snö

Det där vita där ute på gräsmattan, det är snö. Det tog en liten stund att förstå. Den ligger kvar, fast det regnar på den. Det måste betyda att det är vinter. okej då, att det är vinter och att jag är sjuk måste betyda att jag inte ska gå utanför dörren idag. Mycket logisk slutledning. Så, hemma blir det, jag återfinns vid köksbordet skrivande pm om det moderna samhället och den autonoma individen och konstruktionen av den andre som förutsättning för dem. Ifall det var någon som ville veta.

ord

Prata är bra och fina vänner är bra. Tack.

Jag sitter hemma ikväll och läser Edward Saids essäsamling och känner mig lärd. Det var det eller att tvn skulle få komma fram ur garderoben, och faktiskt så vann Said.

Annars allra mest Carolina, och läsesalen (även om jag fått slåss om min plats de senaste dagarna) och kaffepaus. Idag stod vi på knä i fönstret i hallen vid skåpen och tittade ut på regnet och dividerade om hur mycket det egentligen regnade, och även om jag är trött och seg på eftermiddagen, och huvudet sprängfyllt med ord ord ord, är samvaron bra där. Jag tycker om orden. Orden och meningarna som snurrar runt runt mellan min öron och ibland fyller en funktion, leder framåt, och ibland bara finns där och krånglar till och står ivägen. För varje sida jag läser kommer jag på minst en bok till som jag skulle vilja läsa. Skriver aldrig ner utan glömmer strax för nästa impuls. Så lite jag hinner. Om jag kunde läsa jämt skulle jag ändå aldrig hinna med allt jag vill, det bara växer, en bok ger tjugo nya idéer. Om jag läste jämt skulle jag bli galen, men det är kanske ett annat problem.

Jag borde skaffa en ryggsäck, så inte orden i förpackad form har sönder mig.

mörker

Jag hade glömt mörkret. Mörker som är fantastiskt om man är flera och kan stänga det ute med ljus och te och vänskap, men som är förskräckligt när det möter mörket på insidan och allt liksom suddas ut i ett enda stort och grått och svart. Då drar jag ur telefonen igen och stannar inne, och kanske kan man förbanna internet som gör det möjligt att stanna inne så länge, som ger ett minimum av (artificiell) social kontakt istället för att tvingas ut att söka den riktiga.

chokladkaka

Jag bestämde mig för att strunta i finbesöket, eftersom de i slutänden ville att jag skulle åka till Gävle. Istället har jag simmat och letat byxor på stan, och bakat chokladkaka. Fikabesök snart.

Gardinerna som var helgens projekt har inte sytt sig än. Hm. De borde det, snart.

Det är skönt att ha simma så det känns i hela kroppen sen och oj vad gott att äta mat sen!

Diska nu.

Idag är jag nöjd och glad.

från en mörknande läsesal

I helgen får jag besök av mitt nära förflutna. I färnebo finns just nu Mr Haule, rektorn på Ulembwe FDC, och nu i helgen kommer han till Uppsala. Vi har sporadisk och artig kontakt och det kan nog bli jättetrevligt. Om inte allt det där andra, det som jag stoppar undan långt in, det som handlar om hur förtvivlat jobbigt det var de sista veckorna i Tanzania, om inte det bubblar upp och tar över, om inte det ens är i närheten, då kommer det att bli bra.

Annars lovordar jag universitetets trådlösa internet, som finns både på carolina och på mitt jobb och teater Lacrimosa som är asbra och fick mig att skratta så att tårarna sprutade idag!

På det stora hela är det nog en bra dag. (man vet ju aldrig förrän efteråt)

Nu ska jag gå hem och äta potatis och blomkål och vegschnitzel. (stavas det verkligen så tyskt?)

söndagsmanifest

Struktur, sällskap, diska, tvätta, motionera. Då fungerar det.

På gymnasiet hade jag och fina rishögen och det heliga mongot som motto att göra varje dag något som vi var rädda för. Det är dags att ta upp det igen.

Idag känner jag mig lite full i fan.

Jag ska jobba och hoppas på tusen tanter som jag älskar att se tillsammans med sina väninnor. Ni fina vänner som jag har, jag vill gå på bio på eftermiddagen på helgen med er när jag är sisådär sjuttiofem.

Jag ska träffa min far och fika eller äta mat och det är alltid trevligt.

Jag är en bra människa.

Kram.

dagens högtflygande planer på att skaffa kontroll över mitt liv!

snart om en stund när jag har skrivit färdigt mitt pm ska jag:

• diska
• gå och simma kanske
• köpa kaffe (för nu är det helt slut så om jag glömmer det idag igen så blir det en jobbig morgon imorgon)
• maila folk som jag lovat att maila
• leta i min hög av papper bredvid mig, jag är säker på att det finns papper där som jag borde läsa och göra något åt på det ena eller andra sättet
  

regn

Jag hade tänkt gå till globalen och köpa kaffe, simma, vara effektiv. Men det regnar. Och det blåser. Och om jag hade haft gardiner och persienner hade jag dragit för dem, fällt ner dem och stängt in mig och inte tittat ut och inte låtsats om omvärlden. Bara boken, brödet som doftar och jag och stängt ute både omvärlden och huvudvärlden och flytt ett tag. Men istället borde jag sätta i telefonen i väggen igen.

oktober

Oktober. Äntligen regn och jag längtar efter kylan. I vanliga fall brukar jag tycka att september går så fort, bara försvinner, men i år har september varit oändligt. Jag tror att oktober blir bättre, lite mer fokuserat och konstruktivt. Ta det som ett nyårslöfte, fast nu.

Jag har landat på fötter efter några besvärliga dagar och tänker hantera vardagen lite i taget. När jag har gjort det ska jag ta tag i mitt upssatspm som just nu ligger på is. Kanske i helgen.

Kanske ska jag fundera på framtiden.

allvar

Jag har glömt hur man är ledig. Vad hände? När blev jag så besatt av allting som måste göras? Eller först och främst, som måste läsas och skrivas. När jag väl har (överraskande) några lediga timmar, så nästan uppfinner jag en uppgift. Dags att börja andas.

Söndagsmelankoli

Huset är stilla och tyst och bara datorn brusar, men även den försiktigt. Utanför har föreningen städdag och jag gömmer mig inomhus, skräckslagen inför det offentliga fördömandet som det (antagligen inte alls) skulle innebära att gå ut utan att delta. Läser bok bland kuddar och fastnar, fastnar långt bort, så uppslukad som jag inte har varit sen jag läste på min säng i Ulembwe. Tänkte skriva lite, men kanske inte. Tänkte gå på bio, men kanske inte. Fika med Anna, chokladtårteresterna från igår, gott, med hallonsås.

"kvinnor tycker dessutom helt enkelt om detta ombyte"

Just nu håller jag på att läsa "Den ensamma massan" av Riesman för min sociologikurs, som består av moderna sociologiska klassiker som behandlar relationen mellan individ och samhälle. Det här är den andra boken jag läser för kursen, den första var Bourdieus "Distinction". Någonstans på vägen så börjar jag bli lite trött. Riesman är ytterliggare ett exempel, följande på Bourdieu, på författare som försöker analysera världen, men som bara bekymrar sig om männen. Kvinnornas enda funktion är i relation till mannen. Då och då fälls kommentarer om att det ser lite annorlunda ut för kvinnor, men, det blir aldrig mer än så. Kvinnor, i form av mödrar och hustrur, är hos Bourdieu en faktor som kan höja mannens kulturella kapital genom sin goda smak. Hos Riesman är hon någon som tycker om att byta om till middagen, och som kan konsumera, och som har någon slags dold sexualitet som man (jag) anar att han är lite chockerad över. Han skriver om "kvinnornas förmåga att reagera på ett sätt som man tidigare trodde bara kurtisaner var i stånd till...". Vad det handlar om blir dock aldrig utrett"!

När skrivs det en sociologisk klassiker om min värld?

dagen efter

Tiotusenkronorsfrågan lyder: Hur mycket skit kan alliansen ställa till med på fyra år?

mormor och hunden och Fi såklart!

Jag har skrivit klart. Jag ska åka till Värmland hela helgen och träffa familjen, ha valvaka med dem, det ska bli kul! Jag ska hetsa hela gänget att rösta på Fi, det kan bli svårt, men jag ser fram emot debatten. Jag tror att miljöpartiet är vad jag kommer att behöva argumentera mot, jag ska ladda argument hela vägen på tåget imorgon. Jag ska träffa mormor och jag ska krama världens bästa hund. Jag börjar varje mening med jag för jag är bra. När jag kommer tillbaka till stan hoppas jag att Fi har tagit sig över fyra procent.

en halv sida till bara...

Idag går allt framåt. Jag har struktur och har gjort följande:

1. Varit en god medborgare och röstat , till och med i landstingsvalet, fast jag inte har någon aning.

2. Läst en artikel som kritiserar B, och som gör det lite lättare att skriva.

3.Glömt tandläkarbesöket, det gör mig gladare.

4. Fikat och ätit lunch med fina vänner, det värmer hjärtat.

5. Pratat med grannen på balkongen bredvid, som jag har varit livrädd för hela sommaren, hon verkar trevlig.

6. Ätit chokladglass (billig).

7. Finally, skrivit nästan färdigt, bara en halv sida kvar.

blä 2.

jag har dåliga rutiner, leker på internet istället för att skriva, tandläkarbesöket fick mig på dåligt humör som inte riktigt har släppt, jag är trött på bourdieugubben som är en jäkla elitistisk fransman, och jag vill ha pluggat färdigt så att jag kan börja söka jobb och göra något annat än att läsa skriva läsa skriva, larva omkring, det är inte roligt längre.

Blä!

1. Tandläkaren suger. Det är obehagligt, det kostar pengar, man får ångest över att alla ens tänder kommer att ramla ut eftersom man (jag) får obehagliga besked om kommande dyra borrningar som ska ske alldeles för snart, i en tand som redan har en porslinskrona för att den är helt vrickad och går sönder hela tiden och inte håller kvar lagningarn.

2. Bourdieu suger. Skriv så man förstår vet jag! I slutänden förstår jag inte vad jag själv skriver eftersom jag försöker resonera kring ett par citat och så blir det samma sorts språk och blä!

3. Att vara pank suger. Självförvållat jag vet. Csnpappren kunde ha blivit inskickade tidigare än i tisdags, men ändå. När man behöver det (något lyxigt och gott) som bäst ( när man måste skriva om B. och har varit hos tandläkaren) då är det omöjligt. Å andra sidan har jag ju inte tid (pga B. ) att göra något roligt i alla fall, och kan inte äta godis (som är relativt billigt) på grund av tandläkaren och allt vad det innebär (se 1.)

vanlighet och vardag

Så är jag tillbaka. Inte i min lilla avkrok på landet, men väl i snåriga teoriavkrokar, långt långt från verkligheten. Och tillbaka på Internet, till pluggandet, till vardagsvardagen så som den brukade vara, men ändå inte riktigt, bara lagom. Jag pluggar som en galning, utan rutin, men det börjar komma. Jag försöker skriva, utan rutin, vet inte om jag någonsin haft någon, för att inte tala om disciplin. Den kära gamla magkatarren ligger och lurar, jag känner det, nu när jag inte längre äter mat sådär fint och regelbundet hela tiden, även om jag har varit grym på matlådor den senaste veckan. Det senaste mest för att jag är luspank. Vilket leder till ångestmomentet tandläkaren imorgon, vad ska jag göra sen då, om jag har 500 kronor innnan, och hade tänkt åka till mamma i helgen? Och inte svälta ihjäl fram till dess? Någonstans här, precis här, i skärningen av allt, finns vanligheten, studentvanligheten, min vanlighet, och jag är rätt nöjd.

jordgubbar

Jordgubbsplockande är förkroppsligandet av sommaren i Värmland för mig; sätta sig i bilen med ett antal tomma behållare, åka till självplocket, plocka plocka plocka, prata trevligt med bror i fåran bredvid om livet och sommaren, skvallra lite om släkten med mamma, sluta plocka, beskåda de röda prickarna och känna på hur knottrig min arm blir av jordgubbsbladen där tröjan inte räcker till, låta bli att klia, väga in jordgubbarna, 12kg, åka hem.

Den ljusnande framtid är vår!

Efter att ha jobbat en vecka och sen glidit omkring i Uppsala ett tag, shoppat som en galning (nu är alla pengar slut) och träffat många fina vänner är jag nu tillbaka hos mamma en sväng, och därmed har jag tillgång till Internet igen. Jag borde fixa det hemma hos mig, men tänkte försöka hålla mig fram till augusti när jag har jobbat färdigt.

Två saker är klara just nu, den ena är en pessimistisk tanke om att jag aldrig kommer att få jobb. Den andra är en mycket optimistisk tanke om att det går att förändra världen.

Hej!