när jag inte orkar koncentrera mig på att läsa, på att konsumera ord, som mina egna vill vara med? Dagarna med tomtarna på loftet strax innan jul var ett fint sånt exempel, när inget gick in och bara märkliga saker kom ut, men det kom åtminstone ut ord. Nu ett tag har det varit slut på orden.

Mitt emot mig tvärs över gården är det tre tända ljus i ett fönster och jag ser ser konturerna av flera personer. Undrar vad de firar?

någon slag sammanfattning av mitt allmäntillstånd

Jag gillar att dansa halva natten. Jag gillar att träffa folk ute som jag känner från andra sammanhang som tittar förvånat på mig och säger typ "du ser annorlunda ut". Bara för att popluggen har dykt upp och jag har dykt ner bland glittrande ögonskugga och svart kajal. Jag gillar också att gå ut på ställen som är fyllda av folk som jag känner eller är bekant med och som man kan passa på att lära känna lite bättre, alternativt bara glida omkring och känna sig som kung. Sen är det ju en annan sak att jag nästan aldrig går ut numera, nästan alltid tycker att det som kommer dagen efter är viktigare och därför också måste sova.

Sen gillar jag också att jag nog har gjort den sista intervjun nu och på allvar börjar närma mig uppsatsSKRIVANDET. Det är lite segt nu och processandet behöver komma igång. Jag gillar tomatsoppa också, med basilika i, och ostmacka.

Jag är inte särskilt förtjust i Huntingdons Civilisationernas kamp, men jag måste läsa den ändå. I eftermiddag. Jag är heller inte någon god vän av tomatsoppa på tangentbordet, men det verkar inte gå att undvika.

Jag skulle bli glad om jag fick en dag extra den här veckan bara till att läsa högen med tidningar som ligger på mitt köksbord. Nu kom det en ny Bang också, och en avi om bokreaböckerna.

8 mars

För ett år sen höll jag i en workshop för alla tjejerna på Ulembwe. Vi diskuterade varför det fanns en internationell kvinnodag, och sen delade vi ut bilderna som de hade tagit, och som sen blev en utställning. Rätt mycket var kaos då, men den eftermiddagen vet jag gav mig hopp!

Igår begravdes min mormor. Hon var en härlig människa, så långt ifrån bullmormor man kan komma. När andra kvinnor var hemmafruar på 50-talet, arbetade hon som speciallärare. Hon hade sin egen inkomst, och sen sin egen pension och behövde aldrig be min morfar om pengar. Mormor fick inte gå i realskolan eftersom hennes familj gick i konkurs och var tvungna att flytta, men tog sig sen fram ändå, via praktiska skolan i Karlskoga och sen utbildning till småskolelärare i Skara. De sista åren var hon rätt så dement, men också rolig, och hade alltid integritet till tusen. Sen hade hon suverän stil, och jag kom hem från Värmland nu med en fantastisk rosa ylleklänning i sextiotalsmodell med klädda knappar. Min mor och syster sa nåt om att inte ha den på sig om de så fick betalt. Hehe, sa jag, den tar jag.

Idag är det åttonde mars och jag ska ut och göra en mängd olika saker. Nätverka lite, demonstrera lite, dansa mycket. Så tänkte jag. För det är just det som är viktigt, knyta band till varandra så att vi kan stå upp för varandra och hjälpa varandra i en patriarkal värld. Demonstrera så att vi syns och kanske kan fånga upp några nya, men också för att känna den där fantastiska gemenskapen, den som kanske kan kallas systerskap. Och sen dansa, vara glada, ha roligt! Använda den här dagen till att samla kraft till den kamp som vi för varje dag på året. Då kan vi förändra världen!

film fest och värmland

Då var det klart! Nästa steg är att vara vuxen och ringa två samtal som måste ringas idag. Sen så småningom ska jag ta ett beslut om jag ska se på film ikväll, och i så fall vilken, Red Road eller Jakten på Lycka. Eller om jag ska gå på fest istället. Hm.

Imorgon åker jag till Värmland, och om någon av någon anledning skulle ha vägarna förbi Karlstad på söndag mellan fem och sju så finns jag i Betlehemskyrkan och visar bilderna från Tanzania. Det är bilder tagna av tjejerna på Ulembwe FDC där jag praktiserade förra våren, hur fina som helst!

Nu tusan ska här transkriberas!

Stora transkriberingströjan är på. Tidningarna borttagna från köksbordet. Telefonsladden urdragen. Strax ska jag gömma internetsladden. I'll be back. Efteråt. Förhoppningsvis med ny uppsatsinspiration, den har minst sagt sinat den senaste veckan. Men nu är det dags. The point of no return.

bokfynd

Mat och rödvin med mannen med de gröna fingrarna ikväll, mycket trevligt. Annars har det varit en fin dag. Jag vaknade, segade, klädde på mig, gick hemifrån, vände halvvägs till luthagsesplanaden (och ni som vet var jag bor vet att det är nära) och gick hem, det var för blåsigt och kallt och jag kunde inte riktigt komma ihåg vad det var jag skulle göra på carolina. Istället gick jag loss på adlibris och bokus bokrea! bra saker på bokus, en brödbok och ett engelsklexicon (istället för morfars trettio år gamla) och jättepocketrea på adlibris med ett och annat fynd. Det bidde sandra dahléns sex med mera, en bok av lisa gålmark, en om syskonen brontë och sen en till tror jag som jag inte kommer ihåg. Jag är säker på att det var nåt mer från bokus också, men det är som bortblåst!

Att sälja sin själ

Så här är det, En film går bra på den lilla kulturbiografen. Filmen är helt i linje med biografens filmer, knappast den svåraste och smalaste film som visats, men en bra film som många vill se, och den har gått länge. Filmen ligger inte på något av de små distributionbolagen, utan på ett av de stora stora. Det stora stora bolaget upptäcker plötsligt den lilla kulturbiografen och det faktum att den lilla kulturbiografen har stadens tredje största biosalong (jepp det sägs så i alla fall). Det stora stora bolaget tycker att vi ska få visa fler av deras filmer. Den lilla kulturbiografen blir glad eftersom de alltid kämpar för fler besökare, nya besökare som inte brukar gå där.

Sagt och gjort, på fredag är det premiär för en stor film med en stor stjärna. Det händer inte så ofta. På tv kan man se reklam för den stora filmen med den stora stjärnan. Men det är bra att få folk och pengar till den lilla kulturbiografen, och jag tror kanske att filmen ändå inte är det värsta som har visats. Men sen då? Snart kommer det ju en till film från det stora stora bolaget med en annan stor och folklig stjärna. En stor och folklig stjärna som är stor och folklig för att han brukar snubbla över saker och dra sexistiska skämt. Hur blev det så? Tjäna pengar är bra så att den lilla kulturbiografen kan överleva och klara av att visa smal film, men finns det kanske en risk med att sälja sin själ?

Idag har jag:

åkt skidor

klippt luggen igen. jag borde kanske ha låtit bli, den var snyggare igår.

ätit våfflor med S.

suttit framför datorn och väntat på att jag ska trycka på play och börja skriva ut intervju. Det har inte hänt än.

handlat bananer, hårnålar och annat livsviktigt tjafs.

Som jag ser det har jag tre alternativ för kvällen. 1. skriva ut intervju. 2. hänga framför tvn, sista chansen nu innan den åker ner i källaren igen. 3. gå och se jindabyne på fyris, så kan jag åtminstone skriva en rad om den imorgon på fyrisbloggen.

Jag brottas verkligen med de stora problemen idag.

jag tvättar i alla fall

Jag skolkar igen. Lördagen korkar ihop sig till studiedag (och inte skolvarianten där det innebär friluftsaktivitet utan studier som i studier som i studier) och jag får skylla mig själv som har tappat disciplinen. Men varför i hela fridens namn får jag inte ha sportlov? Nänä. När solen lyser på snön och det är perfekt skidväder, då är jag självklart helt nöjd med att sitta inomhus på Carolina och dricka kaffe och beklaga mig över tråktexter och långsamt damma bort, om jag inte har blivit en stenfrusen staty som häxan i häxan och lejonet av c-salens oförskämt låga temperatur. Äh, nu får det för fasen vara helg!

choklad

hallå, hur ofta händer det att man hittar choklad, närmare bestämt en centerrulle, den mörka mörka varianten, i sitt kylskåp? till på köpet när jag har jordens chokladcravingpms!

uppröjning pågår

I förut nämnda uppröjning ingår att ta tag i den något försummade fyrisbloggen. Så jag försöker lära mig saker på riktigt där, och få den att funka och synas lite här och var. Det tar tid. Det tar kraft. Därför blir det inte så mycket här.

Men jag har läst kants Den eviga freden idag, och varit glad åt att han inte är Derrida. Imorgon kommer det fina flodhästbarnet hit på besök så jag borde städa åtminstone lite. Även det ingår i uppröjningen.

Jag drömmer om London igen, precis som en vår för flera år sen när jag var arton år och ville bort. Jag drömmer om någonstans där livet pågår lite mer. Alltid. Men jag vill aldrig bli nöjd.

mat

Potatis, vegschnitzel, saltgurka, morot. Varför glömmer jag så lätt att jag mår bra av mat på riktigt?

Jag försöker röja upp lite i min värld nu.

okej då

dumpadlistan so far: (spontant igår kväll av det som fanns på datorn redan)

Bloody Mother Fucking Ashole
The Dancer (och släng dig i väggen ane, pj is the one)
Piece of My Heart
Traffic (med bitch and animal som ger en lite perspektiv alltid)
Satisfaction (ja med pj och björk såklart, bara brudar här nu)
Send his love to me
Dilate
Untouchable Face
Wasteland (med Montys Loco, tack S, vad gjorde jag utan dig när såna här listor behövs!)


Men ännu mer att min mormor dör nu.


Jag är rätt dyster och har knappast lust att gå på smartseminarium och diskutera Derrida. Vad spelar det för roll?

Men samtidigt, måndagens lunch med fina visioner ger mig hopp om att det går att göra saker och att det finns en plats för mig där. Och nu ångrar jag att jag aldrig sökte den där Indiengrejen som jag tänkte. bara för att.

dobidoo

Solen skiner. Det är snö ute.

Jag har satt upp krokar, börjat borra mina tusen hål.

Jag får inget gjort, men är oförskämt glad ändå och dansar till Supremes på min röda matta.

nu vill sig brödet igen

Det doftar nybakt bröd i mitt kök och kaffet lägger sig på plats någonstans mellan mage och skalle.

Är det helg nu? Nej, det är det inte. Igår gjorde jag ingenting, men försökte med mycket. Tekniska problem är väl en bra beskrivning. Den här dagen är planerad att ägnas åt uppsatsmetod. Metod på ett konstruktivt sätt. Som i hur jag ska gå till väga när jag skriver uppsats, och inte som i saker som jag aldrig kommer att ägna mig åt och som dessutom är tråkigare än regn på sin födelsedag. (och det där var riktat direkt till sociologiska institutionen i Uppsala som en konkret kritik till hur man tänker kring metodundervisning. Och oj vad det kändes skönt att skriva)

Ni som inte har några helgplaner, gå och se De andras liv på Fyris och förundras över hur en film som ska handla om stasi och kontrollsystemet om man kollar på affischen, i slutänden bara handlar om hur män offrar kvinnor. Det spelar ingen roll hur samhällssystemet ser ut, kvinnorna tar i alla fall den mesta skiten. Men det visste ni väl redan, så jag ska inte brandtala så här när det nästan är helg och trevligt och vi alla helst vill glömma världens jävligheter.

Mina helgplaner går ut på att låta mig inspireras som tusan av alla coola brudar på Feministiskt Forum på ABF i Stockholm. Jag ska jobba lite också, och göra en intervju. Och kanske hinna umgås lite där någonstans också.

blir det vår nu?

Om man tycker att världen är för tung och tråkig idag, kan man alltid läsa gårdagens inlägg på esbati.blogspot.com, då får man roligare!

Nu droppar det utanför mitt fönster, och det är plusgrader. Jag ska ha handledning och seminarium idag och är lätt stressad av anhopningen av organiserat pluggande. Det bästa vore om min handledare genomskådade mig och fattade att jag inte riktigt vet vad jag sysslar med.

Nästa gång tar jag mera jäst och är mindre otålig

Idag beblandar jag mig med historiska gubbar. De citerar varandra så jag nästan bara dör. De visar också gärna på hur duktiga de är på varandras språk. Jag vill hellre ägna mig åt coola brudar, som vanligt.

För övrigt gick brödet rakt åt skogen. Tog ut det ur ugnen för tidigt och kollade på det för sent. Men jag hade en så förbaskat trevlig söndag ändå, så det spelar ingen roll!

För övrigt igen, vi visar så mycket bra film nu att jag storknar av tanken att se allt, och sen är det annat också jag vill se, på sådana där biografer som jag helst inte nämner vid namn. Lämna era sängar och fåtöljer och stolar och datorer en stund och ägna er åt konst och underhållning, säger jag!

saturday sun

Den här lördagen ska jag baka bröd igen. Men efter äventyret med kalljäsning, morötter och vetemjöl så tänker jag återgå till rågmjöl och förbannat mycket frön.

Den här lördagen har jag återvänt till mina jeans efter kanske två månaders kjolpiff.

Den här lördagen är The Dancer med PJ kanske världens bästa låt. Även om Lauryns Rebel ligger bra till den med.


Jag har läst en massa vettig teori hela veckan och försöker hitta en bra plats för mig mitt i det. Men Simone har så jäkla rätt i så jäkla mycket!

Det har varit tumultartat den här veckan, men jag har näsan framåt nu och åtminstone en fot på jorden, och då kan jag åstadkomma vad som helst!

Det här är förbannat svårt, men jag måste ta tag i det!

Kan heterosexuella förhållanden existera i en ickepatriarkal värld?

Heterosexuell tvåsamhet som den ser ut i dag är en ideologi. För att undkomma den måste man ha en plan, en annan idé.

Tillbaka till mina rötter

Jag tror att jag ska gå hem och läsa Det Andra Könet. För min egen skull. För att få lite ordning.

lördag

Jag bakar bröd istället för att tänka på språkkraven i Landskrona. Men de gör mig arg som tusan.

Idag börjar det nya livet

Jepp. Ny termin, till och med igår är bortglömt, arkiverat och preskriberat. Ny kurs, nya uppsatstag. Typ transkribera intervju nu nu nu.

Idag ska jag lämna in en klänning på kemtvätt. Det har jag aldrig gjort förut. Jag är rätt skeptisk till hela grejen. Hur miljöfarligt är det egentligen? Men för tusan, den måste ju bli ren, och jag vågar inte tvätta den själv. Jag kan alltså vara dagens miljöbov.

Mor och bror kommer hit ikväll, med typ tusen möbler. Jag måste nog ha en plan för hur en soffa och en fåtölj ska få plats. Hm.

Breven

När jag bodde i London, då skrev vi fortfarande brev till varandra mina vänner och jag. Grävde i en låda nu och hittade skatter från alla de fina. När slutade vi och varför? Tron på att "världen har blivit så mycket mindre nu" avvisar jag på alla sätt. Det är bara för att vi tror att vi ska höra av oss till varandra nu när det är så enkelt. Men det gör vi ju inte. och när man skriver ett brev, när jag skriver ett brev, då tänker jag ju, processar och delar med mig något som går inåt, gräver och tar ett steg framåt. När jag mailar säger jag hej. Räcker hej?

Annars ska jag färga håret snart, rött rött.

uppror

Spssgrejen åkte ut. Vill inte, kan inte. Det blir en annan gång.

I samma revolutionära anda så klippte jag av mig håret. Eller faktiskt, johanna fick fria händer, och jag blev alldeles nöjd. Det är jättekort.

Jag är jag och firade med kakor. Funderar på att köpa hårfärg.

palsternackor nu igen

jag kämpar med mina palsternackor och tänker att mest av allt skulle jag bara vilja läsa just nu. Har försiktigta tankar att gå till biblioteket och betala min skuld och kunna låna böcker igen. Elller bara hålla ut till bokrean och planera och inhandla och sen kanske ta en hel helg bland mina kuddar och telefonen kankse urdragen så att det bara är jag jag jag (tills jag tröttnar och blir akut sällskapssjuk och flyttar in på jobbet).

För övrigt skulle jag vilja gå på feministiskt forum på abf i sthlm den 3 och 4 februari men upptäckte just att jag jobbar då.

hm

Idag är dagen utan återvändo. Jag måste börja med statistiken. Efter en förmiddag i kris med en elak zipfil (eller en korkad användare, it's hard to tell) och lunchförlustelse på drottningens deli, och en vända eller två till köket för brödbak så kvarstår liksom ingenting utom att börja. Jag pendlar mellan surast i stan och hopplöst skrattande.

dagens överaskning

Efter lite kalasande hemma hos mig i lördags har jag nu hittat två Morrisseyskivor i min lägenhet. Jag undrar stilla vem det är som tycker att jag borde ägna mer tid åt ensamma olyckliga män med helgonstatus? Eller är det för att jag ska förbereda mig mentalt för tiden när min bror flyttar in och mannen som nu ska vara med i brittiska melodifestivalen kommer att vara omöjlig att undvika?

Mode som hobby

Det är så absurt! Så lätt att skratta åt men samtidigt fascineras av den växande legitimiteten i att ägna all sin tid åt konsumtion av mode. Så enkelt att avvisa det som ett ytligt fenomen, eller hävda att alla har väl ett behov av att vara snygga, vem som helst kan väl gilla fina kläder och alla väljer väl själva vad de lägger sina pengar på. Eller? Vad vi glömmer, förtränger och osynliggör är hur shopping som kvinnans hobby i all evighet rekonstruerar kvinnan som skönhetsobjektet. Utan att lägga skuld på några individer så är det dags att syna samhället i sömmarna och se vilka kvinnoideal som visas upp. Igen. Igen. Igen.

Dubbelbestraffning

Igår höll jag på att falla till föga, men L räddade mig över telefon från att gå ner i källaren och hämta tv:n, och istället bestämde jag mig för att skriva färdigt. Idag försöker jag komma igång med spss. Hur uttråkad kan man bli?
Förmiddagen försvann på något sätt medan jag läste intressanta blogginlägg. Mest Magnus Linton om Venezuela och Chàvez, som verkligen påminner hur viktigt det är med en demokratisk intern diskussion. Det kan bli så fel när ingen vågar kritisera, för att det är viktigare att stå enade. Men sen finns det helt klart ett moment av dubbelbestraffning i det också, i alla fall när det gäller mediernas tolkning av den feministiska rörelsen. Ena stunden är det okritiskt och dogmatiskt, men så fort det blir en diskussion så "kan de inte enas". Efter de senaste dagarnas skrivande om just mediernas beskrivningar av feminister är jag mest sugen att inta Maria-Pia Boëthius position att det bästa för politiska rörelser är att bojkotta medierna helt. Ungefär.

Lyssna på det här då!

Jag har skrivit fyra sidor av fem av innehållsanalysen!

OCH

Jag har bokat in en interjvu!

Jag cashar in en hel drös pluspoäng för att jag gör det jag ska och går vidare mot dagens bonus, pannkakor hos god vän!

Håll mig i handen nu!

Kom inte och säg att jag inte har försökt nu. Jag gick upp tidigt, det var förskräckligt mörkt och otäckt. Frukost, gröt och kaffe. Slog på datorn som stått i skamvrån mitt i rummet sen före jul och tänkte nu jäklar! Bestämde mig för att överge det gamla dokumentet och börja om från början, och tillbringade en och en halv timme med att läsa artiklar om feminister i DN och Expressen. Var helt redo att tackla all kodningsproblematik, och trodde till och med att jag kanske skulle kunna åstadkomma någon liten tabell. Men nej, fel nr 1, i demoversionen kan man bara koda i det första öppnade dokumentet, alltså jag skulle inte ha börjat om från början. Fel nr 2, Det första dokumentet är försvunnet. Jag ska andas djupt en stund, kanske laga lunch, och sen får jag väl kasta demon och hoppas på att jag får ladda ner en ny. Det här är en skitkurs!

Uppdatering: Det ordnade sig. Från helvetet till kanske inte himlen men åtminstone någon slags uthärdlighet.

Telia

-Hej jag ringer från Com Hem, jag söker Jonatan...

-Tyvärr, han bor inte här.

-Nehej, ursäkta, tack så mycket.

En gång i tiden schabblade telia bort mig ur telefonkatalogen, jag har aldrig fått vara med fast abbonemanget alltid varit mitt. Åtminstone två gånger har jag pratat med telia som lovat att fixa till det, men nej. Fördelen är dock alla försäljare av olika slag som verkar noll intresserade av att prata med mig, som faktiskt bor här. Nu kan man ju fundera hur bra det här är eftersom mitt nummer är lite svårt att få tag i och eniro envist hävdar att på den här adressen och med det här telefonnumret
bor J. och inte jag. Jag är borttappad i systemet!

söndag

söndagsfrukost i trevlig sällskap, promenad i stabbyskogen, snart jobb.

imorgon börjar allt på riktigt igen.

så länge, gå och se en film!

året som gick

sådana här dagar är det inte möjligt att ens försöka göra nåt vettigt, så här kommer året som gick istället, och sen får det vara glömt! Det är ett mycket selektivt urval.

Januari började på Zanzibar, med semester och fortsatte tillbaks till Ulembwe med tillförsikt för att vi skulle få göra det vi ville! Vi var på ett bra seminarium på Ilula, och körde igång våra genusdiskussionsgrupper.

Februari var en blandning av frustration över att inte så mycket hände och bra diskussioner och massa pepp från tjejerna på skolan. Vi åkte på seminarium på Ruaha, med en massa svenskar och mest repetition från det förra. Sen var vi i Malawi för att förnya våra visum och bråkade lite med gränspolisen eftersom vi hade läst fel och våra visum gått ut en dag tidigare än vi trodde.

Mars var mest katastrof, jag låg på min säng och läste läste läste och flydde verkligheten. Jag kom tillbaka till Sverige men minns inte så mycket.

April var produktivt, jag lyckades stoppa undan allt som hade varit jobbigt och gjorde ett sjuhelvetes efterarbete på Färnebo om jag får säga det själv. Bra diskussioner på Gävle fhsk, en fotoutställning och ett himla flängande. Sen tror jag att jag åkte till Göteborg, eller var det i maj? Det var hur som helst hur bra som helst.

Maj. Hm, var det då feministfestivalen var? Ja så var det väl, mycket jobb med det. Sen en tid på färnebo på slutet där det var aningen segt, vi mest satt av tiden. Men Ahrne hade en bra workshop om miljö vet jag, och sen hade jag och Johanna våra workshops med klassen och jag var förbaskat nöjd. Fast då var det kanske redan juni.

Juni kom och så småningom flyttade jag från färnebo och tillbaka till uppsala. Jobbade lite. Sen började min ledighet.

Juli var mycket ledighet också. Sköna veckor i Uppsala då jag fick lägenheten i ordning och återupptog livet här. Var lite i Värmland. Sen började jag jobba igen, på tallkrogen, och höll på så halva augusti minst.

Augusti var jobb som sagt. Men mycket roligt umgänge, fester långt in på morgnarna och varmt varmt varmt. Sen åkte jag och S till Köpenhamn och hade trevligt. Men här någonstans borde jag kanske ha dragit i bromsen lite. Jag var på en kurs sen direkt när jag kom hem, om hiv/aids globalt på Noaks Ark, och sen jobbade jag alla dar som var kvar av augusti. Jag åkte en sväng till Färnebo också och förstod saker om mig själv, eller grävde lite under ytan och hittade ett ormbo av obearbetade saker.

September bar med sig en teorichock, en kaotisk kurs, och totalt idiotipluggande. Hur lyckades jag? Rätt länge lyckades jag i alla fall hålla ormboet borta, väldigt medveten om att det fanns där. Men inget går för alltid.

Oktober blev aningen lugnare, men mycket jobb ändå, och mycket Fyris. Men jag blev rikligt belönad och fick fina betyg på båda mina kurser, och blev nöjd åtminstone för en stund, men drog väl upp ribban lite också i vanlig ordning.

November, ja, ehh, började med stor entusiasm skriva uppsats, och med mindre entusiasm läsa metod. Inget mer om det.

December är ju jul och julen gör mig stressad av en hel massa anledningar, ingen nämnd, ingen glömd. Tror inte att jag pluggade så mycket (för då skulle jag ha varit mer färdig nu). December slutade med en nyårsfest som vi nästan räknade bort innan, men som blev mycket bra. För bra kanske. Och nu är nu. Nu ska jag försöka gå vidare.

Går någonting framåt?

För ett par år sen skrev jag och två fina ett manifest. Jag minns inte så mycket av det (vart tog det egentligen vägen?), vi hällde väl i oss rödvin i snabbare takt än vi skrev, men första raden löd, man får vara pretentiös. Så ja, that's me.

Jag gillar inte att vara nöjd. Jag blir provocerad när någon annan är nöjd. Men nu är jag onöjdare än någonsin, hela min situation är rätt ohållbar. Jag har hur mycket rastlös energi frustration som helst men den har inget utlopp. Jag måste göra två uppgifter som jag inte kan se på något sätt är värda investeringen i tid och pengar. Jag har inte tid med sånt som jag egentligen vill. Jag tänker att snart sen kan jag vara fri, men vet ju någonstans att snart sen aldrig kommer om jag inte bestämmer mig. Jag har inte tid kraft ork att fundera över vad jag vill, var jag vill utan ramlar på i en vardag som är satt på undantag, i väntan på det riktiga livet. Det håller inte, jag vet. En lösning tack!

Och ja, jag vill ha ett friare universitetssystem, som inte handlar om nytta utan om kunskap. Sällan orerar jag om mer valfrihet i det redan överliberaliserade samhället, men nu idag, alldeles exklusivt för mig och den som eventuellt läser. Mer pengar till humanioran och bildningen och större möjlighet att kombinera. Och det fast jag har kombinerat precis hur jag vill hittills. Större samarbete mellan samhällsvetenskapen och humanioran, alla gamla statsvetare där borta vi behöver kanske varandra? Eller låt de bästa sociologerna härja fritt och bestämma i något slags upplyst diktatoriskt idealuniversitet!

Så länge, i väntan på räddning, tittar jag på musikbyrån på internet, funderar på att diska och handla, och pluggar inte alls i protest mot något som bara drabbar mig själv. Hur skolkar man från sig själv? Kanske ska jag ta min nya borrmaskin och borra tusen hål i mina väggar.

En borde inte sova

Jag längtar så efter samtalet, det samtalet som får mig att sluta att falla för frestelsen att dölja mina demoner i ytlighetens förgänglighet. Det som får dem att blekna och får världen att skimra. Jag har längtat så länge, och allt som oftast varit på god väg. Drömt med hjälp av Virginia Woolf och Bloomsburygruppen om nyskapande litterära salonger och hoppats på en framtid så berikande och omtumlande där allting har en mening, om än bara att diskutera sagda mening. Trott att universitetet skulle ta mig dig, att mötet där med alla som läser om dagarna måste vara det slutgiltiga befriandet. Längtat tillbaka till kulturen, där jag började, men funnit den bara verklighetsfrånvänd, att jag ville mer, ville vara en hjälte, ville göra, inte bara tänka. Nästan funnit en miljö men den var tillfällig och hur som helst mest ansträngande och för avlägsen rent geografiskt. Närmar mig ibland på Carolinas café där det växer vackra blomster av politik och kultur och aktualitet och där var och en sällsamt brinner för sin egen sak. Men sen dödar jag min egen romantik och återgår till det snabbt försvinnande bruset omkring oss där jag kan glömma mitt inre, glömma mina ambitioner och min glödande längtan efter stordåd. Kastar mig om nätterna in i böckerna ändå, och läser om dem som har tänkt och samtalat och kommit så långt att jag tvekar att vi någonsin kan tänka något nytt. Om allt det stora är sagt vad är då kvar? Vilka ska vi vara och vilka ska skriva om oss?

på carolina igen

tre minuter i tio är klockan. tio tänker jag börja. om jag har tur och motivation så har jag skrivit om nancy frasers sociala status-begrepp innan jag går härifrån. det är tyst och tomt här och det bådar gott. jag bestämde mig för att börja med det roligaste, då finns det ingen återvändo sen, när bara metoden är kvar.

för framtiden

Tror jag på nyårslöftets psykologi? Knappast. Men ändå, under nästa år finns det ett par saker som jag vet att jag ska göra, eller som jag helt enkelt måste göra, varsågoda!

1. Jag ska lära mig äta palsternackor. (de är inköpta, och ligger och väntar. Jag tror att det kan lyckas eftersom jag under det senaste året framgångsrikt lärt mig äta havregrynsgröt, banan och senap)

2. Jag ska ta min examen. "Bli färdig". Emelie sociologen på riktigt ska vandra på jorden.

3. (och här börjar det kanske svaja lite i verklighetsanknytningen) Jag ska skaffa mig ett jobb på riktigt.

4. Jag ska engagera mig mer och inte bara snacka så mycket. (ni vet all den där tiden som jag kommer att ha sen, när jag inte pluggar längre...)

Om jag sen också satte upp gardinerna som har legat och väntat sen juni, och blev lite bättre på att höra av mig till den ena och andra så vore det ju bra, men jag vet inte om jag vågar lova.

Gott nytt år!

uppis ljuva uppis

kom tillbaka. åt gröt hos far. sov lite. gick på bio. tog en öl med L. sov igen. Idag har jag rensat en garderob och varit på stan. imorgon ska jag till landet med far. jag är hemma och det är bra.

Dan före...

...och jag längtar redan tillbaka till Uppsala. Här är det galet mycket folk överallt och inte ett ställe att dra sig undan på. Leendet påkopplat och all energi går åt till att hålla det igång.

God Jul fina vänner!

go west (life is peaceful there?)

Snart om några timmar åker jag västerut, mot karlstad, värmland, familj, en och annan gammal vän. Resan är som ett stort andetag. Fyra timmars inandning och sen är jag där, i julen. När jag kommer tillbaka är det över. Är jag en ny människa då? Knappast. Utvilad? No way. Redo att njuta av ensamheten hemma hos mig? På alla sätt.

i bergen

Det är mörkt. Jag vaknar tidigt, solen har inte gått upp än, och jag drar på mig en extra tröja och sticker fötterna i skorna. Så mycket ser jag för solen som snart ska gå upp är på min sida av huset. Tänder sen fotogenlampan och går ut i köket. Jag slåss lite med fotogenspisens alla förbannade vekar som sotar sig och som jag måste klippa av för att den ska gå och tända. Försöker bli av med sotet och fotogenet på fingrarna innan jag stoppar ner händerna i degskålen där degen stått och jäst under natten. Jag formar runda plattor, steker så det osar medan jag tittar ut genom fönstret i det lilla köket. Mellan mig och utomhus är det en tunn glasruta, några döda spindlar som vi inte ids ta bort, och damm såklart. Långsamt blir det ljust ute, och jag ser det som jag förut mest bara hörde. Mr Kapinga matar sina grisar, eller drar lite i sitt grönsaksland. Jag hör fortfarande elever som sopar på andra sidan huset. De sopar bort nattens skräp med trädruskor. F. dyker upp, vi äter brödet med jordnötssmör och dricker teet, vattnet är fortfarande varmt sen igår.

Jag minns det som var bra nu. Lugn och kontroll. Men J. och alla andra fina, jag är imponerad över att ni orkar fortsätta. Jag är fortfarande trasig inombords ibland. Men kanske är fortsättningen utvägen?

sista rycket innan jul

Det lutar mer och mer åt att skriva endast om kvinnojoursaktivister och queer-resp radikalfeminism. Det blir en avgränsning och något slags gemensamt sammanhang. Någon som har en åsikt?

Jag hade en liten föreläsning i förmiddags om hur man redovisar statistiskt i ett kvalitativt metodprogram som jag håller på och fipplar med. Jag är inte så intresserad av statistik, men det blev en rolig timme ändå. Som exempel i programmet är det inlagt tal som amerikanska presidentkandidater höll inför förra presidentvalet. Och sociologer är ju nu en gång sociologer och vi konstaterade glatt hur korkade de är allihopa. En annars tråkig timme räddades av allmänt häcklande av amerikanska presidentkandidater. Men sorgligt också att se att ingen pratade om miljö, och alla pratade väldigt mycket om patriotism och traditionalism.

fäder och söner

Infödd Soldat är den typ av film som framkallar fäder och söner ur Uppsalas alla hörn. De kommer till Fyris och gör saker tillsammans, utan mödrar och systrar. Men Hallå! säger jag. Vart tog alla coola postkoloniala brudar vägen?

Och nu då?

Hur ska det gå nu? Det ramlade in en alldeles ny Bang genom min brevlåda och då liksom föll all struktur ihop. Jag skulle ju hålla på med statistiken hemma på förmiddagen (vilket jag inte har gjort) och sen gå och skriva teori på Carolina efter lunch. Hm. Nu vill jag ju mest äta nåt gott och lyssna på nåt bra och läsa Bang.

Uppsatsen som ju som alltid lever ett eget liv utanför min kontroll har eventuellt tagit en ny vändning. Det skulle kunna tolkas som en avgränsning, men också som en förändring. Jag väntar med spänning på fortsättningen.

Sen är det ju helg igen. Jag tror att jag måste plugga. Om jag ska vara i närheten av att ha gjort tillräckligt innan jag tar julpaus.

lite hopp och lite katastrof

Okej då, det finns lite hopp. Det finns bra människor som faktiskt tänker. Appropå Planeten på svt så läste jag nyss en blogg som startats efter att innehavaren sett just Planeten. Så jag tror lite på mänsklighetens förmåga att fatta.

Å andra sidan hörde jag på radion i morse om torkan i Malawi och hur regnperioderna blir allt kortare. Jag känner igen det från Ulembwe där de påpekade att regnperiodernas stabilitet var försvunnen. Regnen kommer senare, för ett år sen en månad sent, vilket kan förstöra skördarna. Det är så konkret och så långt från dumma kommentarer som "men det är väl bara skönt om det blir lite varmare i Sverige". Jovisst. Men se också västra Sverige som regnar bort just nu. Det ska snöa den här tiden på året, inte regna.

Så slå in paketen lagom mycket, ta tåget om ni ska åka någonstans över jul, och ät kravmärkt julmat!

Infödd Soldat

Såg just Infödd Soldat på Fyris. Jag vacklade omtumlad ur salongen och in i personalutrymmet och försökte torka mina tårar. Så mycket som jag har läst om 2:a världskriget genom skolsystemet, sett filmer, läst böcker, blivit vallad på krigskyrkogården i Normandie, men aldrig har någon ens nämnt det här temat. Precis som Sverige har hållit sig fast vid bilden av neutraliteten så håller vi oss alla fast vid bilden av de goda allierade. Ja visst, men sen är världen väl aldrig så enkel att dela upp i svart och vitt. Segrarnas historia berättas, men sällan historien om de som möjligjorde segern. De som dog som kanonmat och som aldrig blev befordrade. Så gå och se den här filmen och fundera på vad som ligger till grund för det moderna Europa.

julhysteri

Jag har börjat december med att vara långt mer julvänlig än vanlig. Som om jag faktiskt tycker att det är kul med glitter och glam och konstsnö. Kanske är det för att jag var i Tanzania förra året, kanske bara för att jag mest är instängd på Carolina mest hela tiden, kanske är jag bara seg i starten.

Hur som helst, jag blir galen, inte av röda kulor och glögg och lussekatter, men på all förbaskad kommersialism. Nog för att jag tycker att det är trevligt att ge presenter till min familj och nog för att det är roligt att få öppna prasslande paket, men hur mycket trivsel kan vi kräva idag utan att ta konsekvenserna som kommer sen? Alla är upprörda över svt:s planeten, och på clas ohlsson har de extrapris på lågenergilampor, men någonstans där tar det stopp! Att ta nästa steg och inse att för att förändra situationen måste vi förändra hela vår livsstil, inte bara våra ljuskällor, verkar omöjligt när jag ser rullar och åter rullar av färgglatt papper och snöre. När hela butiker är fulla av saker som ingen behöver, och det säljs särskilda kassar för att bära julklappar i.

Att då traditionalismen fått sig en spark i baken av att min familj (ni vet jättestora granen och jättegigantiska lagret av julmat och julkrubba framför öppna spisen) faktiskt tänker äta libanesiskinspirerad buffé till jul värmer mitt hjärta. Men hur länge dröjer det tills vi accepterar att få träd i VI-skogen i julklapp? Kommer tiden att räcka till?

jag har tråååkigt

Hundra ursäkter för att inte plugga. Hundra saker att göra istället. Gärna på hundra andra platser än där jag borde vara. Särskilt när jag så gärna skulle vilja skriva min uppsats.

Har försökt med promenad, kaffe och kaka, bra musik, inget funkar. Inget gör metod roligt.

Den som kommer på ett bra sätt att få nåt tråkigt gjort, vinner en glad emelie!

Första advent

Det står en amaryllis i mitt fönster. En adventsljustake också. I varje fönster lyser det. Stjärnor.

Ingen bio, men pizza med L.

Sen nu, adventsfika med S, och glögg och knäck och tända första ljuset, och skratta åt hur livet är.

open my heart
open my heart
something's telling me
to open my heart

sjunger Beth Orton, och ja, kanske.

söndag förmiddag i sängen

En stor fördel med att bo själv är att jag kan äta i sängen hur mycket jag vill. Så det gör jag. Smulor under kudden, tallrikar under sängen och, som nu, filtallriken och vattenglaset bredvid mig. Det gillar jag.

Jag njuter, från sängen, av min välstädade lägenhet (kanske inte enligt mamma, men enligt mig) och tänker att det är lika bra att stanna i sängen ett tag till, annars kommer jag bara att stöka ner.

Förhoppninsvis så har min fina vän i floggan piggat på sig så pass mycket snart att vi kan bege oss till stan och konsumera masskultur hos den stora onda biojätten. Jag gör sånt ibland, mellan moralkakorna och brandtalen. Men vem kan motstå tanken på Marie Antoinette? Inte lilla emelie som hela sitt liv varit smått besatt av kostymfilm. Särskilt dagar som idag.

Igår var jag på julfest hos två andra fina filurer, och det var glitter och glögg och gran och lussekatter och tomtebloss i evighet. fantastiskt! alla fick ett uppdrag och mitt blev (och det var slumpen jag lovar!) att starta en upprörande konversation. Haha! Som klippt och skuret.

julförberedelser

Igår kväll, just när jag hade tröttnat på bara vara, ringde telefonen. Jaha, tänkte jag, är det mamma eller pappa mån'tro? Svarade i alla fall, och fick frågan "skulle du hjälpa oss ikväll?" "Jo just det, ja såklart. Vart ska vi träffas?" "Kom hem till oss" Så jag begav mig, utrustad i mörka kläder och pannlampa i fickan. En kväll som började så rejält med raggmunk och drottningssylt fortsatte på leriga vägar och blöta fält. Vi såg ut en plats, tom på människor, bara några kids på cyklar som stack när vi kom. Vi famlade i mörkret och löven ett tag tills vi hittade rätt. Vi vaktade noga så att ingen passerade. Sen på vägen hem dolde vi oss på små stigar i mörkret för ordentliga hundägare, för att sista biten ta oss samman och hålla huvudet högt. Väl framme hade vi lyckats. Då var det bara pyntet kvar, ljus, kulor och glitter och allt som hör till, och granen står på sin plats i väntan på julen!

Vilken dag! Jag började under ytan, kom till Carolina mer än en timme senare än jag brukar. Lyckades inte läsa något, min ögon var inte öppna alls. Men sen drack jag och J kaffe och därefter har det bara lossnat! Nancy Fraser är min nya idol, hon har gett mig en analysmodell idag! Sen var det en sån där riktigt trevlig carolinaeftermiddag med bra diskussioner och mer kaffe och jag skrev till och med lite. (annars läser jag ju mest, bok efter bok efter bok, och varje dag dimper det in nya som jag har beställt)

jag bestämde mig för att lägga ner mitt senaste projekt. när jag inte ens hinner skriva ett ansökningsbrev, hur skulle jag då hinna med mer engagemang?

belöningen för dagen blev raggmunk med drottningsylt, det är gott!

Grattis Anna!

Min fantastiska vän Anna har fått en doktorandtjänst! Igår var vi på Snerikes (av alla ställen på jorden..) och firade. Och man kan tycka mycket om snerikes, och jag brukar göra det, men de är bra på firande. Champagne, rosa drinkar, kanske världens största drink och dans! När sällskapet begav sig till djäknegatan för att sjunga karaoke insåg jag dock i tid att jag har handledning idag. Och eftersom jag inte har träffat en lärare/handledare på två veckor så är det kanske värt det att gå hem.

Annars är jag på jakt efter informanter, så om någon känner någon skön feminstisk aktivist som jag inte känner, skicka dem till mig!

Värsta bra biodagen

Gick till jobbet klockan två och kom hem vid nio och hade värsta bästa fyrisdagen! förutom att ha fått ordning på Fyris Vänners medlemsregister och fixat lite annat inför fyris reklamattack inför Infödd Soldat, så var det fler besökare än på länge! När foajén fylls av förväntan och blöta paraplyn och en och annan ångande kaffekopp, då är allt så enkelt. Alla är trevliga, köper bra ekochoklad och jag får en aning om hur det skulle kunna vara om fyris vore den där fantastiska kulturmötesplatsen där det händer saker! Jag må vara en drömmare, och en evig optimist, men visst skulle alla Uppsalabor kunna få för sig att film kan vara mer än SF och att popcorn inte är det viktigaste!?

jösses flickor

Hemma igen. Har dragit på mig någon slags förkylning och medföljande "Tänk om det är något farligt från Afrika"-hypokondri. Jaja, en alvedon ska väl hjälpa mot båda två.

Det har lossnat lite med uppsatsen, jag har hittat ett bra perspektiv som handlar om sociala rörelser, och helt plötsligt öppnar det sig en forsande flod av möjliga böcker att läsa, alla av sympatiska genussociologer från världen över. Jag var på Jösses Flickor igår och blev peppad av historien och mindre peppad av nutiden som verkar så hopplöst individualistisk ibland. Varför är vi så motvilliga till att kompromissa? Är det för att vi har lärt oss att vi kan göra vad vi vill, och därför ger oss ut för att iscensätta just det, utan att tänka på vad som blir kvar bakom och runt omkring? Men samtidigt, att inomfeministisk konflikt är nyttigt och nödvändigt är jag övertygad om, bara vi lyssnar på varandra, och inte bara gör själva.

där borta mellan bergen

Nu far jag till Värmland ett par dagar. Jag ska hänga utställningen som jag gjorde i våras i missionskyrkan i Karlstad imorgon, och vem vet, kanske prata något om den senare i helgen. Men jag vet inte riktigt vad jag skulle säga. Bilderna talar så mycket för sig själva. jag tittar på dem och ser värmen hos de här tjejerna och vet vad glada de gjorde mig när allt annat var så jobbigt. Jag tror så mycket på dem och hoppas att nu när de tar examen här i dagarna så har de förhoppningsvis fått möjlighet att få sina symaskinslån och kan starta sina små företag och bli självförsörjande! Om de har tur kan de få sy skoluniformer åt någon skola och får komma igång ordentligt. Och jag hoppas att Estelina också får sina pengar trots att hon inte har några föräldrar som kan betala en insats. Jag hoppas att de får möjlighet att vara självförsörjande utan att behöva försörja alltför många andra. Jag hoppas att de inte får barn alltför tidigt och att när de får barn är det med en man som inte sticker. Jag hoppas att de överlever i ett distrikt där alltför många dör i hiv/aids. Jag hoppas att jag orkar åka tillbaka till bergen någon dag.

systerskap

Mina tankar går kring systerskapet. Jag vet nog ungefär vad jag tycker, att det är viktigt, grundläggande, nödvändigt men samtidigt oerhört problematiskt. Kanske är det här en ingång i uppsatsen? Det skulle det kunna vara, vilka delar av den feministiska rörelsen ansluter sig till systerskapstanken och vilka gör det inte? (samtidigt som jag tänker att utan systerskap som i solidaritet mellan kvinnor så kan det knappast finnas någon feminism.)

När jag börjar skriva en uppsats så är jag alltid intresserad av ett fenomen. Men snart så tar alltid den egna resan över. Jag reser med min uppsats i alla dess kringelikrokar, och uppsatsen reser med mig.

Igår tyckte jag. Jag fikade med c. och j. och vi pratade om det ena och det andra och plötsligt fick jag den där känslan i magen igen, av att det här tycker jag och det tycker jag jättemycket! Det är så lätt att förlora sig i än den ena och än den andra teoretikern och citera och resonera men inte tycka. Men känslan av att tycka att något är viktigt och tycka det jättemycket är oslagbar!

För övrigt är jag rätt stressad av allt som händer och allt jag gör. Inte så mycket uppsatsen som metoduppgiften, jobbet, utställningen som jag ska hänga i Karlstad imorgon och som jag har en känsla av att jag måste fixa till tusen saker med! Det blir ikväll.

filmblogg

Nu mina vänner, nu finns det hopp! Eller i alla fall en filmblogg på fyrisbiografen.blogspot.com, om än fortfarande utan inlägg...

För övrigt anser jag att alla borde gå på bio!

Tänkte skriva något långt och elakt om SF och kommersiell kultur som krossar alla som inte kan konkurrera och som bara sprider innehållslös masskultur. Men jag blir bara ledsen istället för att det ska vara så svårt att få människor att gå på Fyrisbiografen och att det i slutänden är en hopplös kamp.

queerfeminism radikalfeminism och gräsrotsrörelse

jag bara vimsar idag och de senaste dagarna och skulle verkligen behöva lite konstruktiv handledning för att komma någonstans. Tror att jag allra mest vill intervjua en massa sjyssta feminister och snacka med dem, mer än att läsa mer nu. Jag funderar också på idag och hela helgen som gick om det går att stoppa in den stora feministiska visionen i en uppsats? Brandtal? Om det skulle gå skulle jag kunna ägna hela hösten åt att läsa Benhabib och Fraser och kanske vara lycklig då.

göteborg

Jag börjar i slutet. Först blev jag less på världen när tåget var sent till enköping och jag skulle missa bussen hem och nästa gick om en timme. Sen blev jag fantastiskt glad när jag kom ut på andra sidan stationen och det stod en beställd buss där, tvärtom vad all information hade påstått, med en ängel till chaufför!

Ja sen då. En helg i göteborg, som började med en nunheadreunionkväll, och det var som den tiden i repris. Massor av öl, lite gräl, lite dans, lite gå hela vägen hem för att emelie är taxipuritan. (det regnade och är ganska långt) På det hela taget väldigt bra!

Sen två härligt sega dagar med världens bästa flodhästbarn och hoff och en fin fika innan tåget gick.

Mer helg tack!

Emelie och kampen mot sovmonstret

Jag vaknar på morgonen när min klocka ringer vid sju och finns inte. Jag är en del av mitt täcke. Sen följer en timmes (när det är som värst) blandad sömn och övertalning om att gå upp, besvarad med totalt oförstående av typen "jag förstår faktiskt inte alls varför jag ska gå upp". Det blir ju inte bättre av att jag mest springer runt och inte vet vad jag sysslar med den här veckan, söker lite böcker på internet, läser några sidor, skriver några rader, funderar lite... Mest av allt vill jag nog att det ska vara imorgon och dags att sätta sig på tåget mot Göteborg och alla fina människor där.

måndagstristess

Det luktar illa i mitt kök. Hm. Borde lokalisera källan. Jag gissar på någonstans i diskhon.

Idag har jag läst Tiina Rosenberg, funderat på huruvida jag vill att min uppsats ska handla om identitet på det ena eller andra sättet eller inte, utvärderat jämställdhetsplaner på kåren och jobbat på en folktom biograf.

Kanske gröt till middag?

Nya tag

Efter några galna lovdagar ser jag fram emot att sätta mig på min plats på carolina (och jag ska vara där tidigt så att jag får den!) och sätta igång på riktigt med uppsatsen och dyka ner i böckerna igen. Att några dagars ledighet så snabbt ger en all motivation tillbaka!

Hösten är ju på riktigt nu, och jag tycker att det är skönt. Vad kan jag göra annat än läsa och skriva? Jag tänker också att för ett år sedan var jag i Tanzania och allt var så annorlunda, och därför är det skönt att bara vara här nu. Jag till och med ler lite åt den tidiga julskyltningen!

Tidigare ikväll var jag och s. och såg Alice och jag, och den väckte tankar om kärlek och möjligheter. En fin liten film.

Jag ska gå och lägga mig tidigt och vakna imorgon pigg och glad och redo för mig själv! Godnatt!

höstlov

Eftersom jag aldrig får något höstlov har jag tagit makten i mina egna händer, sådärja, med ett rungangde performativt jag har höstlov så är det nu faktum.

snö

Det där vita där ute på gräsmattan, det är snö. Det tog en liten stund att förstå. Den ligger kvar, fast det regnar på den. Det måste betyda att det är vinter. okej då, att det är vinter och att jag är sjuk måste betyda att jag inte ska gå utanför dörren idag. Mycket logisk slutledning. Så, hemma blir det, jag återfinns vid köksbordet skrivande pm om det moderna samhället och den autonoma individen och konstruktionen av den andre som förutsättning för dem. Ifall det var någon som ville veta.

ord

Prata är bra och fina vänner är bra. Tack.

Jag sitter hemma ikväll och läser Edward Saids essäsamling och känner mig lärd. Det var det eller att tvn skulle få komma fram ur garderoben, och faktiskt så vann Said.

Annars allra mest Carolina, och läsesalen (även om jag fått slåss om min plats de senaste dagarna) och kaffepaus. Idag stod vi på knä i fönstret i hallen vid skåpen och tittade ut på regnet och dividerade om hur mycket det egentligen regnade, och även om jag är trött och seg på eftermiddagen, och huvudet sprängfyllt med ord ord ord, är samvaron bra där. Jag tycker om orden. Orden och meningarna som snurrar runt runt mellan min öron och ibland fyller en funktion, leder framåt, och ibland bara finns där och krånglar till och står ivägen. För varje sida jag läser kommer jag på minst en bok till som jag skulle vilja läsa. Skriver aldrig ner utan glömmer strax för nästa impuls. Så lite jag hinner. Om jag kunde läsa jämt skulle jag ändå aldrig hinna med allt jag vill, det bara växer, en bok ger tjugo nya idéer. Om jag läste jämt skulle jag bli galen, men det är kanske ett annat problem.

Jag borde skaffa en ryggsäck, så inte orden i förpackad form har sönder mig.

mörker

Jag hade glömt mörkret. Mörker som är fantastiskt om man är flera och kan stänga det ute med ljus och te och vänskap, men som är förskräckligt när det möter mörket på insidan och allt liksom suddas ut i ett enda stort och grått och svart. Då drar jag ur telefonen igen och stannar inne, och kanske kan man förbanna internet som gör det möjligt att stanna inne så länge, som ger ett minimum av (artificiell) social kontakt istället för att tvingas ut att söka den riktiga.

chokladkaka

Jag bestämde mig för att strunta i finbesöket, eftersom de i slutänden ville att jag skulle åka till Gävle. Istället har jag simmat och letat byxor på stan, och bakat chokladkaka. Fikabesök snart.

Gardinerna som var helgens projekt har inte sytt sig än. Hm. De borde det, snart.

Det är skönt att ha simma så det känns i hela kroppen sen och oj vad gott att äta mat sen!

Diska nu.

Idag är jag nöjd och glad.

från en mörknande läsesal

I helgen får jag besök av mitt nära förflutna. I färnebo finns just nu Mr Haule, rektorn på Ulembwe FDC, och nu i helgen kommer han till Uppsala. Vi har sporadisk och artig kontakt och det kan nog bli jättetrevligt. Om inte allt det där andra, det som jag stoppar undan långt in, det som handlar om hur förtvivlat jobbigt det var de sista veckorna i Tanzania, om inte det bubblar upp och tar över, om inte det ens är i närheten, då kommer det att bli bra.

Annars lovordar jag universitetets trådlösa internet, som finns både på carolina och på mitt jobb och teater Lacrimosa som är asbra och fick mig att skratta så att tårarna sprutade idag!

På det stora hela är det nog en bra dag. (man vet ju aldrig förrän efteråt)

Nu ska jag gå hem och äta potatis och blomkål och vegschnitzel. (stavas det verkligen så tyskt?)

söndagsmanifest

Struktur, sällskap, diska, tvätta, motionera. Då fungerar det.

På gymnasiet hade jag och fina rishögen och det heliga mongot som motto att göra varje dag något som vi var rädda för. Det är dags att ta upp det igen.

Idag känner jag mig lite full i fan.

Jag ska jobba och hoppas på tusen tanter som jag älskar att se tillsammans med sina väninnor. Ni fina vänner som jag har, jag vill gå på bio på eftermiddagen på helgen med er när jag är sisådär sjuttiofem.

Jag ska träffa min far och fika eller äta mat och det är alltid trevligt.

Jag är en bra människa.

Kram.

dagens högtflygande planer på att skaffa kontroll över mitt liv!

snart om en stund när jag har skrivit färdigt mitt pm ska jag:

• diska
• gå och simma kanske
• köpa kaffe (för nu är det helt slut så om jag glömmer det idag igen så blir det en jobbig morgon imorgon)
• maila folk som jag lovat att maila
• leta i min hög av papper bredvid mig, jag är säker på att det finns papper där som jag borde läsa och göra något åt på det ena eller andra sättet
  

regn

Jag hade tänkt gå till globalen och köpa kaffe, simma, vara effektiv. Men det regnar. Och det blåser. Och om jag hade haft gardiner och persienner hade jag dragit för dem, fällt ner dem och stängt in mig och inte tittat ut och inte låtsats om omvärlden. Bara boken, brödet som doftar och jag och stängt ute både omvärlden och huvudvärlden och flytt ett tag. Men istället borde jag sätta i telefonen i väggen igen.

oktober

Oktober. Äntligen regn och jag längtar efter kylan. I vanliga fall brukar jag tycka att september går så fort, bara försvinner, men i år har september varit oändligt. Jag tror att oktober blir bättre, lite mer fokuserat och konstruktivt. Ta det som ett nyårslöfte, fast nu.

Jag har landat på fötter efter några besvärliga dagar och tänker hantera vardagen lite i taget. När jag har gjort det ska jag ta tag i mitt upssatspm som just nu ligger på is. Kanske i helgen.

Kanske ska jag fundera på framtiden.

allvar

Jag har glömt hur man är ledig. Vad hände? När blev jag så besatt av allting som måste göras? Eller först och främst, som måste läsas och skrivas. När jag väl har (överraskande) några lediga timmar, så nästan uppfinner jag en uppgift. Dags att börja andas.

Söndagsmelankoli

Huset är stilla och tyst och bara datorn brusar, men även den försiktigt. Utanför har föreningen städdag och jag gömmer mig inomhus, skräckslagen inför det offentliga fördömandet som det (antagligen inte alls) skulle innebära att gå ut utan att delta. Läser bok bland kuddar och fastnar, fastnar långt bort, så uppslukad som jag inte har varit sen jag läste på min säng i Ulembwe. Tänkte skriva lite, men kanske inte. Tänkte gå på bio, men kanske inte. Fika med Anna, chokladtårteresterna från igår, gott, med hallonsås.

"kvinnor tycker dessutom helt enkelt om detta ombyte"

Just nu håller jag på att läsa "Den ensamma massan" av Riesman för min sociologikurs, som består av moderna sociologiska klassiker som behandlar relationen mellan individ och samhälle. Det här är den andra boken jag läser för kursen, den första var Bourdieus "Distinction". Någonstans på vägen så börjar jag bli lite trött. Riesman är ytterliggare ett exempel, följande på Bourdieu, på författare som försöker analysera världen, men som bara bekymrar sig om männen. Kvinnornas enda funktion är i relation till mannen. Då och då fälls kommentarer om att det ser lite annorlunda ut för kvinnor, men, det blir aldrig mer än så. Kvinnor, i form av mödrar och hustrur, är hos Bourdieu en faktor som kan höja mannens kulturella kapital genom sin goda smak. Hos Riesman är hon någon som tycker om att byta om till middagen, och som kan konsumera, och som har någon slags dold sexualitet som man (jag) anar att han är lite chockerad över. Han skriver om "kvinnornas förmåga att reagera på ett sätt som man tidigare trodde bara kurtisaner var i stånd till...". Vad det handlar om blir dock aldrig utrett"!

När skrivs det en sociologisk klassiker om min värld?

dagen efter

Tiotusenkronorsfrågan lyder: Hur mycket skit kan alliansen ställa till med på fyra år?

mormor och hunden och Fi såklart!

Jag har skrivit klart. Jag ska åka till Värmland hela helgen och träffa familjen, ha valvaka med dem, det ska bli kul! Jag ska hetsa hela gänget att rösta på Fi, det kan bli svårt, men jag ser fram emot debatten. Jag tror att miljöpartiet är vad jag kommer att behöva argumentera mot, jag ska ladda argument hela vägen på tåget imorgon. Jag ska träffa mormor och jag ska krama världens bästa hund. Jag börjar varje mening med jag för jag är bra. När jag kommer tillbaka till stan hoppas jag att Fi har tagit sig över fyra procent.

en halv sida till bara...

Idag går allt framåt. Jag har struktur och har gjort följande:

1. Varit en god medborgare och röstat , till och med i landstingsvalet, fast jag inte har någon aning.

2. Läst en artikel som kritiserar B, och som gör det lite lättare att skriva.

3.Glömt tandläkarbesöket, det gör mig gladare.

4. Fikat och ätit lunch med fina vänner, det värmer hjärtat.

5. Pratat med grannen på balkongen bredvid, som jag har varit livrädd för hela sommaren, hon verkar trevlig.

6. Ätit chokladglass (billig).

7. Finally, skrivit nästan färdigt, bara en halv sida kvar.

blä 2.

jag har dåliga rutiner, leker på internet istället för att skriva, tandläkarbesöket fick mig på dåligt humör som inte riktigt har släppt, jag är trött på bourdieugubben som är en jäkla elitistisk fransman, och jag vill ha pluggat färdigt så att jag kan börja söka jobb och göra något annat än att läsa skriva läsa skriva, larva omkring, det är inte roligt längre.

Blä!

1. Tandläkaren suger. Det är obehagligt, det kostar pengar, man får ångest över att alla ens tänder kommer att ramla ut eftersom man (jag) får obehagliga besked om kommande dyra borrningar som ska ske alldeles för snart, i en tand som redan har en porslinskrona för att den är helt vrickad och går sönder hela tiden och inte håller kvar lagningarn.

2. Bourdieu suger. Skriv så man förstår vet jag! I slutänden förstår jag inte vad jag själv skriver eftersom jag försöker resonera kring ett par citat och så blir det samma sorts språk och blä!

3. Att vara pank suger. Självförvållat jag vet. Csnpappren kunde ha blivit inskickade tidigare än i tisdags, men ändå. När man behöver det (något lyxigt och gott) som bäst ( när man måste skriva om B. och har varit hos tandläkaren) då är det omöjligt. Å andra sidan har jag ju inte tid (pga B. ) att göra något roligt i alla fall, och kan inte äta godis (som är relativt billigt) på grund av tandläkaren och allt vad det innebär (se 1.)

vanlighet och vardag

Så är jag tillbaka. Inte i min lilla avkrok på landet, men väl i snåriga teoriavkrokar, långt långt från verkligheten. Och tillbaka på Internet, till pluggandet, till vardagsvardagen så som den brukade vara, men ändå inte riktigt, bara lagom. Jag pluggar som en galning, utan rutin, men det börjar komma. Jag försöker skriva, utan rutin, vet inte om jag någonsin haft någon, för att inte tala om disciplin. Den kära gamla magkatarren ligger och lurar, jag känner det, nu när jag inte längre äter mat sådär fint och regelbundet hela tiden, även om jag har varit grym på matlådor den senaste veckan. Det senaste mest för att jag är luspank. Vilket leder till ångestmomentet tandläkaren imorgon, vad ska jag göra sen då, om jag har 500 kronor innnan, och hade tänkt åka till mamma i helgen? Och inte svälta ihjäl fram till dess? Någonstans här, precis här, i skärningen av allt, finns vanligheten, studentvanligheten, min vanlighet, och jag är rätt nöjd.

jordgubbar

Jordgubbsplockande är förkroppsligandet av sommaren i Värmland för mig; sätta sig i bilen med ett antal tomma behållare, åka till självplocket, plocka plocka plocka, prata trevligt med bror i fåran bredvid om livet och sommaren, skvallra lite om släkten med mamma, sluta plocka, beskåda de röda prickarna och känna på hur knottrig min arm blir av jordgubbsbladen där tröjan inte räcker till, låta bli att klia, väga in jordgubbarna, 12kg, åka hem.

Den ljusnande framtid är vår!

Efter att ha jobbat en vecka och sen glidit omkring i Uppsala ett tag, shoppat som en galning (nu är alla pengar slut) och träffat många fina vänner är jag nu tillbaka hos mamma en sväng, och därmed har jag tillgång till Internet igen. Jag borde fixa det hemma hos mig, men tänkte försöka hålla mig fram till augusti när jag har jobbat färdigt.

Två saker är klara just nu, den ena är en pessimistisk tanke om att jag aldrig kommer att få jobb. Den andra är en mycket optimistisk tanke om att det går att förändra världen.

Hej!

Det här är samma tillverkare, jag tror att det är det här köket, men det finns många liknande. I alla fall den här stilen och den här färgen.

ett litet rött och italienskt

Vackert rött, smarta lösningar, snyggt som tusan, direkt från Italien - kan det bli mitt? Vi har tittat på kök idag och jag blev förälskad i ovanstående. Handlöst, ville inte se något mer, bara ha. Min mamma skrattade, min bror gick vidare. Om lägenheten bara vore bara min, då skulle jag inte tveka en minut. Som det är nu så är det ju en massa andra som har åsikter. Men det är underligt, i morse gruffade jag starkt vid tanken på att över huvud taget tänka på kök. Nu är jag besatt.

Hos Mamma

Mina småsyskon kilar ut och in, är ute halva nätterna, jag är hemma och går och lägger mig tidigt. Jag har tråkigt. En dag på landet idag, har målat sommarstuga, åkt en sväng med mamma till kyrkogården, tittat på klanraden av gravar. Sen nu, söndagkväll, vin och min dator (som ska följa med mig hem snart på onsdag, äntligen) och mycket stor lust, som vanligt, att vara där jag är alldeles för lite, i Uppsala, på en uteservering. Jag och Karin var på Taket häromdagen och åt rödbetsrisotto och åh! vad gott det var.
På onsdagen far jag i alla fall tillbaka till stan, men ska börja jobba redan på kvällen och är borta en vecka till. Sen sen sen ska mitt liv äntligen börja. Det är lite som på gymnasiet, då spenderade jag mycket tid med att drömma om det som skulle komma sen, och inte nu. Och med samma älv utanför mitt fönster, och med samma fiskmåsar (eller kanske deras farfäder, jag vet inte hur länge fiskmåsar lever) skrikande runt huset.

Emelie, the städgeneral

alla ni som känner mig vet att jag är en katastrof när det gäller städning. vad händer då när jag för andra terminen i rad är städgeneral för slutstädningen? jo, jag förvandlas till tidernas städfascist, domderar, planerar, låter ingen gå förrän alla är klara. samtidigt som jag ogenerat erkänner att jag under de närmaste dagarnas städning knappast tänker vara den första som erbjuder sig att göra det tyngsta. helt enkelt kommer mina alla sämsta sidor fram, till på köpet i kombination; maktfullkomlighet kombinerat med lathet, var glada att ni inte är i färnebo de närmaste dagarna!

sista veckan

nu är det bara fyra dagar kvar i Färnebo. Det är lite synd att inte få träffa alla fina människor, men jag är sällan särskilt sentimental av mig, så mest känns det skönt att få återgå till MITT liv, och få bo i stan och träffa alla andra fina människor istället. Jag ångrar inte en dag här, men känner mig rätt färdig med hela grejen. Utbildningshelgen på Tallkrogen var toppen och jag känner mig peppad på att jobba, och göra något annat ett tag. Lite mindre peppad på att plugga i höst, det erkänner jag, och helst skulle jag vilja få ett alldeles superbt jobb nu så att jag kunde vara färdigpluggad. jaja. På torsdag kommer jag i alla fall till Uppsala och sommarlov och sommarjobb och sommarbesök av mig hos andra och av andra hos mig. hej och välkommen till balkongen!

wohoo vad jag är bra!

under förmiddagen har jag lyckats med att: förklara foucaults maktteori och dess användning inom feminismen, ge exempel på vad queer kan innebära, resonera kring könsmaktordningen, ifrågasätta heternormativiteten och prata om Simone de Beauvoir. OCH få min kurs att förstå och hålla med om rubbet! Värsta kicken att jag inte bara kan själv utan kan föra det vidare på ett bra sätt.

en morgonbetraktelse

en solig morgon som denna är det mest betungande i mitt liv hur mycket jag ogillar studentstaden! Tänk på det alla som kommer ovetande flyttande till Uppsala och hamnar i deras klor, de är aldrig snälla bara för att!

Värme och sol på balkongen, fest ikväll, feministworkshop imorgon igen och utbildningshelg på jobbet lördag söndag, jag är alldeles tokigt uppe i varv!

Sandra, jag skulle också vilja gå på Wendy.

Kram

medan jag skriver min slutrapport...

idag har mitt kollektiv haft sådana där fina diskussioner om feminism och bistånd och allt möjligt som vi så sällan har men som vi borde ha hela tiden (med tanke på att vi befinner oss på färnebo...). Imorgon ska de självutnämnda surtanterna, det vill säga jag och min vän johanna, prata om systerskap, dess problem, och feminismens möjligheter med hela klassen. Jag är peppad som tusan på att få förklara vad jag tycker!

Solen lyser äntligen över Österfärnebo och kanske kanske blir det sommar snart. Jag skulle gärna vara hemma i min lägenhet och dricka vin och lyssna på musik och prata med alla där innan ni beger er bort från stans sommartristess. Själv ser jag fram emot att vandra på varma asfaltgator och fundera på allt som man kan göra nästa sommar, för då kommer jag ha pengar, körkort och superbra planer!