Tårta, tårta eller annan tårta?

Chokladtårta eller tårtatårta?

Jag menar chokladtårta är chokladtårta är chokladtårta och jag bjuder ju alltid på chokladtårta. Det enda som talar emot är väl just att jag bjuder alltid på chokladtårta. Tårtatårta är ju också gudomligt gott!

Jag gillar tårta. Jag blir lite till mig av att jag ska baka tårta. Mycket tårta. Hur många tårtor kan det behövas? Det får aldrig finnas för lite tårta. Man ska kunna ta flera gånger. Tårtmätt ska man bli.

om vi leker kurragömma och ni gömmer er och jag räknar, men jag råkar glömma att leta upp er, är det okej?

Idag kan man läsa ett långt inlägg i UNT om varför det är bra för jämställdheten med hushållsnära tjänster. Jag blir bara trött. Moderatgubbar gå och gräv ner er någonstans, snälla! Jag vill inte att ni ska styra min stad, jag vill inte att ni ska uttala er om jämställdhet över huvud taget, jag vill definitivt inte att ni ska styra hela förbaskade landet, men det orkar jag inte ens tänka på.

Det är ju skitbra alltihop, en massa jämställda högavlönade heltidsanställda kvinnor som kan ägna sin fritid åt att görasåntkvinnorgärnagör istället för att städa på sin fritid. Lite välgörenhet kanske?

så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter

Ventilering på tisdag.

Fyris vänner-jobb i massvis. Om än självvalt.

Fortsatt nedsatt social kompetens i stora grupper.

Fortsatt förträngning av alla tusen praktiska saker i mitt liv som jag borde fixa.

frukost på balkongen

Jag återvänder långsamt till livet ovan jord. Försiktigt smyger sig lust och längtan tillbaka och jag har börjat läsa en bok. Jag har provat sociala sammanhang med många människor som jag inte känner och det gick inte så bra. Men jag ska öva mera.

Ett steg i taget ska jag lura mig själv förbi de blockerande tankarna på framtiden och se ner på mina fötter och följa deras rörelse framåt framåt.

Jag har stirrat i ett dygn nu

Rubriken jag stirrar på just nu heter "exemplet bistånd". Det borde vara intressant. Sveriges biståndsverksamhet som exempel på Sveriges position i den europeiska rasistiska och koloniala idétraditionen. Det är intressant. Jag har ju för tusan skrivit en hel C-uppsats om det här och sen spenderat ett år med att diskutera det fram och tillbaka i oändlighet. Varför kan jag då inte få ur mig en sammanfattande sida om det hela?

Put your trust in zoo animals

Alltså jag brukar ju inte falla för sånt här, men efter att ha fått ett morgongapskratt hos S var jag ju bara tvungen. Och vad mer kan jag säga...

You're The Lion, the Witch and the Wardrobe!

by C.S. Lewis

You were just looking for some decent clothes when everything changed
quite dramatically. For the better or for the worse, it is still hard to tell. Now it
seems like winter will never end and you feel cursed. Soon there will be an epic
struggle between two forces in your life and you are very concerned about a betrayal
that could turn the balance. If this makes it sound like you're re-enacting Christian
theological events, that may or may not be coincidence. When in doubt, put your trust
in zoo animals.


Take the Book Quiz
at the Blue Pyramid.

Fast jag måste säga att det verkligen är tid att börja tänka nu. Jag ska ta jättehåven, den utan maskor, och snurra runt runt runt och fånga upp allt det där som liksom bara smiter för tillfället. Så kanske är det just de små zoodjuren som är räddningen bortom konformiteten.

det är ju det här som är jag

Jag behöver inte mer än ett par sommarskor. Mitt hår funkar bra som det är och annars kan jag klippa det själv. Jag har mer kläder än vad jag behöver, det enda jag behöver är att tvätta. Mina tomater växer och jag har färska kryddor i köksfönstret. Jag bor på gångavstånd från det mesta och de flesta jag bryr mig om. Det finns en cykel som jag kan ta om jag fixar till den. Jag är en jävel på att baka bröd och jag gillar vitkål. Vill jag fixa saker hemma har jag säkert fem olika färgburkar i garderoben och metervis med vackra tyger. Jag har en fin balkong och en gräsmatta utanför och fina vänner att umgås med. Drömmar är drömmar är drömmar men de riktiga viktiga handlar inte om snygga skor och coola frisyrer och flådiga fester utan om att jag är jag och kan göra det jag vill. Och det kan jag.

idag har jag lördag

Efter uppsatsenärklarochvadgörjagnu-ångesten kommer tyvärr allapengarärslutochjagharingainkomster-baksmällan. Insikten kryper stilla fram att det knappast är mitt nya flådiga färdigliv som börjar utan att jag snarare kliver in i jagharresterkvarochkanintetautexamenochhinnerintejobba-limbo. Således får jag söka mig gratisnöjen. Som att hälla ihop två halvfulla hennaförpackningar, den ena äldre än den andra och se vad det kan bli för hårfärg av det. Det är lågbudgetversionen till på köpet, det vill säga utan handskar. Oranga händer is the shit.

och sen blev nu

Ja alltså jag har lämnat in den nu.

Uppsatsen är inlämnad.

Ingen mer uppsats att skriva.

Vad gör du?
Jag skriver uppsats.
Nej inte längre.

Vad ska du göra imorgon?
Plugga som vanligt. Måste säkert sitta hela dagen.
Nej jag ska sova ju. Länge. Och kanske köpa jord sen.

Mina rutiner har tagit slut. Jag ska inte gå upp tidigt, dricka kaffe, hoppas att det finns en brödbit kvar någonstans, gå hemifrån, sitta i en källare/läsesal, dricka kaffe med andra som stressar, äta lunch, skriva mer, gå hem och vara helt slut.

Jag ska vara ledig. Ursäkta, men det har jag inte varit sen i juli förra året. Kan någon vara snäll och genast tala om för mig hur man gör?

För ett år sedan drygt kom jag tillbaka till Uppsala med målsättningen att bli klar. Jag ville avsluta kapitlet Uppsala med ett sista år. Jaha. Och nu då?

Huvudet är tomt.

palak paneer

Middag med den gode fadern. Promenad hem i vårkvällen och vid rektorsvillan stannade jag nära nära syrener och äppelblom. Det är svårt då att förstå varför jag ägnar mina dagar åt att sitta i en källare och skriva skriva skriva läsa läsa och skriva igen. Är det värt det? Är det värt att aldrig riktigt få tycka det jag vill och alltid arbeta själv? Jag vet inte längre.

bara tre dagar kvar nu

Jag säger det bara en gång: Min mor är en stjärna på korrekturläsning. Kanske världens bästa. Vi har tagit bort hundra komman ungefär.

Och jag fick beröm från min handledare. Det är bara småsaker kvar nu. Inte så att jag blir sysslolös i helgen, men jag har tid att andas i alla fall.

Efter klockan tio på måndag ska jag göra en massa saker. Ungefär det här:

* Göra rent min snuskiga dator. Vita datorer blir äckliga när man konstant äter vid (på?)dem.

* Plantera om mina tomater och ställa ut dem. De är förskräckligt långa och rangliga nu.

* Köpa ett par nya joggingskor. (heter det så?) De jag har har varit med i säkert tio år.

* Gå ut och springa så fort så att jag nästan stupar. (bara eken blommar över också)

* tvätta mina kläder och dammsuga min lägenhet. (att min mamma inte säger något när hon är här är mycket förvånande.) tack och lov har jag mycket yta att sprida lort på. jag kan hålla på ett tag.

* När jag har gjort allt det här, och kommit igång med en och annan rest också, då ska jag läsa en bok. Och andas.

handsvett och magklump

Darrade gjorde jag också. Det var precis innan handledningen idag, den allra sista. Nu vet jag i alla fall vad jag har att göra. Det är en del, men inte på något sätt orimligt mycket.

Eftersom jag för en gångs skull satt vid en pc passade jag på att köra stavningskontrollen i word. Jag upptäckte till min förvåning och förtjusning att jag konsekvent hade missat minst en ofta två bokstäver i ord som feminist, feminism och feminister. Bra där.

Min handledare tycker att jag ska muta mig själv med glass och andra goda saker så jag orkar hela veckan ut. Parmesanost är därmed inköpt så nu tror jag att det ska bli god god god tomatsås med färsk basilika och oregano, svartpeppar i massvis och ekologisk parmesan.

Mellan hägg och syren

Vi passar på hela folket nu att lämna våra skärmar och testa det alltmer exotiska riktiga livet. Jag har flanerat i botaniska trädgården idag och återkallat ungdomens drömmar och kanske börjat på nya. Vi satt där på en bänk bland klematis, tulpaner och gräslök och filosoferade som förr. Om kultur och kreativitet och om kollektivt boende som jag så gärna vill.

Uppbrottet, som ju mest är tankens konstruktion, närmar sig med stormsteg, och i samma takt växer frågorna om vad som kommer efter slutet? Varje dag har jag nya planer för resten av livet och varje dag suckar jag i längtan efter stabilitet och äventyr samtidigt. De stora drömmarna vågar jag knappt uttala.

kultur och natur

även den mest flitiga kan behöva en paus ibland. således packade vi imorse ihop oss ett par stycken och tog bussen ut till wik och wikdagen. Vi såg intressant konst och mindre intressant konst, men allra främst var vi på en fin textuppläsning av eleverna på skrivarlinjen där. jag blir alltid lite nervös inför sånt, jag är så rädd att någon ska vara sådär katastrofalt dålig att man bara vill sjunka genom jorden. den här gången hade jag dock varit orolig i onödan, det var suveränt! vi sov sen en stund på en gräsmatta och bestämde oss i den rätt slöa andan som rådde att skippa såväl teaterföreställning som konsert och istället gå en sväng i den vackra skogen som finns där.

jag hann inte vara hemma i mer än tio minuter sen innan min favvoelvis dök upp och tillsammans ska vi om en stund vandra ut till flogsta och se på schlagerfestivalen och äta massor av snacks.

skuld och skam

Sedan två dagar tillbaka leker jag mellanstadiebarn tillsammans med ett par vänner. Vi ses tio i nio bakom dagiset vid Folkes och går sen i samlad tropp till Engelska parken. (där vi sen sitter och ugglar i minst åtta timmar nere i grottan) Det är bra, om man bangar skäms man, skuld och skam fungerar. Ni borde testa det någon gång.

jag ser slutet nu

Jag har en behaglig känsla av att det här kommer att ordna sig. Analysen är nästan helt färdig för inlämningen på fredag. Två dagar sedan till att skriva slutdiskussionen. Sen en vecka för finslipning, pc-formatering, rubrikgranskning och genomgång av noter. Och så det kanske svåraste av allt, en titel. Smarta catchy förslag mottages gärna.

råtta

Jag såg en råtta i Stockholm igår. Jag tror att det skulle behövas fler råttor i mitt liv.

gräsänder och danspalats

"Nu börjar sommaren" sa en av oss. Sen skrattade vi alla tre där vi stod och huttrade i varma tröjor och vantar och flytvästar. Sakta puttrade vi nerför Fyrisån. Där är så vackert när solen långsamt sjunker och staden är på lagom avstånd. Bortanför övre föret ("det här är övre föret, det vet du väl?" "ja här vände man skepp förr, typ vikingaskepp" "där ser man, någon har i alla fall lyssnat") var det fullt med kor och jag blev sådär harmoniskt glad som jag nästan bara blir av kor. Efter att ha skämtat om vilka hus vi skulle bo i precis vid åns utlopp i Ekoln svängde vi in hamnen. "akta dig nu så du inte ramlar i" "jag ramlar aldrig i" säger jag som varje år och sätter mig i fören och dinglar med benen. Sen åt vi kubb och drack kaffe och te i solnedgången och skrattade åt långsamma skrytbåtar som inte lyckades masta på.

jag ska ta mig dit

Den del av Emelie som fortfarande är vid sina sinnens fulla bruk hälsar att hon har haft en smärre uppsatskris. Hon lever och mår bra men lägger det mesta av sin tid på att lusläsa uppsatsen mening för mening. Från samma håll påpekas det att ingen kan vänta sig några stordåd (förutom uppsatsen då) innan den 21 maj, men sen kanske. Vi passar ockå på att släppa igenom en fråga: hur smärtsamt kan det egentligen vara att döda sina älsklingar?

(om någon undrade så sysselsätter sig den andra delen för evigt med att vara assnygg i hemlighet och rulla sig i skiten, tack och lov på någon annans köksgolv den här gången.)

fröken padda släpper loss

Det finns nackdelar med en stor svart hatt, som exempelvis att den ofta är i vägen. Men det spelar ingen roll, den väger upp det med att vara snygg snygg snygg.

Jag ligger på mitt skitiga golv och dricker fantastiskt god espresso gjord på alldeles nymalet kaffe. Jag har min snygga hatt på mig.

Min goda vän och följeslagare kroppen vill gärna ha linssoppa till middag eller något annat nyttigt och rejält. Den säger att den matats med alldeles för mycket smörgås, glass, kaffe och allehanda skräpmat de senaste dagarna. You wish! säger jag.

Lyssnar på Miss Li gör jag också.

vad är det som är stort, svart och runt och alldeles härligt vågigt?

Jag har en stor svart hatt.

Jag blir glad av min stora svarta hatt.

I fina boken av Fanny Ambjörnsson och tonårsväninnor som jag har glömt vad den heter skriver hon som väl är syster till Fanny och kanske heter Siri en lista där en av punkterna är att våga ha snygga hatten som hon känner sig supersnyggast i på sig på bussen, eller var det nu är.

jag antar utmaningen.

jag är supersnyggast i min snygghatt.

nu är den glada tiden slut slut slut

den här veckan ska jag:

köpa mig en hatt. (den är svart och i halm och har vida brätten och slokar lite lite.)

skriva om kunskapsöverföring genom utbildningar av olika slag. (genusvetenskap på universitetet såväl som tjejjoursutbildningar)

fundera kring hur mycket jag vill ha med om separatism. (det är jätteintressant men kanske något av en sidhistoria)

utveckla resonemang om metod. (om hermeutik och betydelsen av förförståelse. särskilt det sista är viktigt eftersom jag är rätt så geggigt inblandad i några av mina intervjuer.)

se en film. (antagligen goya imorgon eller så, men gärna också om morgondagen vet man aldrig. se mer på fyrisbloggen.)

äta lunch med goda vänner gärna. (inget inplanerat alltså, så det är bara att ringa!)

göda tomaterna med benmjöl. (yeack säger jag, måste säger mamma, gottigotti säger tomaterna)