det är över nu

I sann valborgsanda ligger jag i min säng och klockan är tjugo över tio. Vad jag inte riktigt kan förstå är de som orkar hålla igång hela natten. Jag har i alla fall champagnefrukostat (och i sista minuten valde jag den mindre städade framför den mer städade, för gamla tiders skull) picknickat i ekonomikumparken med resten av uppsala, sjungit elviskaraoke, slöat på en balkong, ätit pizza, dansat i ett vardagsrum och ätit chokladpudding. Nästa år får det banne mig vara nog, då åker jag någon annanstans och tittar på en majbrasa i goda vänners lag.(flodis, hoppas att ni hade trevligt!)

Imorgon är dagen när jag borde demonstrera tycker jag, men motivationen strejkar, demonstrationer är inte min grej. Jag kännner mig nästan alltid bara löjlig.

söndag

stillasöndag, dageninnanvalborgsöndag, söndagsfrukost, städasöndag, planteraomblommorsöndag, fikasöndag, sovamittpådagensöndag, gåutochdansasöndag.

Paus igen

Det är rätt skönt ändå att glida omkring på stan i fina färglada kläder och solglasögon och vara sådär klädsamt bakis. Det är då man ramlar in i vänner och bekanta och känner att livet liksom leker. Mindre kul är det när man upptäcker att ens cykel inte alls står vid stationen. Men vad sjutton, den höll ändå på att ramla i bitar och det finns saker som är viktigare.

Jag vidhåller att The Concretes är sjukt tråkiga. Om det nu är någon som hade tänkt protestera. Det hindrade mig dock inte från att ha kul och njuta av upptäckten att jag faktiskt känner en massa folk i den här stan!

Valborg är galet, redan nu är rabatterna på stan inhängnade med staket. Ekonomikumparken har varit skräpig i två veckor och folk verkar liksom ha släppt alla allvarliga tankar för ett slag. Så vad kan man göra, är jag nu kvar i stan är det bara att acceptera och hänga på och ta livet som det kommer för ett par dagar.

för er som inte har något bättre för er, eller som behöver något bättre att ha för er

Jag är ju inte sådär med i svängen att jag läser hippa tidningar. Däremot läser jag ofta kommentarer som dyker upp på olika ställen. Och ibland är det så förbaskat bra! Karolina Ramqvist är något på spåren, men den här bruden är snäppet vassare! Hon skriver bra om män och sex och naturlighet. Precis den fredagsunderhållning som behövs just nu när Uppsala håller på att spåra ut i fyra dagars sorglöshet.

jag har till och med deklarerat, men nu finns det inget mer att göra

Det finns dagar när man (jag) kommer undan. Sen finns det dagar när man (jag) bara måste. Idag måste jag. Idag ska jag. Senast klockan tio ska jag börja skriva. Eftersom inget annat verkar fungera så testar vi hemma nu. Internetsladden åker ur, boken fram. En massa text ska det bli om systerskapets historiska sammanhang och lite om Radikalfeminism och Grupp 8. Det där hänger ju ihop fint tänker ni kanske. Men näppeligen, det är ganska spretigt men ska bli någon slags förklarande text om parallella feministiska traditioner som har satt spår idag utan att vi riktigt vet vad vi ser. Ungefär. Summan av kardemumman är i alla fall att inga konflikter är nya, feministerna har aldrig varit helt överens, det finns ingen gyllene guldålder då alla stod enade. Summan av kardemumman nr två är att konflikt är jäkligt bra och föder fram en massa nya smarta (och mindre smarta) lösningar. Summan av kardemumman tre är att alla är så förbaskat coola. Tänk på det ni där ni sitter och kämpar och är så förbaskat duktiga att ni håller på att gå sönder alternativt har jätteångest för att ni inte är sådär förbaskat duktiga att ni håller på att gå sönder. Ni är coola. Coolast.

Om ni nu blev vansinnigt sugna på att läsa mer om grupp 8 och konflikter, så läs Emma Isakssons Kvinnokamp. Men vänta en månad snälla ni, för jag behöver vara med och slåss om de två exemplar som finns på universitetsbiblioteket.

Nu måste jag definitivt.

konsumtionskritikspraktik (eller bara dålig smak?)

Den 25:e. Studiemedel. Pengar på tomt konto. Dagen då man är rikast i världen och äter ute och lyxkonsumerar. Vad gör jag en sådan kväll? Går till konsum med ambitionen att köpa nåt gott? jajamensan. Vad för nåt gott äter jag en sådan kväll? A-fil och branflakes. Är jag nöjd? På alla sätt.

feministfestival

Det börjar bli dags för feministfestival i Färnebo. Jag är lite sugen, även om det är dagarna innan uppsatsinlämning. Tänk er en by på landet, en massa sjyssta människor, god mat, bra workshops och föreläsningar och peppande diskussioner. Någon som vill hänga på?

ser inte skogen för alla träd typ

Om det är någon som inte har något att göra den här vackra dagen så behöver min uppsats struktureras om! Jag får inte ihop det.

utan hjärna men glad ändå

Jag tycker sjukt synd om mig själv för att jag är allergisk. Bekräfta det inte, jag blir bara odrägligare.

Jag tycker om när det regnar som nu. Inte alls bara för att det blir mindre pollen, utan för att allting blir så grönt grönt grönt.

Vi har fått pris. Det gör mig glad. Saker händer, snart står världen i brand.

pausmeddelande

Och sovmorgon it is! Jag vaknade tio, har lallat i pyjamas tills nu. Läste tidningen, men bara kulturdelen och bostadsdelen, jag väntar lite till med verkligheten. Det stormar utanför och det är skönt.

Men men, dagen kommer att komma ifatt mig med, och efter lunch ska jag vara på plats i det stora gula huset där jag så ofta hänger och börja gå igenom min teori igen.

Kaffe nu och uppfräschning påklädning diskning och lite lunch.

mitt i nattens mörker

Det här regnet. Det som stänger in och fyller ut tomrum. När åskan dundrade och blixtarna fladdrade utanför de stora fönstren idag då blev allting lite lättare. Jag tror att jag kan klara det här nu. Jag tror att jag vet vad jag vill, åtminstone förstår jag att jag inte har så många alternativ. Det här är vägen, följ den.

Så medan regnet sköljer bort pollen såväl som ångest konstaterar jag att hårt arbete lönar sig och att jag förtjänar en sovmorgon. Med blåsten snurrande runt huset tänker jag på mina vårlökar som växer och vill ha sol och min överlevande klematis som knappast kan ha gillat hageltäcket den fick idag.

Blommornas liv väcker andra tankar, men de får vila en stund. Än finns det tid.

and I like to take up place, just because I can

Vi tar en till. (Jag tänker vara jobbig och besvärlig nu ett tag, men jag lovar att bjuda på fest sen.)

Går det att överbrygga att kvinnors erfarenheter är olika? Hur i så fall?

Dagens bonusfrågor

Grundar sig feministiskt engagemang alltid i egna erfarenheter?

Går det att engagera sig av bara "solidaritetsskäl"?

Tillbaka i C-salen

Det här verkar vara veckan när alla börjar ta sina uppsatser på allvar. Skåpen var upptagna allihop strax efter tio, läsesalarna är rätt så fulla. Diverse personer jag möter ser beslutsamma ut och säger nåt i stil med "det är dags nu". För säkerhets skull är det också veckan när det är vattenskada någonstans i källaren under a-salen, vilket innebär ljud ljud och åter ljud därinne. Tillbaka på min gamla plats med min gamla stol således och alldeles snart redo att få någonting gjort.

Mitt liv som berg-och dalbanevagn

Först tog jag ledigt från allt. Bra saker, viktiga saker, roliga saker. Den kraft och inspiration jag behöver just nu finns i mig, inte hos andra.

Sen vände jag min värld lite upp och ner. Plupp. Bara sådär.

Sen vände någon annan min värld upp och ner och jag drabbades av den stora sorgsna maktlösheten av insikten av att inte räcka till för människor jag älskar.

Idag ska jag hålla i en utbildning på kåren i hur man skriver jämställdhetsplaner. Det är grymt att få jobba med såna kompetenta brudar som det finns där! Sen ska jag tokskriva uppsats resten av veckan.

Krama mig om ni ser mig, jag behöver det.

Systerskapets möjligheter

Så här tänker jag idag:

All kritik som finns mot att se kvinnor som en homogen grupp är relevant. Såklart. För kvinnor är inte en homogen grupp. Men behöver det betyda att systerskap är omöjligt?

När man läser genusteori, genusvetenskap får man lära sig all kritik som finns tror jag mot systerskapets möjlighet. Vi matades med information om hur viktigt det är att vi ser kvinnor som mer än kvinnor, hur grundläggande det är att vi ser att vi långtifrån är en homogen grupp. Men ändå.

Ja men ändå. Jag vill att vi inte stannar där! Jag vill gå bortom kritiken, jag vill ha den med mig för att kunna se klart, men jag kommer aldrig någonstans om jag inte kan tro att systerskapet faktiskt betyder något.

Så frågan är nu, hur gör vi? Hur undviker vi att bli paralyserade av olikheten? Hur undviker vi att fastna i teori som bara säger att det inte går, att vi alla har så olika positioner inom maktstrukturerna att det enda vi kan göra är att jobba för vår egen lilla klick och därmed ständigt förtrycka andra?

Hjälp mig nu, jag vill ut ur det här. Jag vet att det går men jag kan inte själv.

kvinnligt begär vs systerskap

Men kom igen då, läs genast Karin Eder-Ekmans inlägg i den så kallade väskdebatten. Hon sätter fingret på intressanta frågor om kvinnors begär.

Låt oss prata om det kvinnliga begär som bränner igenom både klassmässiga förutsättningar och ideologiska förankringar. Begäret som till synes heterosexuella kvinnor, genom att konsumera exempelvis dyra väskor, riktar mot andra kvinnor.

Hela modehysterin som pågår, och som ibland provocerar mig galet mycket och som ibland drar med mig i hela karusellen och får mig att glömma all konsumtionskritik, är ju en evig fortsättning av högstadiets uppklädning för varandra. Men det som Karin Eder-Ekman gör är att hon placerar det i ett genusvetenskapligt sammanhang på samma sätt som man länge diskuterat mäns homosocialitet.

Just begreppet homosocialitet är intressant. Det används ofta inom genusvetenskapen om män, men jag har sällan hört det om kvinnor. Har vi fortfarande svårt att se kvinnors handlingar med öppna ögon? Tar vi för givet att vi har klarat ut frågan om kvinnors sexualitet och har det öppet framför oss?

Om jag inte hade till uppgift att ägna mig åt systerskapet idag, hade det här varit värt en stunds ytterliggare funderingar. Nu blir det inte så, systerskapstankens betydelse för feministisk kollektiv identitet är en alldeles för hisnande tankebana för att få skjutas undan.

Feministiska män, finns dom?

Mycket att göra idag, så jag bjuder bara på ett fint litet citat. Se det som en förhandstitt på min fantastiska uppsats. Varsågoda!

Em: Hur ser du på män som är feminister?
J: Jag vet inte om jag har träffat nån riktigt bra sån, utan det är väldigt ofta, eller alltså de vill väl men de får ofta så jävla mycket poäng på det så att man kräks... så att de är så himla käcka. Och ju ädlare de är, desto mer kräks man av nån anledning. (skratt) Och det minsta ”jo nu ska ju ni, det är ju ert samtal det här” och såhär ”jag tar ingen plats” och så. När jag respekterar dem det är när, som feministiska pappor som vill ha rätt till sina barn eller, som de här gubbarna som kämpar för att få andra män att sluta slå, när de faktiskt gör nånting. Då bidrar de ju jättemycket. När det kommer såna här böcker, Stefan Mendel- Enk, alltså, att de tar upp, problem som faktiskt handlar om manlighet, det tycker jag är otroligt bra att de tar upp. Och då får man liksom vara sådär ”fast det har vi sagt jättelänge, men det är jättebra!” (Skratt) Då får man bjuda på det liksom. Ja.

Så bort all min feghet jag hör min framtid till

Det är så mycket nu, så mycket som händer och så många val som jag funderar över. Om jag ska välja, hur mycket och vad det kommer att betyda att välja det ena eller andra. Vad innebär varje val att jag väljer bort av bara farten? Vad går att kombinera och vad går inte?

Under tiden glädjer jag mig åt småsaker. Som att en intervjuad elitskidåkare säger att han gillar alla filmer med Hugh Grant. Men hallå, det gör man ju bara inte. Eller åtminstone håller man tyst om det. Särskilt om man är sådär lite idrottsmacho. Men det värmer min själ.

Fantastiskt roligt är det också att det finns en tidning som heter Köttbranschen. Jag är sjukt fascinerad av ordet kött och vad det ger för associationer. Jag tänker brutalt och blodigt. Och jag funderar lite på hur det känns att varje morgon gå upp och gå till jobbet på tidningen köttbranschen?

Uppsats skriver jag ju också, men det går trögt. Imorse höll jag på att missa den viktiga tidsgränsen för när jag inte längre kommer hemifrån före lunch. Ge mig inspiration någon!

jag har en plan. men den är hemlig. håll till godo med mitt spännande liv!

Idag har jag:

*talat om för min dator lite irriterat att textdokument och filmer är olika saker. (se nedan)

*skrivit tio rader. ställt en bra fråga till texten. orkade inte svara bara.

*planerat en utbildning nästan färdigt.

*sett på tv-deckare med min ömma moder (fjärde tisdagen i rad nu? herregud, det börjar bli en vana)

*talat om för samma ömma moder att jag vet att jag är fin i långt hår men just därför vill jag att det ska vara kort.

*fått klart för mig att jag inte ingår i den planerade rivakökstruppen. För den här gången har jag accepterat att mina bröder får göra det. Det grundar sig på konstiga uppfattningar men jag kan definitivt komma på bättre saker att göra än riva kök i juni så jag lämnar frågan och funderar på allt kul jag ska göra istället.

Nä min uppsats är ingen film

Tekniken är inte min vän idag. Ihärdigt ville min dator öppna ett textdokument med quick time i förmiddags, vilket såklart inte gick. "Filmen går inte att öppna" sa den till mig. Nä det är ju väldigt konstigt puckodator! Räddad till sist av lillebror. Sen lyckades jag spara över ett dokument som innehöll lite mer än jag trodde. Hittade det till slut i ett annat dokument, men allt sånt här tjafs drar energi ur mig.

Princess

Imorgon dyker det upp ett inlägg på fyrisbloggen om filmen jag just såg. Det kommer antagligen gå ut på en kritik av våld som medel och hur konstruktivt det egentligen är med individuella lösningar på strukturella problem. Jag är för trött för att skriva nåt längre ikväll, men har ett litet behov att markera för hela förbaskade världen att våld inte löser några som helst problem. Aldrig. Men se filmen, den är ett intressant diskussionsunderlag om våld, porr, prostitution och hämdbegär.


Uppdatering: Ibland går det fortare än jag tror, så läs redan nu om ni vill.

ledig måndag

Vi kavlade till sent igår kväll jag och A. Mycket smör. Men så kunde vi också bjuda på fantastiska croissanter till veckans storfrukost. Och smoothie. Och nybakat bröd. Sen lyckades det trevliga sällskapet få mig att köpa en fin grön klänning som jag knappast behövde och dessvärre väcker en alldeles enorm längtan efter ett par gröna skor som jag bestämt inte alls behöver.

Dagens projekt är att göra matlådor till veckan som kommer. Belöningen blir Princess på Fyris ikväll.

påskdagen

Det är skönt att vara ensam ibland. Ströva omkring, vandra långsamt genom staden som är min. Jag vet inte när jag sist drack en kopp kaffe för mig själv på stan. Ofta förr. Idag.

Ibland vill jag inte prata med andra, och inte heller tänka särskilt mycket. Låta omvärlden passera utan kommentar. Det börjar ändå så snart igen, det snurrar fort fort och intensivt. Idag tog jag ledigt från världen.

Men sen ändå vill jag bemöta bemötas och fick det fint framåt kvällen. Imorgon ska jag njuta ännu mer av goda vänner och bröd som bokstavligen delas. Brödet som delas är också tron på framtiden.

påsken

Nä, skriva pm har jag ingen inspiration till idag. Men ändå, jag sitter här framför min dator och är inte särskilt stressad. Solen värmer genom fönstret och det är lugnt och välstädat. Och det är väl kanske långfredag trots allt. Jag skulle ta på mig nåt förut som jag kunde ha när jag äter middag hos pappa med familj och det tog emot att ha påskigt färglatt. För äggens dag är imorgon, idag handlar det om sorg.

Mamma sa i telefon imorse att långfredagen är ju ändå långfredagen. Jag invände såklart, sa att det funkar inte när jag skriver uppsats. Men sen sitter jag här och inser att jag håller med någonstans. Låt oss tänka på sorgen för ett ögonblick, för slutet utan hopp. Jag tror att om vi gör det den här dagen kan vi också tillåta oss att känna hoppet och framtidstron på söndag.

Dags att sätta igång

Far ringde. Middag om en och en halv timme. Jag har skrivit hälften av det jag borde ha gjort. Istället har jag:

1. bytt kläder typ fem gånger.
2. Flyttat på tulpanerna två gånger.
3. Msnat mer än nödvändigt, även om det var trevligt.
4. Ätit fem skorpor med björnbärsmarmelad.
5. bytt frisyr två gånger.

Pmet blir mer och mer av klipp och klistra-varianten. Jag har tre sidor av minimum fem, men det är ungefär fyra olika spår. Det får bli en grej av det.

Problemet är väl att jag inte riktigt orkar läsa igenom några texter utan bara blajar på. Tack och lov att långfredagen är lång.

lida ska man

Långfredag. Skriva pm. Allergisk. Det går ju inte att skriva ju när ögonen liksom är igenklibbade. Sälj och vide minsann!

Skärtorsdagen var fin, jag vårstädade hemma hela eftermiddagen och belönade mig med en vacker bukett tulpaner. Klippte S och fick glass och umgänge. Åt mat och gick på bio med min nästansyster. Vandrade hem i natten, det var stjärnklart, iskallt och kastvindar. Mina knän frös så att de skallrade men annars var jag rätt nöjd.

Vårstädning

De målar om toalettdörrarna på carolina. Skynda er dit så kan ni fortfarande ta del av hetsiga otrohetsdiskussioner och sexualupplysning i detalj!

again and again and again

Han gjorde det igen! The brat nr.1. Han låter. Mycket.

Annars har jag själv stått för underhållningen idag när jag disträ som jag är krockade med en bibliotikarie runt ett hörn och skrek högt. I a-salen.

Nu går det i alla fall att kommentera igen, har ingen aning om varför det inte funkade i det förra inlägget.

aprilmåndag

Carolinas brat nr. 1 kommer in. Han väljer en stol. Han byter stol. Han byter stol genom att dra den ena ljudligt längs golvet och sen den andra lika ljudligt. Han slänger sin mobil på bordet. Den landar med en duns. Han sätter sig. Han lägger ihop sina mappar och papper i en prydlig hög och knackar dem mot bordet för att få en jämn kant. Knack knack. Det är tyst en stund. Han harklar sig högt.

Jag åt lunch i botaniska trädgården och gick en sväng. Fina lila ludna backsippor hade slagit ut. Det kom en humla.