Friday, April 20, 2007

mitt i nattens mörker

Det här regnet. Det som stänger in och fyller ut tomrum. När åskan dundrade och blixtarna fladdrade utanför de stora fönstren idag då blev allting lite lättare. Jag tror att jag kan klara det här nu. Jag tror att jag vet vad jag vill, åtminstone förstår jag att jag inte har så många alternativ. Det här är vägen, följ den.

Så medan regnet sköljer bort pollen såväl som ångest konstaterar jag att hårt arbete lönar sig och att jag förtjänar en sovmorgon. Med blåsten snurrande runt huset tänker jag på mina vårlökar som växer och vill ha sol och min överlevande klematis som knappast kan ha gillat hageltäcket den fick idag.

Blommornas liv väcker andra tankar, men de får vila en stund. Än finns det tid.

2 comments:

Anonymous said...

Älska storm då det rensar sinnen. Älska fönsterbäråda då det lever.

Anonymous said...

precis min vän