Gubbjävel

Jag har ju aldrig trott att det skulle hända mig. Jag är ju värsta tuffbruden som bara känner snällkillar. Jag förväntade mig helt enkelt inte att ens värsta gubbkollegan skulle säga saker som "nu när du ska var jämlikhetsansvarig tänkte jag att jag skulle vara värsta sexistsvinet så att du får nåt att bita i". Var det någon som undrade varför kvinnor väljer att inte bråka?

så här är det

Ordet är på gatan; Emelie är jämlikhetsansvarig på kåren på 50%, kanske mer.

pilutta dig en hemlighet

så kom det där telefonsamtalet till slut. ni vet det där random samtalet som jag har väntat på hela sommaren. och ja, det verkar som om jag har en plan för hösten.

(för övrigt är jag i upplösningstillstånd och inte det minsta lugn och cool. om det nu var någon som trodde det)

nu doftar det av äpplen på gården

Sommaren håller på att ta slut. Det är kyligt på balkongen när jag dricker morgonkaffe fast himlen är blå och solen lyser. Det håller på att bli höst och vad som kommer att hända och vad jag kommer att syssla med ligger och dallrar i luften. Så länge sätter jag på mig skräpjeansen igen och packar regnkläder, rejäla skor och badkläder för kanske sommarens sista bad och åker ut till Tallkrogen igen. Men jag kommer snart tillbaka.

är det här en utmaning som jag tänker anta?

Jag skrattar och tar en klunk kaffe till och svettas och flyttar nervöst på fötter och ben under bordet. Vi skrattar tillsammans åt smått autistiska forskare och hela den inåtvända universitetsvärlden där alla för länge sedan har blivit av med sin sociala kompetens och åt avhandlingar som ingen läser. Men så samlar hon sig och säger "men jag tycker ändå att det är världens roligaste jobb och jag tycker att du ska söka forskarutbildningen". Så ja, kanske blir det så nu ändå. Det är en månad kvar till sista ansökningsdatum.

hatt

Jag såg La vie en rose igår och gick hem och var uppfylld av Edith och min gamla fransklärare. Såhär dagen efter har jag fått en uppenbarelse till. Jag måste ha en sån hatt som Edith har när de åker bil i Californien. Som den jag har fast stelare och mer klockig och med banden som man knyter.

söndagsmorgon

Dagar som börjar 04.22 med att ett gäng sitter och röker utanför min lägenhet och jag hör nästan allt som de säger och känner hur cigarettdoften letar sig in i min lägenhet samtidigt som jag är nästan döende i mensvärk och förtvivlat letar efter ipren (fanns i väskan längst in under sängen) och tamponger (fanns en i badrumsskåpet i den andra lägenheten, och då hade jag redan klätt på mig och letat fram nycklarna och var nästan vaken) och fortsätter med att jag vaknar igen vid tio och måste kasta mig till konsum men inte hittar plånboken och letar och tänker kanske blev den kvar i svantes trädgård, fan också upplands är väl stängt på söndagar, men sen hittar jag den och har ätit lite fil men inte druckit kaffe och är rätt förvirrad men tar mig till konsum och köper tamponger och schampo (för jag har verkligen skitigt hår och jag tog det sista schampot ur flaskan för flera dagar sen) och spontanshoppar nagelfilar (när tusan använde jag en nagelfil senast?), sådana dagar kan bara bli bättre.

Idag är jag bruden i den lilla klänningen som tittar på när tre snickare bygger mitt kök.

Det är sådär deckarsommarkvavt ute och jag hänger i min lilla etta och känner mig våpig. Som en medelålders man känner jag ett behov av att få beröm av snickarna och vara en av dem. Att slipa väggar i en vecka har tagit fram mina värsta machosidor. Ungefär som när jag börjar elda och hugga ved. Men jag är ju bara en arbetslös nästanfärdig akademiker som drömmer om framgång som kommer utan ansträngning.

empan funderar över gener

I've got the underläpp! Inte vilken underläpp som helst utan min morfars jagtänker/jagmuttrar/jagsurar-underläpp. Varför har jag aldrig sett det förut? Jag har liksom trott att de smått neurotiska hedénska generna helt enkelt fick ge vika för de mer jordnära eklundska. (fast egentligen är det kanske de olssonska som var neurotiska och inte de hedenska. och de pettersonska är kanske egentligen mer dominerande än de eklundska, jag har ju inte eklundnäsan ändå)

Jag såg min lillebror igår för första gången på kanske en och en halv månad och konstaterade att han ser ut som en blandning av mig och min styvsyster. och som min kusin.

en och annan hävdar att jag och syrran är lika. det är helt galet. hon är sådär olssonskt liten och späd med en släng bortdöende rödhårighet som är helt annorlunda än min. den enda likheten är det färgade röda håret.

Skaffa dig ett liv emelie, det är sommar ute! Okej då.

ni får bli arga på mig nu, det är okej

Jag bor i en liten etta. Köket är max en halv kvadratmeter och spisen står i stort sett framför diskbänken. Jag har en bäddsoffa som det var ett jäkelskap att montera ihop, mitt trettio år gamla ikeaköksbord, tre uddastolar, en av mina fina golvlampor, alla gröna kuddarna, mammas stora och rätt gräsliga blå och rosa före detta finmatta (hur och varför den har hittat hem till mig är en gåta). På golvet står också en microvågsugn, en spegel, en vattenkokare, en hög med filtar, två småbord belamrade med böcker (det ena) och tidningar, en termos med gammalt kaffe och en gigantisk squash (det andra). Tvärs över rummet, någonstans mellan fot- och knähöjd, går datorns två sladdar. Vad jag vill säga är att det är belamrat. Jag har aldrig bott på en sån här liten yta förut. När jag går till balkongen genom mitt vardagsrum drömmer jag om när jag får flytta tillbaka in. När kökshelvetet är klart och väggen utslagen och dörren funnen och isatt. Jag har blivit en bortskämd liten materialist. Eller så har jag kanske alltid varit det. Jag skäms lite. Men inte jättemycket.

dagens insikt

Jag är så förbaskat glad att jag inte har körkort. Så otroligt glad så det är inte klokt. Om jag hade körkort hade jag inte kunnat låta bli att söka jobb på migrationsverket och jag tror faktiskt att jag skulle gå under om jag jobbade där.