and it's all buffy again

hur många timmar framför datorn en söndag? i en obäddad säng? hur många hundpromenader går det att säga nej till under en dag i en absolut vägran att lämna lägenheten? hur länge går det att förtränga skrivuppgifter och biografuppgifter och hemmafixaruppgifter? skitsöndag.

du utmanar mig att utmana ödet.

ja jag lånar dina ord en stund och låter dem vara mina för en stund. såsom förr när allting vandrade mellan våra händer.

allt på samma gång. badkar bang morgonrock teori kärlek är en konstruktion. ja.

sen då finaste finaste är äntligen där och jag klamrar mig fast i pia laskars ord. sen ser jag bilder och tårarna rinner.

Att sitta i sin säng i ett nystädat rum i långa fina nattlinnet fast klockan är dag och bara njuta.

Att skriva i kvasioffentligeheten trots att ingen vet och ingen läser men who cares.

Att pausa vardagsexistensen och vända sig inåt och gräva.

Att stjäla tid från allt som är viktigt och alldeles själviskt ägna sig åt utmaningar som betyder och berör.

hej stillafunderingar!

hur mår du? jag mår bra, jag jobbar mycket och tycker att det är jättekul. men det är lite klurigt ibland, det finns en massa saker som jag inte kan och det händer att jag fejkar. det är mycket fyris också, till exempel pratade jag i radio och var jättestolt men vågade inte lyssna på programmet. det bästa var dock att bli bemött som en riktigt människa och inte som en liten student. på det hela taget är jag väldigt nöjd med att inte vara student längre. Ja förutom kursen i malmö då, den gillar jag helmycket men den får inte så mycket tid som den kanske skulle behöva.

vad jag egentligen ville säga är att jag saknar dig lite. vi hade en fin tid ihop och det finns mycket som jag liksom bara pratade om med dig. det skulle ju vara så lätt att bara börja träffas igen tänker du väl då! om det bara vore så lätt säger jag. problemet är att du ju varit lite lite hemlig och att jag inte har lust att visa upp dig för hela världen. i alla fall inte med alla texter kvar. det är lite underligt också att jag har en massa kompisar som inte känner till dig och som skulle bli förvånade kanske. och sen har vi ju jobbet också, jag vill liksom att du ska få vara privat.

ett alternativt är kanske att jag hittar en ersättare för dig, men det känns sorgligt. ett annat alternativ är att jag tar bort alla gamla texter och låtsas som om du är helt ny! eller så kanske jag måste vara stolt över det vi har tillsammans, det är bara det att jag inte vet om jag vågar. hur som helst kanske vi ses snart igen.

ha det bra!

(jag hoppas att du har saknat mig lite också)