Vakna! Lördagsmorgon och helst av allt vill du inte vara ensam. Men vad kan du göra förutom att acceptera situationen och välja näst bäst nummer två stanna längen i sängen med en roman och upprätthålla konstruktionen av dig själv som fri och självständig.

Och när jag tror att en tråkig söndag ska följa på en tråkig lördag är det frukost igen och myller och kaffekanna om och om igen. Och tanklöst vimlande på stan och plötslig förflyttning ett år bakåt, fast nu istället och sen fikar vi bara vi och pratar igen och vandrar hemåt i novembereftermiddagen och jag är så mycket mera glad nu.

Ja. Nej. Inte du, men du. upp och ner upp och ner. kanske en liten liten fjäril men samtidigt allvar och helt plötsligt trötthet. sant är att ingenting är nytt utan allt kommer åter.

nu ska jag äta i tystnad! säger han och tittar intensivt på datorn och jag diskar i säkert en halv minut innan jag säger men du! och sen säger jag du kan väl städa lite imorgon eftermiddag va? jovisst säger han och stirrar fortfarande på datorn. jo säger jag för jag hann inte städa idag för jag blev inringd till jobbet. jaha säger han och jag ger upp och lämnar honom och datorn till sitt öde.

opp och ner, ner och opp, grisen gal i granens topp

tystnad. snö med vintergrönt under och snö med jord under och snö med slask. Samtal och promenad, titta där gick jag i söndagsskola och här lekte jag ofta som barn! Vi matar hunden med pistagebulle, ja! och sen ljus på kyrkogården och återigen samtal, men om de som levde då och om han som blev familjeförsörjare när han var fjorton år och byggde om gården när han var sjutton och tog med familjen och firade jul med alla som inte hade något att fira.

tystnad igen och hemfärd och trygga vägen som vi åkt så många gånger förr och skyltarna som säger Uppsala 24 och Uppsala 11 och snön i vägkanten och nästan nollgradigt ute.

and it's all buffy again

hur många timmar framför datorn en söndag? i en obäddad säng? hur många hundpromenader går det att säga nej till under en dag i en absolut vägran att lämna lägenheten? hur länge går det att förtränga skrivuppgifter och biografuppgifter och hemmafixaruppgifter? skitsöndag.

du utmanar mig att utmana ödet.

ja jag lånar dina ord en stund och låter dem vara mina för en stund. såsom förr när allting vandrade mellan våra händer.

allt på samma gång. badkar bang morgonrock teori kärlek är en konstruktion. ja.

sen då finaste finaste är äntligen där och jag klamrar mig fast i pia laskars ord. sen ser jag bilder och tårarna rinner.

Att sitta i sin säng i ett nystädat rum i långa fina nattlinnet fast klockan är dag och bara njuta.

Att skriva i kvasioffentligeheten trots att ingen vet och ingen läser men who cares.

Att pausa vardagsexistensen och vända sig inåt och gräva.

Att stjäla tid från allt som är viktigt och alldeles själviskt ägna sig åt utmaningar som betyder och berör.

hej stillafunderingar!

hur mår du? jag mår bra, jag jobbar mycket och tycker att det är jättekul. men det är lite klurigt ibland, det finns en massa saker som jag inte kan och det händer att jag fejkar. det är mycket fyris också, till exempel pratade jag i radio och var jättestolt men vågade inte lyssna på programmet. det bästa var dock att bli bemött som en riktigt människa och inte som en liten student. på det hela taget är jag väldigt nöjd med att inte vara student längre. Ja förutom kursen i malmö då, den gillar jag helmycket men den får inte så mycket tid som den kanske skulle behöva.

vad jag egentligen ville säga är att jag saknar dig lite. vi hade en fin tid ihop och det finns mycket som jag liksom bara pratade om med dig. det skulle ju vara så lätt att bara börja träffas igen tänker du väl då! om det bara vore så lätt säger jag. problemet är att du ju varit lite lite hemlig och att jag inte har lust att visa upp dig för hela världen. i alla fall inte med alla texter kvar. det är lite underligt också att jag har en massa kompisar som inte känner till dig och som skulle bli förvånade kanske. och sen har vi ju jobbet också, jag vill liksom att du ska få vara privat.

ett alternativt är kanske att jag hittar en ersättare för dig, men det känns sorgligt. ett annat alternativ är att jag tar bort alla gamla texter och låtsas som om du är helt ny! eller så kanske jag måste vara stolt över det vi har tillsammans, det är bara det att jag inte vet om jag vågar. hur som helst kanske vi ses snart igen.

ha det bra!

(jag hoppas att du har saknat mig lite också)

avslut

Det kommer att bli mycket jobb. Och jag pluggar ju på halvfart också. För att inte tala om biografen. Närmare 200 än 100% sysselsättningsgrad. Och jag har ju fått sällskap i lägenheten nu av brorsan och slipper sitta ensam och ruttna bort på min enorma fritid. Till på köpet gick jag och skaffade mig en sån där Facebook här i helgen, sist av alla och aningen motvilligt. Summan av kardemumman är att den här bloggen ryker. Jag finns ju på fyrisbloggen såklart.

Hej hopp!

Gubbjävel

Jag har ju aldrig trott att det skulle hända mig. Jag är ju värsta tuffbruden som bara känner snällkillar. Jag förväntade mig helt enkelt inte att ens värsta gubbkollegan skulle säga saker som "nu när du ska var jämlikhetsansvarig tänkte jag att jag skulle vara värsta sexistsvinet så att du får nåt att bita i". Var det någon som undrade varför kvinnor väljer att inte bråka?

så här är det

Ordet är på gatan; Emelie är jämlikhetsansvarig på kåren på 50%, kanske mer.

pilutta dig en hemlighet

så kom det där telefonsamtalet till slut. ni vet det där random samtalet som jag har väntat på hela sommaren. och ja, det verkar som om jag har en plan för hösten.

(för övrigt är jag i upplösningstillstånd och inte det minsta lugn och cool. om det nu var någon som trodde det)

nu doftar det av äpplen på gården

Sommaren håller på att ta slut. Det är kyligt på balkongen när jag dricker morgonkaffe fast himlen är blå och solen lyser. Det håller på att bli höst och vad som kommer att hända och vad jag kommer att syssla med ligger och dallrar i luften. Så länge sätter jag på mig skräpjeansen igen och packar regnkläder, rejäla skor och badkläder för kanske sommarens sista bad och åker ut till Tallkrogen igen. Men jag kommer snart tillbaka.

är det här en utmaning som jag tänker anta?

Jag skrattar och tar en klunk kaffe till och svettas och flyttar nervöst på fötter och ben under bordet. Vi skrattar tillsammans åt smått autistiska forskare och hela den inåtvända universitetsvärlden där alla för länge sedan har blivit av med sin sociala kompetens och åt avhandlingar som ingen läser. Men så samlar hon sig och säger "men jag tycker ändå att det är världens roligaste jobb och jag tycker att du ska söka forskarutbildningen". Så ja, kanske blir det så nu ändå. Det är en månad kvar till sista ansökningsdatum.

hatt

Jag såg La vie en rose igår och gick hem och var uppfylld av Edith och min gamla fransklärare. Såhär dagen efter har jag fått en uppenbarelse till. Jag måste ha en sån hatt som Edith har när de åker bil i Californien. Som den jag har fast stelare och mer klockig och med banden som man knyter.

söndagsmorgon

Dagar som börjar 04.22 med att ett gäng sitter och röker utanför min lägenhet och jag hör nästan allt som de säger och känner hur cigarettdoften letar sig in i min lägenhet samtidigt som jag är nästan döende i mensvärk och förtvivlat letar efter ipren (fanns i väskan längst in under sängen) och tamponger (fanns en i badrumsskåpet i den andra lägenheten, och då hade jag redan klätt på mig och letat fram nycklarna och var nästan vaken) och fortsätter med att jag vaknar igen vid tio och måste kasta mig till konsum men inte hittar plånboken och letar och tänker kanske blev den kvar i svantes trädgård, fan också upplands är väl stängt på söndagar, men sen hittar jag den och har ätit lite fil men inte druckit kaffe och är rätt förvirrad men tar mig till konsum och köper tamponger och schampo (för jag har verkligen skitigt hår och jag tog det sista schampot ur flaskan för flera dagar sen) och spontanshoppar nagelfilar (när tusan använde jag en nagelfil senast?), sådana dagar kan bara bli bättre.

Idag är jag bruden i den lilla klänningen som tittar på när tre snickare bygger mitt kök.

Det är sådär deckarsommarkvavt ute och jag hänger i min lilla etta och känner mig våpig. Som en medelålders man känner jag ett behov av att få beröm av snickarna och vara en av dem. Att slipa väggar i en vecka har tagit fram mina värsta machosidor. Ungefär som när jag börjar elda och hugga ved. Men jag är ju bara en arbetslös nästanfärdig akademiker som drömmer om framgång som kommer utan ansträngning.

empan funderar över gener

I've got the underläpp! Inte vilken underläpp som helst utan min morfars jagtänker/jagmuttrar/jagsurar-underläpp. Varför har jag aldrig sett det förut? Jag har liksom trott att de smått neurotiska hedénska generna helt enkelt fick ge vika för de mer jordnära eklundska. (fast egentligen är det kanske de olssonska som var neurotiska och inte de hedenska. och de pettersonska är kanske egentligen mer dominerande än de eklundska, jag har ju inte eklundnäsan ändå)

Jag såg min lillebror igår för första gången på kanske en och en halv månad och konstaterade att han ser ut som en blandning av mig och min styvsyster. och som min kusin.

en och annan hävdar att jag och syrran är lika. det är helt galet. hon är sådär olssonskt liten och späd med en släng bortdöende rödhårighet som är helt annorlunda än min. den enda likheten är det färgade röda håret.

Skaffa dig ett liv emelie, det är sommar ute! Okej då.

ni får bli arga på mig nu, det är okej

Jag bor i en liten etta. Köket är max en halv kvadratmeter och spisen står i stort sett framför diskbänken. Jag har en bäddsoffa som det var ett jäkelskap att montera ihop, mitt trettio år gamla ikeaköksbord, tre uddastolar, en av mina fina golvlampor, alla gröna kuddarna, mammas stora och rätt gräsliga blå och rosa före detta finmatta (hur och varför den har hittat hem till mig är en gåta). På golvet står också en microvågsugn, en spegel, en vattenkokare, en hög med filtar, två småbord belamrade med böcker (det ena) och tidningar, en termos med gammalt kaffe och en gigantisk squash (det andra). Tvärs över rummet, någonstans mellan fot- och knähöjd, går datorns två sladdar. Vad jag vill säga är att det är belamrat. Jag har aldrig bott på en sån här liten yta förut. När jag går till balkongen genom mitt vardagsrum drömmer jag om när jag får flytta tillbaka in. När kökshelvetet är klart och väggen utslagen och dörren funnen och isatt. Jag har blivit en bortskämd liten materialist. Eller så har jag kanske alltid varit det. Jag skäms lite. Men inte jättemycket.

dagens insikt

Jag är så förbaskat glad att jag inte har körkort. Så otroligt glad så det är inte klokt. Om jag hade körkort hade jag inte kunnat låta bli att söka jobb på migrationsverket och jag tror faktiskt att jag skulle gå under om jag jobbade där.

ovisshet

Det har påpekats för mig att inte har skrivit något på länge. Nej, jag vet. Jag hade nog inte tänkt göra det heller. Mer sådär bara glida ut i evighetens tystnad. Ägna mig åt Fyrisbloggen. Men jag vet inte, vi får se.

there's no more rain in this cloud

kanske lite intresserad av världen någonstans i alla fall. jag tror nog att nya bang och ordfront får följa med till tallkrogen imorgon och dra mig upp ur mig själv. men seriöst, jag måste skaffa mig ett jobb på riktigt, typ nu.

för övrigt är jag inte längre världssämst i minigolf. den sura förlusten i slottsskogen för jag vet inte hur många år sedan vägdes upp av en tredjeplats igår kväll. och jag är inte långsint, inte alls.

För det tredje och femtielfte så tror jag att tallkrogen kommer att göra mig gott. Jobba halva dygnet, skrota runt i tallkrogenbubblan den andra halvan, äta Cattas goda och nyttiga mat och bada bastu om kvällarna med allmänt löst tallkrogenfolk. Summan av kardemumman är mycket jobb, trevligt sällskap, inga konsumtionsmöjligheter och produktion av inkomst.

all alone again

De har åkt och precis nu hör jag fåglarna utanför fönstret. Mitt kök är i princip utrivet och alla kökssaker är intryckta i vardagsrummet men det är i alla fall tyst för en stund.

det är jag och charlotte idag

Jag testar mina gränser lite. Det är som på gymnasiet när familjen var bortrest och jag var hemma och kanske hade haft en liten fest alternativt bara varit sådär brutalt stökig som jag ju fortfarande är och så ringde mamma när de hade en timme kvar och jag fick panikstäda. Bara att nu kommer de hem till mig.

Istället sitter jag på balkongen och frossar i familjen Brontë. Att Charlotte Brontë som skriver så överväldigande om kärlek kan ha en så totalt förnuftig på gränsen till cynisk syn på detsamma i breven till sin väninna Ellen, det fascinerar mig! Men igen, i verkliga livet handlar det om överlevnad och i fantasin om drömmar.

Som jag ju ständigt det senaste året har brottats med kärleksbegreppet och hur jag ska förhålla mig till det och leva med det både tröstar och förskräcker det att jag har förebilder som gjort likadant. Det tröstar eftersom jag inte är ensam och inte är först och knappast sist att ägna mig åt detta. Det förskräcker eftersom jag inser att jag idag liksom Charlotte Brontë på 1840-talet konstaterar att kärlek sker på mannens villkor. Låt oss också minnas att när Jane Eyre väl hänger sig åt sin kärlek är han oskadliggjord, berövad på såväl kroppstyrka som rikedom.

Tjocka släkten

Det har varit kalas i Skärgården hos snälla ABB-farbrorn med fru och välartade ABB-kusinerna med flickvän och fru. Träffade två av vuxenkusinerna med deras män och sammanlagt sju mer eller mindre vilda kusinbarn som jag så småningom faktiskt lyckades identifiera som individer för första gången någonsin. Träffade läkarfaster med prästman och läkarfarbror med läkarfru och sonen finkusinen med flickvän. Ja fackpamppappa var ju med också såklart och bästkusinen. Den sistnämnda och jag avslutade med att ta Vaxholmsbåten till Stockholm och det var nästan som ett äventyr. Men bara nästan.

Midsommardag med PJ

Jag kan äta jättemånga plättar. Ett helt berg. Det är lite som 14-sekundersrekordet i den eminenta tävlingen läggasyltpåochrullaihopochätaupppankakan från åttan.

Det ligger en alldeles ny Bang på bordet men jag orkar inte riktigt engagera mig. Vattna lite blommor och spana lite efter nya tomater och fundera lite halvdant på framtiden räcker alldeles tillräckligt.

jag har jordgubbar och snart tomater och blommande klematis på balkongen, vad mer kan jag begära?

Med förtjusning tar jag till mig en mulen sommardag helt utan stressen att göra något av sommaren. Jag strosar planlöst runt i lägenheten i morgonrock fast klockan snart är halv tolv och sysselsätter mig med egentligen rätt så meningslösa små projekt. Jag har en och annan plan, men det är inte så bråttom.

sommar i Uppsala är sommar på Fyris

Nu finns det ett program för filmfrossan på fyris 20/7 - 17/8 på fyrisbloggen. Kolla in och skriv upp i kalendern för sommarkvällarna i Uppsala!

dekonstruktion

Jag tänker. Jag planerar att tänka mycket den närmaste tiden. Jag tror faktiskt inte att jag har tänkt efter ordentligt på länge. På vad jag vill, vad jag vill göra, vad jag inte vill göra, på vad som är viktigt för mig.

För många år sedan, jag var kanske sjutton år, läste jag och en vän eller kanske flera intensivt Stjärnor utan svindel. Vi älskade den eftersom den sa till oss att det gick att välja annorlunda. Med många år av sociologi mellan mig och sjuttonåringen så vet jag ju att det inte är så enkelt, alla val är inte möjliga för var och en. Men det finns en bit som handlar om mod också, att våga välja bort det konventionella och förväntade och tänka efter vad som är viktigt. För en själv, för mig.

Dekonstruktion är väl det fina ordet. Synliggörande och dekonstruktion av maktrelationerna som omger oss. Mig.

och jag känner, att sommaren är min

Sedan jag var i Karlstad senast har min mammas trädgård blivit alltmer en park. En myggig men oh så vacker park med stenlagda gångar, rosor, pioner och fruktträd. Just nu fläktar det där jag sitter under äppelträdet och det hindrar de små mordiska flygfäna en aning. Jag badar, läser, umgås med familjen och gör studentfirandeförberedelser.

Hade jag haft en kamera hade jag visat bilder på den blå irisen kring plommonträdet, den stora gula rosen som precis slagit ut bredvid den likaså blommande jasminbusken, bersån som har blivit ett grönt och rosa rum på sju år, pionerna som flödar över av färg och form och klematisen som klättrar över hela bersåbordet och som nog slår ut imorgon med kanske blå blommor mot det vitmålade järnet.

Häromdagen var vi i stugan och skulle klippa gräset. Gräsklipparen ville dock annorlunda och jag ägnade förmiddagen åt att slå med lien och sen simma i det otroligt varma vattnet i sjön. Älven är kallare, men ändå tjugotvå grader var det någon som sa häromdagen.

tänk om de bara pussa och släckte, tänk om de bara trodde jag sov, tänk om de inte lyfte på täcket och såg att jag låg med lackskorna på!

Mina fina vänner gav mig de fina lila lackskorna och den inre utklädningslådeprinsessan for upp till ytan som ett fyrverkeri! Hatt, klänning och lila lackskor. Bara ett par små korta handskar som fattas. Och så fina martiniglas från m. Jag ska svassa runt runt runt på min balkong i sommar.

Det finns inget så roligt som att få presenter när man inte förväntar sig det. Lika bra är det med vänner som räddar mig när jag låser mig ute 25 minuter innan festen! Tack så mycket allihop!

Nu far jag snart till Värmland (efter två samtal med sjs kundtjänst dök mitt bokningsnummer upp) och födelsedagskalas och studentexamen och en och annan fin gammal vän förhoppningsvis i kombination med skandalöst mycket vin. Och lite sommarstuga kanske. Jag ska försöka läsa och tänka.

Jag har ett rätt så hemligt projekt inbokat också. Det ska bli spännande och är definitivt ytterliggare ett steg mot vuxenheten. (som om det inte räckte med fast boende, balkongodlingar, magisterexamen och kvällströtthet)

Slutligen har jag som ambition att avdatorisera mig för ett tag. Så det så.

tack

Tack bara för att ni var där. På olika sätt.

Idag vet jag att jag kan göra vad jag vill, och att det inte finns någon mening med att försöka klämma in mig själv i något som kanske aldrig kommer att gå eftersom det jag vill inte är vad de vill. De som bestämmer.

Vi äter chokladtårta och firar ikväll, av den enkla anledningen att vi alla är så förbannat bra och kan göra precis det vi vill bara vi vågar. Det viktiga är att ha roligt. Det är sommar och vad som helst kan hända.

Åk till Tanzania!

Färnebo Folkhögskola har platser kvar på höstens praktikantkurs till Tanzania. Sök genast! Det finns absolut ingen anledning att låta bli.

Och gå lite på bio också. Det behövs, både i själen och på biografen.

Men snälla... ett bara.

Jag vill gå på bröllop. Jag vill klä mig fint och ha näsduk i handväskan och skåla och äta god mat och glädjas åt någon av mina vänners lycka. Jag har typ tusen outfits för ett lagom uppstyrt bröllop och till och med snygga näsdukar. Så kom igen! Sluta vara så förbaskat moderna och alternativa! Gift er så snabbt ni kan, fungerar det inte kan man ju göra om det.

fredagsmorgon

Det är så roligt med intelligenta dissiga filmrecensioner. Att dissa är en konst.

Annars är det väl nu i dagarna som alla som är lite tuffare än jag beger sig till Rostock och G8-mötet. Jag håller tummarna för dialog och ickevåld därnere, hur naivt det än låter.

Alla som liksom jag är kvar i stan får döva sina eventuella dåliga samveten med chokladtårta och kalas hemma hos mig på onsdag. Om någon läser det här och blir lite trumpen för att de känner att de borde ha varit bjudna, så säger jag att du är bjuden! Jag har bara pinsamt dålig koll på vilka jag har bjudit i verkligheten och vilka som har stannat i tanken.

Tårta, tårta eller annan tårta?

Chokladtårta eller tårtatårta?

Jag menar chokladtårta är chokladtårta är chokladtårta och jag bjuder ju alltid på chokladtårta. Det enda som talar emot är väl just att jag bjuder alltid på chokladtårta. Tårtatårta är ju också gudomligt gott!

Jag gillar tårta. Jag blir lite till mig av att jag ska baka tårta. Mycket tårta. Hur många tårtor kan det behövas? Det får aldrig finnas för lite tårta. Man ska kunna ta flera gånger. Tårtmätt ska man bli.

om vi leker kurragömma och ni gömmer er och jag räknar, men jag råkar glömma att leta upp er, är det okej?

Idag kan man läsa ett långt inlägg i UNT om varför det är bra för jämställdheten med hushållsnära tjänster. Jag blir bara trött. Moderatgubbar gå och gräv ner er någonstans, snälla! Jag vill inte att ni ska styra min stad, jag vill inte att ni ska uttala er om jämställdhet över huvud taget, jag vill definitivt inte att ni ska styra hela förbaskade landet, men det orkar jag inte ens tänka på.

Det är ju skitbra alltihop, en massa jämställda högavlönade heltidsanställda kvinnor som kan ägna sin fritid åt att görasåntkvinnorgärnagör istället för att städa på sin fritid. Lite välgörenhet kanske?

så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter

Ventilering på tisdag.

Fyris vänner-jobb i massvis. Om än självvalt.

Fortsatt nedsatt social kompetens i stora grupper.

Fortsatt förträngning av alla tusen praktiska saker i mitt liv som jag borde fixa.

frukost på balkongen

Jag återvänder långsamt till livet ovan jord. Försiktigt smyger sig lust och längtan tillbaka och jag har börjat läsa en bok. Jag har provat sociala sammanhang med många människor som jag inte känner och det gick inte så bra. Men jag ska öva mera.

Ett steg i taget ska jag lura mig själv förbi de blockerande tankarna på framtiden och se ner på mina fötter och följa deras rörelse framåt framåt.

Jag har stirrat i ett dygn nu

Rubriken jag stirrar på just nu heter "exemplet bistånd". Det borde vara intressant. Sveriges biståndsverksamhet som exempel på Sveriges position i den europeiska rasistiska och koloniala idétraditionen. Det är intressant. Jag har ju för tusan skrivit en hel C-uppsats om det här och sen spenderat ett år med att diskutera det fram och tillbaka i oändlighet. Varför kan jag då inte få ur mig en sammanfattande sida om det hela?

Put your trust in zoo animals

Alltså jag brukar ju inte falla för sånt här, men efter att ha fått ett morgongapskratt hos S var jag ju bara tvungen. Och vad mer kan jag säga...

You're The Lion, the Witch and the Wardrobe!

by C.S. Lewis

You were just looking for some decent clothes when everything changed
quite dramatically. For the better or for the worse, it is still hard to tell. Now it
seems like winter will never end and you feel cursed. Soon there will be an epic
struggle between two forces in your life and you are very concerned about a betrayal
that could turn the balance. If this makes it sound like you're re-enacting Christian
theological events, that may or may not be coincidence. When in doubt, put your trust
in zoo animals.


Take the Book Quiz
at the Blue Pyramid.

Fast jag måste säga att det verkligen är tid att börja tänka nu. Jag ska ta jättehåven, den utan maskor, och snurra runt runt runt och fånga upp allt det där som liksom bara smiter för tillfället. Så kanske är det just de små zoodjuren som är räddningen bortom konformiteten.

det är ju det här som är jag

Jag behöver inte mer än ett par sommarskor. Mitt hår funkar bra som det är och annars kan jag klippa det själv. Jag har mer kläder än vad jag behöver, det enda jag behöver är att tvätta. Mina tomater växer och jag har färska kryddor i köksfönstret. Jag bor på gångavstånd från det mesta och de flesta jag bryr mig om. Det finns en cykel som jag kan ta om jag fixar till den. Jag är en jävel på att baka bröd och jag gillar vitkål. Vill jag fixa saker hemma har jag säkert fem olika färgburkar i garderoben och metervis med vackra tyger. Jag har en fin balkong och en gräsmatta utanför och fina vänner att umgås med. Drömmar är drömmar är drömmar men de riktiga viktiga handlar inte om snygga skor och coola frisyrer och flådiga fester utan om att jag är jag och kan göra det jag vill. Och det kan jag.

idag har jag lördag

Efter uppsatsenärklarochvadgörjagnu-ångesten kommer tyvärr allapengarärslutochjagharingainkomster-baksmällan. Insikten kryper stilla fram att det knappast är mitt nya flådiga färdigliv som börjar utan att jag snarare kliver in i jagharresterkvarochkanintetautexamenochhinnerintejobba-limbo. Således får jag söka mig gratisnöjen. Som att hälla ihop två halvfulla hennaförpackningar, den ena äldre än den andra och se vad det kan bli för hårfärg av det. Det är lågbudgetversionen till på köpet, det vill säga utan handskar. Oranga händer is the shit.

och sen blev nu

Ja alltså jag har lämnat in den nu.

Uppsatsen är inlämnad.

Ingen mer uppsats att skriva.

Vad gör du?
Jag skriver uppsats.
Nej inte längre.

Vad ska du göra imorgon?
Plugga som vanligt. Måste säkert sitta hela dagen.
Nej jag ska sova ju. Länge. Och kanske köpa jord sen.

Mina rutiner har tagit slut. Jag ska inte gå upp tidigt, dricka kaffe, hoppas att det finns en brödbit kvar någonstans, gå hemifrån, sitta i en källare/läsesal, dricka kaffe med andra som stressar, äta lunch, skriva mer, gå hem och vara helt slut.

Jag ska vara ledig. Ursäkta, men det har jag inte varit sen i juli förra året. Kan någon vara snäll och genast tala om för mig hur man gör?

För ett år sedan drygt kom jag tillbaka till Uppsala med målsättningen att bli klar. Jag ville avsluta kapitlet Uppsala med ett sista år. Jaha. Och nu då?

Huvudet är tomt.

palak paneer

Middag med den gode fadern. Promenad hem i vårkvällen och vid rektorsvillan stannade jag nära nära syrener och äppelblom. Det är svårt då att förstå varför jag ägnar mina dagar åt att sitta i en källare och skriva skriva skriva läsa läsa och skriva igen. Är det värt det? Är det värt att aldrig riktigt få tycka det jag vill och alltid arbeta själv? Jag vet inte längre.

bara tre dagar kvar nu

Jag säger det bara en gång: Min mor är en stjärna på korrekturläsning. Kanske världens bästa. Vi har tagit bort hundra komman ungefär.

Och jag fick beröm från min handledare. Det är bara småsaker kvar nu. Inte så att jag blir sysslolös i helgen, men jag har tid att andas i alla fall.

Efter klockan tio på måndag ska jag göra en massa saker. Ungefär det här:

* Göra rent min snuskiga dator. Vita datorer blir äckliga när man konstant äter vid (på?)dem.

* Plantera om mina tomater och ställa ut dem. De är förskräckligt långa och rangliga nu.

* Köpa ett par nya joggingskor. (heter det så?) De jag har har varit med i säkert tio år.

* Gå ut och springa så fort så att jag nästan stupar. (bara eken blommar över också)

* tvätta mina kläder och dammsuga min lägenhet. (att min mamma inte säger något när hon är här är mycket förvånande.) tack och lov har jag mycket yta att sprida lort på. jag kan hålla på ett tag.

* När jag har gjort allt det här, och kommit igång med en och annan rest också, då ska jag läsa en bok. Och andas.

handsvett och magklump

Darrade gjorde jag också. Det var precis innan handledningen idag, den allra sista. Nu vet jag i alla fall vad jag har att göra. Det är en del, men inte på något sätt orimligt mycket.

Eftersom jag för en gångs skull satt vid en pc passade jag på att köra stavningskontrollen i word. Jag upptäckte till min förvåning och förtjusning att jag konsekvent hade missat minst en ofta två bokstäver i ord som feminist, feminism och feminister. Bra där.

Min handledare tycker att jag ska muta mig själv med glass och andra goda saker så jag orkar hela veckan ut. Parmesanost är därmed inköpt så nu tror jag att det ska bli god god god tomatsås med färsk basilika och oregano, svartpeppar i massvis och ekologisk parmesan.

Mellan hägg och syren

Vi passar på hela folket nu att lämna våra skärmar och testa det alltmer exotiska riktiga livet. Jag har flanerat i botaniska trädgården idag och återkallat ungdomens drömmar och kanske börjat på nya. Vi satt där på en bänk bland klematis, tulpaner och gräslök och filosoferade som förr. Om kultur och kreativitet och om kollektivt boende som jag så gärna vill.

Uppbrottet, som ju mest är tankens konstruktion, närmar sig med stormsteg, och i samma takt växer frågorna om vad som kommer efter slutet? Varje dag har jag nya planer för resten av livet och varje dag suckar jag i längtan efter stabilitet och äventyr samtidigt. De stora drömmarna vågar jag knappt uttala.

kultur och natur

även den mest flitiga kan behöva en paus ibland. således packade vi imorse ihop oss ett par stycken och tog bussen ut till wik och wikdagen. Vi såg intressant konst och mindre intressant konst, men allra främst var vi på en fin textuppläsning av eleverna på skrivarlinjen där. jag blir alltid lite nervös inför sånt, jag är så rädd att någon ska vara sådär katastrofalt dålig att man bara vill sjunka genom jorden. den här gången hade jag dock varit orolig i onödan, det var suveränt! vi sov sen en stund på en gräsmatta och bestämde oss i den rätt slöa andan som rådde att skippa såväl teaterföreställning som konsert och istället gå en sväng i den vackra skogen som finns där.

jag hann inte vara hemma i mer än tio minuter sen innan min favvoelvis dök upp och tillsammans ska vi om en stund vandra ut till flogsta och se på schlagerfestivalen och äta massor av snacks.

skuld och skam

Sedan två dagar tillbaka leker jag mellanstadiebarn tillsammans med ett par vänner. Vi ses tio i nio bakom dagiset vid Folkes och går sen i samlad tropp till Engelska parken. (där vi sen sitter och ugglar i minst åtta timmar nere i grottan) Det är bra, om man bangar skäms man, skuld och skam fungerar. Ni borde testa det någon gång.

jag ser slutet nu

Jag har en behaglig känsla av att det här kommer att ordna sig. Analysen är nästan helt färdig för inlämningen på fredag. Två dagar sedan till att skriva slutdiskussionen. Sen en vecka för finslipning, pc-formatering, rubrikgranskning och genomgång av noter. Och så det kanske svåraste av allt, en titel. Smarta catchy förslag mottages gärna.

råtta

Jag såg en råtta i Stockholm igår. Jag tror att det skulle behövas fler råttor i mitt liv.

gräsänder och danspalats

"Nu börjar sommaren" sa en av oss. Sen skrattade vi alla tre där vi stod och huttrade i varma tröjor och vantar och flytvästar. Sakta puttrade vi nerför Fyrisån. Där är så vackert när solen långsamt sjunker och staden är på lagom avstånd. Bortanför övre föret ("det här är övre föret, det vet du väl?" "ja här vände man skepp förr, typ vikingaskepp" "där ser man, någon har i alla fall lyssnat") var det fullt med kor och jag blev sådär harmoniskt glad som jag nästan bara blir av kor. Efter att ha skämtat om vilka hus vi skulle bo i precis vid åns utlopp i Ekoln svängde vi in hamnen. "akta dig nu så du inte ramlar i" "jag ramlar aldrig i" säger jag som varje år och sätter mig i fören och dinglar med benen. Sen åt vi kubb och drack kaffe och te i solnedgången och skrattade åt långsamma skrytbåtar som inte lyckades masta på.

jag ska ta mig dit

Den del av Emelie som fortfarande är vid sina sinnens fulla bruk hälsar att hon har haft en smärre uppsatskris. Hon lever och mår bra men lägger det mesta av sin tid på att lusläsa uppsatsen mening för mening. Från samma håll påpekas det att ingen kan vänta sig några stordåd (förutom uppsatsen då) innan den 21 maj, men sen kanske. Vi passar ockå på att släppa igenom en fråga: hur smärtsamt kan det egentligen vara att döda sina älsklingar?

(om någon undrade så sysselsätter sig den andra delen för evigt med att vara assnygg i hemlighet och rulla sig i skiten, tack och lov på någon annans köksgolv den här gången.)

fröken padda släpper loss

Det finns nackdelar med en stor svart hatt, som exempelvis att den ofta är i vägen. Men det spelar ingen roll, den väger upp det med att vara snygg snygg snygg.

Jag ligger på mitt skitiga golv och dricker fantastiskt god espresso gjord på alldeles nymalet kaffe. Jag har min snygga hatt på mig.

Min goda vän och följeslagare kroppen vill gärna ha linssoppa till middag eller något annat nyttigt och rejält. Den säger att den matats med alldeles för mycket smörgås, glass, kaffe och allehanda skräpmat de senaste dagarna. You wish! säger jag.

Lyssnar på Miss Li gör jag också.

vad är det som är stort, svart och runt och alldeles härligt vågigt?

Jag har en stor svart hatt.

Jag blir glad av min stora svarta hatt.

I fina boken av Fanny Ambjörnsson och tonårsväninnor som jag har glömt vad den heter skriver hon som väl är syster till Fanny och kanske heter Siri en lista där en av punkterna är att våga ha snygga hatten som hon känner sig supersnyggast i på sig på bussen, eller var det nu är.

jag antar utmaningen.

jag är supersnyggast i min snygghatt.

nu är den glada tiden slut slut slut

den här veckan ska jag:

köpa mig en hatt. (den är svart och i halm och har vida brätten och slokar lite lite.)

skriva om kunskapsöverföring genom utbildningar av olika slag. (genusvetenskap på universitetet såväl som tjejjoursutbildningar)

fundera kring hur mycket jag vill ha med om separatism. (det är jätteintressant men kanske något av en sidhistoria)

utveckla resonemang om metod. (om hermeutik och betydelsen av förförståelse. särskilt det sista är viktigt eftersom jag är rätt så geggigt inblandad i några av mina intervjuer.)

se en film. (antagligen goya imorgon eller så, men gärna också om morgondagen vet man aldrig. se mer på fyrisbloggen.)

äta lunch med goda vänner gärna. (inget inplanerat alltså, så det är bara att ringa!)

göda tomaterna med benmjöl. (yeack säger jag, måste säger mamma, gottigotti säger tomaterna)

det är över nu

I sann valborgsanda ligger jag i min säng och klockan är tjugo över tio. Vad jag inte riktigt kan förstå är de som orkar hålla igång hela natten. Jag har i alla fall champagnefrukostat (och i sista minuten valde jag den mindre städade framför den mer städade, för gamla tiders skull) picknickat i ekonomikumparken med resten av uppsala, sjungit elviskaraoke, slöat på en balkong, ätit pizza, dansat i ett vardagsrum och ätit chokladpudding. Nästa år får det banne mig vara nog, då åker jag någon annanstans och tittar på en majbrasa i goda vänners lag.(flodis, hoppas att ni hade trevligt!)

Imorgon är dagen när jag borde demonstrera tycker jag, men motivationen strejkar, demonstrationer är inte min grej. Jag kännner mig nästan alltid bara löjlig.

söndag

stillasöndag, dageninnanvalborgsöndag, söndagsfrukost, städasöndag, planteraomblommorsöndag, fikasöndag, sovamittpådagensöndag, gåutochdansasöndag.

Paus igen

Det är rätt skönt ändå att glida omkring på stan i fina färglada kläder och solglasögon och vara sådär klädsamt bakis. Det är då man ramlar in i vänner och bekanta och känner att livet liksom leker. Mindre kul är det när man upptäcker att ens cykel inte alls står vid stationen. Men vad sjutton, den höll ändå på att ramla i bitar och det finns saker som är viktigare.

Jag vidhåller att The Concretes är sjukt tråkiga. Om det nu är någon som hade tänkt protestera. Det hindrade mig dock inte från att ha kul och njuta av upptäckten att jag faktiskt känner en massa folk i den här stan!

Valborg är galet, redan nu är rabatterna på stan inhängnade med staket. Ekonomikumparken har varit skräpig i två veckor och folk verkar liksom ha släppt alla allvarliga tankar för ett slag. Så vad kan man göra, är jag nu kvar i stan är det bara att acceptera och hänga på och ta livet som det kommer för ett par dagar.

för er som inte har något bättre för er, eller som behöver något bättre att ha för er

Jag är ju inte sådär med i svängen att jag läser hippa tidningar. Däremot läser jag ofta kommentarer som dyker upp på olika ställen. Och ibland är det så förbaskat bra! Karolina Ramqvist är något på spåren, men den här bruden är snäppet vassare! Hon skriver bra om män och sex och naturlighet. Precis den fredagsunderhållning som behövs just nu när Uppsala håller på att spåra ut i fyra dagars sorglöshet.

jag har till och med deklarerat, men nu finns det inget mer att göra

Det finns dagar när man (jag) kommer undan. Sen finns det dagar när man (jag) bara måste. Idag måste jag. Idag ska jag. Senast klockan tio ska jag börja skriva. Eftersom inget annat verkar fungera så testar vi hemma nu. Internetsladden åker ur, boken fram. En massa text ska det bli om systerskapets historiska sammanhang och lite om Radikalfeminism och Grupp 8. Det där hänger ju ihop fint tänker ni kanske. Men näppeligen, det är ganska spretigt men ska bli någon slags förklarande text om parallella feministiska traditioner som har satt spår idag utan att vi riktigt vet vad vi ser. Ungefär. Summan av kardemumman är i alla fall att inga konflikter är nya, feministerna har aldrig varit helt överens, det finns ingen gyllene guldålder då alla stod enade. Summan av kardemumman nr två är att konflikt är jäkligt bra och föder fram en massa nya smarta (och mindre smarta) lösningar. Summan av kardemumman tre är att alla är så förbaskat coola. Tänk på det ni där ni sitter och kämpar och är så förbaskat duktiga att ni håller på att gå sönder alternativt har jätteångest för att ni inte är sådär förbaskat duktiga att ni håller på att gå sönder. Ni är coola. Coolast.

Om ni nu blev vansinnigt sugna på att läsa mer om grupp 8 och konflikter, så läs Emma Isakssons Kvinnokamp. Men vänta en månad snälla ni, för jag behöver vara med och slåss om de två exemplar som finns på universitetsbiblioteket.

Nu måste jag definitivt.

konsumtionskritikspraktik (eller bara dålig smak?)

Den 25:e. Studiemedel. Pengar på tomt konto. Dagen då man är rikast i världen och äter ute och lyxkonsumerar. Vad gör jag en sådan kväll? Går till konsum med ambitionen att köpa nåt gott? jajamensan. Vad för nåt gott äter jag en sådan kväll? A-fil och branflakes. Är jag nöjd? På alla sätt.

feministfestival

Det börjar bli dags för feministfestival i Färnebo. Jag är lite sugen, även om det är dagarna innan uppsatsinlämning. Tänk er en by på landet, en massa sjyssta människor, god mat, bra workshops och föreläsningar och peppande diskussioner. Någon som vill hänga på?

ser inte skogen för alla träd typ

Om det är någon som inte har något att göra den här vackra dagen så behöver min uppsats struktureras om! Jag får inte ihop det.

utan hjärna men glad ändå

Jag tycker sjukt synd om mig själv för att jag är allergisk. Bekräfta det inte, jag blir bara odrägligare.

Jag tycker om när det regnar som nu. Inte alls bara för att det blir mindre pollen, utan för att allting blir så grönt grönt grönt.

Vi har fått pris. Det gör mig glad. Saker händer, snart står världen i brand.

pausmeddelande

Och sovmorgon it is! Jag vaknade tio, har lallat i pyjamas tills nu. Läste tidningen, men bara kulturdelen och bostadsdelen, jag väntar lite till med verkligheten. Det stormar utanför och det är skönt.

Men men, dagen kommer att komma ifatt mig med, och efter lunch ska jag vara på plats i det stora gula huset där jag så ofta hänger och börja gå igenom min teori igen.

Kaffe nu och uppfräschning påklädning diskning och lite lunch.

mitt i nattens mörker

Det här regnet. Det som stänger in och fyller ut tomrum. När åskan dundrade och blixtarna fladdrade utanför de stora fönstren idag då blev allting lite lättare. Jag tror att jag kan klara det här nu. Jag tror att jag vet vad jag vill, åtminstone förstår jag att jag inte har så många alternativ. Det här är vägen, följ den.

Så medan regnet sköljer bort pollen såväl som ångest konstaterar jag att hårt arbete lönar sig och att jag förtjänar en sovmorgon. Med blåsten snurrande runt huset tänker jag på mina vårlökar som växer och vill ha sol och min överlevande klematis som knappast kan ha gillat hageltäcket den fick idag.

Blommornas liv väcker andra tankar, men de får vila en stund. Än finns det tid.

and I like to take up place, just because I can

Vi tar en till. (Jag tänker vara jobbig och besvärlig nu ett tag, men jag lovar att bjuda på fest sen.)

Går det att överbrygga att kvinnors erfarenheter är olika? Hur i så fall?

Dagens bonusfrågor

Grundar sig feministiskt engagemang alltid i egna erfarenheter?

Går det att engagera sig av bara "solidaritetsskäl"?

Tillbaka i C-salen

Det här verkar vara veckan när alla börjar ta sina uppsatser på allvar. Skåpen var upptagna allihop strax efter tio, läsesalarna är rätt så fulla. Diverse personer jag möter ser beslutsamma ut och säger nåt i stil med "det är dags nu". För säkerhets skull är det också veckan när det är vattenskada någonstans i källaren under a-salen, vilket innebär ljud ljud och åter ljud därinne. Tillbaka på min gamla plats med min gamla stol således och alldeles snart redo att få någonting gjort.

Mitt liv som berg-och dalbanevagn

Först tog jag ledigt från allt. Bra saker, viktiga saker, roliga saker. Den kraft och inspiration jag behöver just nu finns i mig, inte hos andra.

Sen vände jag min värld lite upp och ner. Plupp. Bara sådär.

Sen vände någon annan min värld upp och ner och jag drabbades av den stora sorgsna maktlösheten av insikten av att inte räcka till för människor jag älskar.

Idag ska jag hålla i en utbildning på kåren i hur man skriver jämställdhetsplaner. Det är grymt att få jobba med såna kompetenta brudar som det finns där! Sen ska jag tokskriva uppsats resten av veckan.

Krama mig om ni ser mig, jag behöver det.

Systerskapets möjligheter

Så här tänker jag idag:

All kritik som finns mot att se kvinnor som en homogen grupp är relevant. Såklart. För kvinnor är inte en homogen grupp. Men behöver det betyda att systerskap är omöjligt?

När man läser genusteori, genusvetenskap får man lära sig all kritik som finns tror jag mot systerskapets möjlighet. Vi matades med information om hur viktigt det är att vi ser kvinnor som mer än kvinnor, hur grundläggande det är att vi ser att vi långtifrån är en homogen grupp. Men ändå.

Ja men ändå. Jag vill att vi inte stannar där! Jag vill gå bortom kritiken, jag vill ha den med mig för att kunna se klart, men jag kommer aldrig någonstans om jag inte kan tro att systerskapet faktiskt betyder något.

Så frågan är nu, hur gör vi? Hur undviker vi att bli paralyserade av olikheten? Hur undviker vi att fastna i teori som bara säger att det inte går, att vi alla har så olika positioner inom maktstrukturerna att det enda vi kan göra är att jobba för vår egen lilla klick och därmed ständigt förtrycka andra?

Hjälp mig nu, jag vill ut ur det här. Jag vet att det går men jag kan inte själv.

kvinnligt begär vs systerskap

Men kom igen då, läs genast Karin Eder-Ekmans inlägg i den så kallade väskdebatten. Hon sätter fingret på intressanta frågor om kvinnors begär.

Låt oss prata om det kvinnliga begär som bränner igenom både klassmässiga förutsättningar och ideologiska förankringar. Begäret som till synes heterosexuella kvinnor, genom att konsumera exempelvis dyra väskor, riktar mot andra kvinnor.

Hela modehysterin som pågår, och som ibland provocerar mig galet mycket och som ibland drar med mig i hela karusellen och får mig att glömma all konsumtionskritik, är ju en evig fortsättning av högstadiets uppklädning för varandra. Men det som Karin Eder-Ekman gör är att hon placerar det i ett genusvetenskapligt sammanhang på samma sätt som man länge diskuterat mäns homosocialitet.

Just begreppet homosocialitet är intressant. Det används ofta inom genusvetenskapen om män, men jag har sällan hört det om kvinnor. Har vi fortfarande svårt att se kvinnors handlingar med öppna ögon? Tar vi för givet att vi har klarat ut frågan om kvinnors sexualitet och har det öppet framför oss?

Om jag inte hade till uppgift att ägna mig åt systerskapet idag, hade det här varit värt en stunds ytterliggare funderingar. Nu blir det inte så, systerskapstankens betydelse för feministisk kollektiv identitet är en alldeles för hisnande tankebana för att få skjutas undan.

Feministiska män, finns dom?

Mycket att göra idag, så jag bjuder bara på ett fint litet citat. Se det som en förhandstitt på min fantastiska uppsats. Varsågoda!

Em: Hur ser du på män som är feminister?
J: Jag vet inte om jag har träffat nån riktigt bra sån, utan det är väldigt ofta, eller alltså de vill väl men de får ofta så jävla mycket poäng på det så att man kräks... så att de är så himla käcka. Och ju ädlare de är, desto mer kräks man av nån anledning. (skratt) Och det minsta ”jo nu ska ju ni, det är ju ert samtal det här” och såhär ”jag tar ingen plats” och så. När jag respekterar dem det är när, som feministiska pappor som vill ha rätt till sina barn eller, som de här gubbarna som kämpar för att få andra män att sluta slå, när de faktiskt gör nånting. Då bidrar de ju jättemycket. När det kommer såna här böcker, Stefan Mendel- Enk, alltså, att de tar upp, problem som faktiskt handlar om manlighet, det tycker jag är otroligt bra att de tar upp. Och då får man liksom vara sådär ”fast det har vi sagt jättelänge, men det är jättebra!” (Skratt) Då får man bjuda på det liksom. Ja.

Så bort all min feghet jag hör min framtid till

Det är så mycket nu, så mycket som händer och så många val som jag funderar över. Om jag ska välja, hur mycket och vad det kommer att betyda att välja det ena eller andra. Vad innebär varje val att jag väljer bort av bara farten? Vad går att kombinera och vad går inte?

Under tiden glädjer jag mig åt småsaker. Som att en intervjuad elitskidåkare säger att han gillar alla filmer med Hugh Grant. Men hallå, det gör man ju bara inte. Eller åtminstone håller man tyst om det. Särskilt om man är sådär lite idrottsmacho. Men det värmer min själ.

Fantastiskt roligt är det också att det finns en tidning som heter Köttbranschen. Jag är sjukt fascinerad av ordet kött och vad det ger för associationer. Jag tänker brutalt och blodigt. Och jag funderar lite på hur det känns att varje morgon gå upp och gå till jobbet på tidningen köttbranschen?

Uppsats skriver jag ju också, men det går trögt. Imorse höll jag på att missa den viktiga tidsgränsen för när jag inte längre kommer hemifrån före lunch. Ge mig inspiration någon!

jag har en plan. men den är hemlig. håll till godo med mitt spännande liv!

Idag har jag:

*talat om för min dator lite irriterat att textdokument och filmer är olika saker. (se nedan)

*skrivit tio rader. ställt en bra fråga till texten. orkade inte svara bara.

*planerat en utbildning nästan färdigt.

*sett på tv-deckare med min ömma moder (fjärde tisdagen i rad nu? herregud, det börjar bli en vana)

*talat om för samma ömma moder att jag vet att jag är fin i långt hår men just därför vill jag att det ska vara kort.

*fått klart för mig att jag inte ingår i den planerade rivakökstruppen. För den här gången har jag accepterat att mina bröder får göra det. Det grundar sig på konstiga uppfattningar men jag kan definitivt komma på bättre saker att göra än riva kök i juni så jag lämnar frågan och funderar på allt kul jag ska göra istället.

Nä min uppsats är ingen film

Tekniken är inte min vän idag. Ihärdigt ville min dator öppna ett textdokument med quick time i förmiddags, vilket såklart inte gick. "Filmen går inte att öppna" sa den till mig. Nä det är ju väldigt konstigt puckodator! Räddad till sist av lillebror. Sen lyckades jag spara över ett dokument som innehöll lite mer än jag trodde. Hittade det till slut i ett annat dokument, men allt sånt här tjafs drar energi ur mig.

Princess

Imorgon dyker det upp ett inlägg på fyrisbloggen om filmen jag just såg. Det kommer antagligen gå ut på en kritik av våld som medel och hur konstruktivt det egentligen är med individuella lösningar på strukturella problem. Jag är för trött för att skriva nåt längre ikväll, men har ett litet behov att markera för hela förbaskade världen att våld inte löser några som helst problem. Aldrig. Men se filmen, den är ett intressant diskussionsunderlag om våld, porr, prostitution och hämdbegär.


Uppdatering: Ibland går det fortare än jag tror, så läs redan nu om ni vill.

ledig måndag

Vi kavlade till sent igår kväll jag och A. Mycket smör. Men så kunde vi också bjuda på fantastiska croissanter till veckans storfrukost. Och smoothie. Och nybakat bröd. Sen lyckades det trevliga sällskapet få mig att köpa en fin grön klänning som jag knappast behövde och dessvärre väcker en alldeles enorm längtan efter ett par gröna skor som jag bestämt inte alls behöver.

Dagens projekt är att göra matlådor till veckan som kommer. Belöningen blir Princess på Fyris ikväll.

påskdagen

Det är skönt att vara ensam ibland. Ströva omkring, vandra långsamt genom staden som är min. Jag vet inte när jag sist drack en kopp kaffe för mig själv på stan. Ofta förr. Idag.

Ibland vill jag inte prata med andra, och inte heller tänka särskilt mycket. Låta omvärlden passera utan kommentar. Det börjar ändå så snart igen, det snurrar fort fort och intensivt. Idag tog jag ledigt från världen.

Men sen ändå vill jag bemöta bemötas och fick det fint framåt kvällen. Imorgon ska jag njuta ännu mer av goda vänner och bröd som bokstavligen delas. Brödet som delas är också tron på framtiden.

påsken

Nä, skriva pm har jag ingen inspiration till idag. Men ändå, jag sitter här framför min dator och är inte särskilt stressad. Solen värmer genom fönstret och det är lugnt och välstädat. Och det är väl kanske långfredag trots allt. Jag skulle ta på mig nåt förut som jag kunde ha när jag äter middag hos pappa med familj och det tog emot att ha påskigt färglatt. För äggens dag är imorgon, idag handlar det om sorg.

Mamma sa i telefon imorse att långfredagen är ju ändå långfredagen. Jag invände såklart, sa att det funkar inte när jag skriver uppsats. Men sen sitter jag här och inser att jag håller med någonstans. Låt oss tänka på sorgen för ett ögonblick, för slutet utan hopp. Jag tror att om vi gör det den här dagen kan vi också tillåta oss att känna hoppet och framtidstron på söndag.

Dags att sätta igång

Far ringde. Middag om en och en halv timme. Jag har skrivit hälften av det jag borde ha gjort. Istället har jag:

1. bytt kläder typ fem gånger.
2. Flyttat på tulpanerna två gånger.
3. Msnat mer än nödvändigt, även om det var trevligt.
4. Ätit fem skorpor med björnbärsmarmelad.
5. bytt frisyr två gånger.

Pmet blir mer och mer av klipp och klistra-varianten. Jag har tre sidor av minimum fem, men det är ungefär fyra olika spår. Det får bli en grej av det.

Problemet är väl att jag inte riktigt orkar läsa igenom några texter utan bara blajar på. Tack och lov att långfredagen är lång.

lida ska man

Långfredag. Skriva pm. Allergisk. Det går ju inte att skriva ju när ögonen liksom är igenklibbade. Sälj och vide minsann!

Skärtorsdagen var fin, jag vårstädade hemma hela eftermiddagen och belönade mig med en vacker bukett tulpaner. Klippte S och fick glass och umgänge. Åt mat och gick på bio med min nästansyster. Vandrade hem i natten, det var stjärnklart, iskallt och kastvindar. Mina knän frös så att de skallrade men annars var jag rätt nöjd.

Vårstädning

De målar om toalettdörrarna på carolina. Skynda er dit så kan ni fortfarande ta del av hetsiga otrohetsdiskussioner och sexualupplysning i detalj!

again and again and again

Han gjorde det igen! The brat nr.1. Han låter. Mycket.

Annars har jag själv stått för underhållningen idag när jag disträ som jag är krockade med en bibliotikarie runt ett hörn och skrek högt. I a-salen.

Nu går det i alla fall att kommentera igen, har ingen aning om varför det inte funkade i det förra inlägget.

aprilmåndag

Carolinas brat nr. 1 kommer in. Han väljer en stol. Han byter stol. Han byter stol genom att dra den ena ljudligt längs golvet och sen den andra lika ljudligt. Han slänger sin mobil på bordet. Den landar med en duns. Han sätter sig. Han lägger ihop sina mappar och papper i en prydlig hög och knackar dem mot bordet för att få en jämn kant. Knack knack. Det är tyst en stund. Han harklar sig högt.

Jag åt lunch i botaniska trädgården och gick en sväng. Fina lila ludna backsippor hade slagit ut. Det kom en humla.

räkning

Jag skulle vara duktig. När jag hade betalat en räkning i lagom tid bestämde jag mig för att öppna kuverten som kom häromdan och som jag visste inte skulle betalas än på ett bra tag. Det var bara det att på den ena fanns en anmärkning om en som förföll för över en månad sen. Skärpning bruden säger jag, skärpning!

Annars då? Jo jag antihistaminknarkar en aning och skriver upp al på min ständigt växande allergilista. Jag har även gjort en plan över våren och uppsatsen och kommit fram till att jag ska skriva tio sidor i veckan de närmaste tre veckorna. Det ska väl gå antar jag.

Det är kallare idag och det kändes skönt att ha jacka och vantar på sig i förmiddags när jag i goda vänners lag gjorde vaksalatorg. Vi hittade ett bord till bion och fikade på husvagnscaféet. Var lite snurrig sen när jag kom hem, men botade det med typ en och en halv liter vatten. Jag har äntligen köpt citron, så nu ska vätskebristen botas.

Det här var ju väldans intressant. Jag går och lagar mat istället.

pollen

jag ogillar pollen. mycket. trodde inte att jag hade nåt emot alpollen, men det har jag. jag är helt slut. jag ska gå till apoteket. jag ska sura. hela våren. pollen suger.

tack för idag, slut för idag

Efter flera timmars gloende, en längre paus med händerna djupt nere i balkonlådorna, och sen ytterliggare lite gloende, lossnade det en aning. Det är så enkelt när det faller på plats, när jag lyckas ställa rätt frågor till texten, och den svarar. Och då är jag inte så störd längre, som jag har varit de senaste dagarna, över att leva mitt liv på carolina. Det är ju lungt och skönt här så här framåt kvällen, och jag hittar musik på min dator som jag gillar bättre än på länge. Helst vill jag småsjunga på Bitch & Animals mest vulgära låt, men det skulle bli så fel. Eller ändå, tänk er om jag ställde mig upp i a-salen och stämde in i "from the D to the I to the L to the DO" högt och ljudligt. Skulle jag bli portad då?

Nu ska jag gå och se 12.08 Öster om Bukarest, jag tror att den är bra, jag tror att jag kanske kommer att få skratta. Jag vet att jag kommer att få trevligt sällskap. Mamma är lämnad hemma.

Är det kanske i England jag skulle vara ?

Det är sol och jag lyssnar på Janis Joplin och tänker på när jag var sjutton år och iklädd blå manchesterbyxor och svart klänning och rufsigt hår låg på en gräsmatta och lyssnade på henne och läste Virginia Woolfs Orlando. Det var sommar då och jag var bortrest och fick långa brev och skrev långa brev och kände mig fri och var nog rätt lycklig för ett slag.

Det är sol och jag åt en glass på väg hem från Konsum och jag har diskat och ska kanske laga mat och tänker att jag ska nog inte klaga ändå. Men man kan längta efter äventyr och spänning och ett helt annorlunda liv som man inte riktigt vet hur det skulle se ut, bara att det skulle vara annorlunda, och att man kanske skulle vara lyckligare då.

Det är sol och jag vill gå gatan fram i snygga färgstarka kläder, och jag tänker för en stund att jag går genom Regents Park för mig själv, till eller från Camden Town och marken är torr och rabatterna har slagit ut och jag har en bok i väskan, det var väl Marcel Proust då, idag skulle det nog vara boken med Sonja Åkessondikter som jag tycker så mycket om. Och jag stannar en stund och sitter på en bänk och läser och tittar på andra som strövar omkring.

när verkligheten kliver in i min lilla uppsatsvärld

Det är lite spännande när jag upptäcker att det pågår en diskussion om Mona Sahlin och identitetspolitiken och hur det hänger ihop med klassperspektivet. Det är ju det här som är det fina, att jag har fått ihop det. Eller snarare att Nancy Fraser får ihop det genom sitt social status-begrepp, vilket kort innebär att man inte reducerar erkännandepolitik till identitet, utan ser det som ett problem för den aktuella gruppens sociala status, vilket inbegriper såväl politisk erkännande som materiell omfördelning.

my friend my friends forgive me

Jag finns faktiskt. Även om mina sociala färdigheter krymper för varje timme jag spenderar över mina böcker, och även om jag aldrig hinner träffas och även om jag inte orkar med att ringa maila smsa, mest för att jag har huvudet så fullt av uppsats att jag inte riktigt vet vad jag ska säga till alla som vill höra något annat. Men jag uppskattar sällskapsförsök, fast jag blir stressad av att planera in dem. Fånga mig när jag minst anar det och I'll be yours.

lördag

Igår, precis som jag hade vant mig vid tanken av en fredagskväll med bara mig själv och kanske en bok och en kopp te och fått det att nästan kännas som om det var det jag hade valt om jag hade fått välja mellan allt i världen, precis då fick jag ett sms från en vän som bjöd på middag! Så istället vandrade jag ut till Berthåga och åt mat och spelade spel och var med om en sån där "alla känner alla i Uppsala-grej" som numera händer hela tiden.

När jag så småningom lämnade det trevliga sällskapet och så småningom hade somnat i min säng vaknade jag igen. Mina eurodiscoefterfestgrannar har vaknat igen efter vinterdvalan. Det bjöds på Linda Bengtzing, Kikki Danielsson, brölande män, och allmänt dunkadunka över hela gården. Nu ska jag ladda upp med deras adress och numret till störningsjouren bredvid sängen, och sen ska jag njuta av att lyssna till när nästa efterfest blir sådär obehagligt avbruten av otrevliga vakttyper. Hehe.

Jag funderar på att gå på bio. Jag funderar på att gå och se Jakten på lycka, men Will Smith. Jag funderar på att välja att göra det istället för att läsa någon av alla de fina bokreaböckerna som damp ner igår. Jag funderar på att ha ett allvarligt samtal med mig själv om detta. Jag skyller dock ifrån mig och lägger skulden på eurodiscoefterfestgrannarna, om inte de hade hållt mig vaken länge mitt i natten och således berövat mig min skönhetssömn och således fått mig på ett halvdumt och halvtjurigt humör skulle jag aldrig ha gjort ett sånt val. Typ.

resande

Idag har jag skrivit en hel del. Om sammanhanget som min uppsats måste finnas i, om uppfattningar om den feministiska rörelsen som den har varit i norden och lite annat. Bakom fliken "struktur" i min pärm samlas det allt fler papper med cirklar och streck på.

Igår feministpysslade jag med en skön samling människor som jag hoppas kommer att träffas igen. Feministiskt nätverkande (oooh jag avskyr ordet!) är bra och fantastiskt roligt!

Det är spännande hur jag följer min uppsats, hur den ger mig inspiration till engagemang och hur mina personliga möten med andra feminister ger nya perspektiv på uppsatsen. Även om alla karriäristiska intentioner med uppsatsskrivandet går om intet, är det en så utvecklande process jag har satt mig i att det inte spelar någon roll. Det gör det också uppenbart för mig hur viktigt det är att skriva uppsatser om något som man är intresserad av, hur mycket man har att vinna på det.

Det får nog vara helg nu, klockan är strax fyra, och även om det är härligt eftermiddagslugnt och solen ligger på så vackert så är det nog dags att lämna carolina och få en smula frisk luft och riktigt solsken. Det är ett intressant seminarium om makt och motstånd i kväll och imorgon som kanske ska få föräras av min närvaro också, vi får se.

frukostfilosoferande

Två saker är sådär lagom uppseendeväckande i DN idag:

"Kvalitet ska styra vården" är möjligt som tidningsrubrik. Det är skrämmande. Jag gillar inte privatisering. Om det nu var nån som trodde det.

Sen säger Lars Ohly att miljöpartiet "tyvärr är nödvändigt att ha med" i ett eventuellt kommande samarbete. Han tycker att de är för borgerliga. Hehe. Jag har funderat en del på det här, för efter senaste valet så var det som om alla runt mig helt plötsligt röstade på miljöpartiet. Och visst, det är ju jätteviktigt med miljön, men de har ibland en inte helt klar inställning till just privatisering och utförsäljning. Jag gillar inte. Lars Ohly tycker att de kan få vara med och bestämma när det gäller miljöfrågor och Eufrågor, men inte när det handlar om "skolpolitik eller avregleringar". Jag har hört att partier gärna gör så, ställer upp och är med på några frågor men snällt låter bli de andra.

För övrigt gick jag upp klockan sju och var ute och sprang. Jag kan inte låta bli att berätta det. Solen sken, det var folk överallt först, men sen, bortåt Berthåga ute på gärdet, var det bara jag och solen och jorden och våren.

Nu ska jag skriva ut det allra sista. Gå ut i solen!

Som att det händer nu

Det bubblar nu, obehagligt en del som jag inte vill veta av, produktivt kreativt uppsatsartat annat som gärna får komma ut. Det senare handlar om huruvida den förutsatta rörelsen mellan olika nivåer i uppsatsen är just hermeneutik. Jag tror det. Jag skrev en grymt bra mening idag, eller kanske var det tre. I stort var det hela uppsatsen. Det handlar om hur feministisk (grupp-)identitet konstrueras i samspelet mellan individ-, organisations- och rörelsenivå. Den identiteten vill jag sen behandla utifrån Frasers resonemang om social status. Voilá!

Jag åt vegsushi på Ippai Ippai, det var gott. Sällskapet trevligt. Och attans, jag glömde berätta om mina vårlökar, så jag gör det nu. Du, du skulle se mina vårlökar, de är uppe flera centimeter, och har fina gröna och gula och orangea små små stjälkar. Visst är jag duktig!

För övrigt verkar det vara juristtenta på gång igen, carolina fylls av dem i flock. Jag tycker flockar av vad som helst är läskiga. Jurister såväl som turister såväl som gräsänder. Till exempel.

finally

Alla dagstidningar lästa. Jag avslutade med kulturdelen från 2 mars och nyhetsdelen från idag. Till på köpet kom jag ihåg att ställa ut alla kassar imorse, det händer ungefär en gång i halvåret.

Handledning idag. Det är dags att skruva upp tempot lite till. Det går nog.

märkvärdigheter

Det är märkvärdigt med orden. Ibland är de så långt borta, när jag som bäst behöver dem. Vid andra tillfällen, som nu, så svämmar de över, och bubblar upp och finns överallt runtomkring. Ska det behövas att jag sover för lite inte arbetar flitigt för att jag ska kunna tänka? Är det bara sådana här dagar när jag inte orkar koncentrera mig på att läsa, på att konsumera ord, som mina egna vill vara med? Dagarna med tomtarna på loftet strax innan jul var ett fint sånt exempel, när inget gick in och bara märkliga saker kom ut, men det kom åtminstone ut ord. Nu ett tag har det varit slut på orden.

Mitt emot mig tvärs över gården är det tre tända ljus i ett fönster och jag ser ser konturerna av flera personer. Undrar vad de firar?

någon slag sammanfattning av mitt allmäntillstånd

Jag gillar att dansa halva natten. Jag gillar att träffa folk ute som jag känner från andra sammanhang som tittar förvånat på mig och säger typ "du ser annorlunda ut". Bara för att popluggen har dykt upp och jag har dykt ner bland glittrande ögonskugga och svart kajal. Jag gillar också att gå ut på ställen som är fyllda av folk som jag känner eller är bekant med och som man kan passa på att lära känna lite bättre, alternativt bara glida omkring och känna sig som kung. Sen är det ju en annan sak att jag nästan aldrig går ut numera, nästan alltid tycker att det som kommer dagen efter är viktigare och därför också måste sova.

Sen gillar jag också att jag nog har gjort den sista intervjun nu och på allvar börjar närma mig uppsatsSKRIVANDET. Det är lite segt nu och processandet behöver komma igång. Jag gillar tomatsoppa också, med basilika i, och ostmacka.

Jag är inte särskilt förtjust i Huntingdons Civilisationernas kamp, men jag måste läsa den ändå. I eftermiddag. Jag är heller inte någon god vän av tomatsoppa på tangentbordet, men det verkar inte gå att undvika.

Jag skulle bli glad om jag fick en dag extra den här veckan bara till att läsa högen med tidningar som ligger på mitt köksbord. Nu kom det en ny Bang också, och en avi om bokreaböckerna.

8 mars

För ett år sen höll jag i en workshop för alla tjejerna på Ulembwe. Vi diskuterade varför det fanns en internationell kvinnodag, och sen delade vi ut bilderna som de hade tagit, och som sen blev en utställning. Rätt mycket var kaos då, men den eftermiddagen vet jag gav mig hopp!

Igår begravdes min mormor. Hon var en härlig människa, så långt ifrån bullmormor man kan komma. När andra kvinnor var hemmafruar på 50-talet, arbetade hon som speciallärare. Hon hade sin egen inkomst, och sen sin egen pension och behövde aldrig be min morfar om pengar. Mormor fick inte gå i realskolan eftersom hennes familj gick i konkurs och var tvungna att flytta, men tog sig sen fram ändå, via praktiska skolan i Karlskoga och sen utbildning till småskolelärare i Skara. De sista åren var hon rätt så dement, men också rolig, och hade alltid integritet till tusen. Sen hade hon suverän stil, och jag kom hem från Värmland nu med en fantastisk rosa ylleklänning i sextiotalsmodell med klädda knappar. Min mor och syster sa nåt om att inte ha den på sig om de så fick betalt. Hehe, sa jag, den tar jag.

Idag är det åttonde mars och jag ska ut och göra en mängd olika saker. Nätverka lite, demonstrera lite, dansa mycket. Så tänkte jag. För det är just det som är viktigt, knyta band till varandra så att vi kan stå upp för varandra och hjälpa varandra i en patriarkal värld. Demonstrera så att vi syns och kanske kan fånga upp några nya, men också för att känna den där fantastiska gemenskapen, den som kanske kan kallas systerskap. Och sen dansa, vara glada, ha roligt! Använda den här dagen till att samla kraft till den kamp som vi för varje dag på året. Då kan vi förändra världen!

film fest och värmland

Då var det klart! Nästa steg är att vara vuxen och ringa två samtal som måste ringas idag. Sen så småningom ska jag ta ett beslut om jag ska se på film ikväll, och i så fall vilken, Red Road eller Jakten på Lycka. Eller om jag ska gå på fest istället. Hm.

Imorgon åker jag till Värmland, och om någon av någon anledning skulle ha vägarna förbi Karlstad på söndag mellan fem och sju så finns jag i Betlehemskyrkan och visar bilderna från Tanzania. Det är bilder tagna av tjejerna på Ulembwe FDC där jag praktiserade förra våren, hur fina som helst!

Nu tusan ska här transkriberas!

Stora transkriberingströjan är på. Tidningarna borttagna från köksbordet. Telefonsladden urdragen. Strax ska jag gömma internetsladden. I'll be back. Efteråt. Förhoppningsvis med ny uppsatsinspiration, den har minst sagt sinat den senaste veckan. Men nu är det dags. The point of no return.

bokfynd

Mat och rödvin med mannen med de gröna fingrarna ikväll, mycket trevligt. Annars har det varit en fin dag. Jag vaknade, segade, klädde på mig, gick hemifrån, vände halvvägs till luthagsesplanaden (och ni som vet var jag bor vet att det är nära) och gick hem, det var för blåsigt och kallt och jag kunde inte riktigt komma ihåg vad det var jag skulle göra på carolina. Istället gick jag loss på adlibris och bokus bokrea! bra saker på bokus, en brödbok och ett engelsklexicon (istället för morfars trettio år gamla) och jättepocketrea på adlibris med ett och annat fynd. Det bidde sandra dahléns sex med mera, en bok av lisa gålmark, en om syskonen brontë och sen en till tror jag som jag inte kommer ihåg. Jag är säker på att det var nåt mer från bokus också, men det är som bortblåst!

Att sälja sin själ

Så här är det, En film går bra på den lilla kulturbiografen. Filmen är helt i linje med biografens filmer, knappast den svåraste och smalaste film som visats, men en bra film som många vill se, och den har gått länge. Filmen ligger inte på något av de små distributionbolagen, utan på ett av de stora stora. Det stora stora bolaget upptäcker plötsligt den lilla kulturbiografen och det faktum att den lilla kulturbiografen har stadens tredje största biosalong (jepp det sägs så i alla fall). Det stora stora bolaget tycker att vi ska få visa fler av deras filmer. Den lilla kulturbiografen blir glad eftersom de alltid kämpar för fler besökare, nya besökare som inte brukar gå där.

Sagt och gjort, på fredag är det premiär för en stor film med en stor stjärna. Det händer inte så ofta. På tv kan man se reklam för den stora filmen med den stora stjärnan. Men det är bra att få folk och pengar till den lilla kulturbiografen, och jag tror kanske att filmen ändå inte är det värsta som har visats. Men sen då? Snart kommer det ju en till film från det stora stora bolaget med en annan stor och folklig stjärna. En stor och folklig stjärna som är stor och folklig för att han brukar snubbla över saker och dra sexistiska skämt. Hur blev det så? Tjäna pengar är bra så att den lilla kulturbiografen kan överleva och klara av att visa smal film, men finns det kanske en risk med att sälja sin själ?

Idag har jag:

åkt skidor

klippt luggen igen. jag borde kanske ha låtit bli, den var snyggare igår.

ätit våfflor med S.

suttit framför datorn och väntat på att jag ska trycka på play och börja skriva ut intervju. Det har inte hänt än.

handlat bananer, hårnålar och annat livsviktigt tjafs.

Som jag ser det har jag tre alternativ för kvällen. 1. skriva ut intervju. 2. hänga framför tvn, sista chansen nu innan den åker ner i källaren igen. 3. gå och se jindabyne på fyris, så kan jag åtminstone skriva en rad om den imorgon på fyrisbloggen.

Jag brottas verkligen med de stora problemen idag.

jag tvättar i alla fall

Jag skolkar igen. Lördagen korkar ihop sig till studiedag (och inte skolvarianten där det innebär friluftsaktivitet utan studier som i studier som i studier) och jag får skylla mig själv som har tappat disciplinen. Men varför i hela fridens namn får jag inte ha sportlov? Nänä. När solen lyser på snön och det är perfekt skidväder, då är jag självklart helt nöjd med att sitta inomhus på Carolina och dricka kaffe och beklaga mig över tråktexter och långsamt damma bort, om jag inte har blivit en stenfrusen staty som häxan i häxan och lejonet av c-salens oförskämt låga temperatur. Äh, nu får det för fasen vara helg!

choklad

hallå, hur ofta händer det att man hittar choklad, närmare bestämt en centerrulle, den mörka mörka varianten, i sitt kylskåp? till på köpet när jag har jordens chokladcravingpms!

uppröjning pågår

I förut nämnda uppröjning ingår att ta tag i den något försummade fyrisbloggen. Så jag försöker lära mig saker på riktigt där, och få den att funka och synas lite här och var. Det tar tid. Det tar kraft. Därför blir det inte så mycket här.

Men jag har läst kants Den eviga freden idag, och varit glad åt att han inte är Derrida. Imorgon kommer det fina flodhästbarnet hit på besök så jag borde städa åtminstone lite. Även det ingår i uppröjningen.

Jag drömmer om London igen, precis som en vår för flera år sen när jag var arton år och ville bort. Jag drömmer om någonstans där livet pågår lite mer. Alltid. Men jag vill aldrig bli nöjd.

mat

Potatis, vegschnitzel, saltgurka, morot. Varför glömmer jag så lätt att jag mår bra av mat på riktigt?

Jag försöker röja upp lite i min värld nu.

okej då

dumpadlistan so far: (spontant igår kväll av det som fanns på datorn redan)

Bloody Mother Fucking Ashole
The Dancer (och släng dig i väggen ane, pj is the one)
Piece of My Heart
Traffic (med bitch and animal som ger en lite perspektiv alltid)
Satisfaction (ja med pj och björk såklart, bara brudar här nu)
Send his love to me
Dilate
Untouchable Face
Wasteland (med Montys Loco, tack S, vad gjorde jag utan dig när såna här listor behövs!)


Men ännu mer att min mormor dör nu.


Jag är rätt dyster och har knappast lust att gå på smartseminarium och diskutera Derrida. Vad spelar det för roll?

Men samtidigt, måndagens lunch med fina visioner ger mig hopp om att det går att göra saker och att det finns en plats för mig där. Och nu ångrar jag att jag aldrig sökte den där Indiengrejen som jag tänkte. bara för att.

dobidoo

Solen skiner. Det är snö ute.

Jag har satt upp krokar, börjat borra mina tusen hål.

Jag får inget gjort, men är oförskämt glad ändå och dansar till Supremes på min röda matta.

nu vill sig brödet igen

Det doftar nybakt bröd i mitt kök och kaffet lägger sig på plats någonstans mellan mage och skalle.

Är det helg nu? Nej, det är det inte. Igår gjorde jag ingenting, men försökte med mycket. Tekniska problem är väl en bra beskrivning. Den här dagen är planerad att ägnas åt uppsatsmetod. Metod på ett konstruktivt sätt. Som i hur jag ska gå till väga när jag skriver uppsats, och inte som i saker som jag aldrig kommer att ägna mig åt och som dessutom är tråkigare än regn på sin födelsedag. (och det där var riktat direkt till sociologiska institutionen i Uppsala som en konkret kritik till hur man tänker kring metodundervisning. Och oj vad det kändes skönt att skriva)

Ni som inte har några helgplaner, gå och se De andras liv på Fyris och förundras över hur en film som ska handla om stasi och kontrollsystemet om man kollar på affischen, i slutänden bara handlar om hur män offrar kvinnor. Det spelar ingen roll hur samhällssystemet ser ut, kvinnorna tar i alla fall den mesta skiten. Men det visste ni väl redan, så jag ska inte brandtala så här när det nästan är helg och trevligt och vi alla helst vill glömma världens jävligheter.

Mina helgplaner går ut på att låta mig inspireras som tusan av alla coola brudar på Feministiskt Forum på ABF i Stockholm. Jag ska jobba lite också, och göra en intervju. Och kanske hinna umgås lite där någonstans också.

blir det vår nu?

Om man tycker att världen är för tung och tråkig idag, kan man alltid läsa gårdagens inlägg på esbati.blogspot.com, då får man roligare!

Nu droppar det utanför mitt fönster, och det är plusgrader. Jag ska ha handledning och seminarium idag och är lätt stressad av anhopningen av organiserat pluggande. Det bästa vore om min handledare genomskådade mig och fattade att jag inte riktigt vet vad jag sysslar med.

Nästa gång tar jag mera jäst och är mindre otålig

Idag beblandar jag mig med historiska gubbar. De citerar varandra så jag nästan bara dör. De visar också gärna på hur duktiga de är på varandras språk. Jag vill hellre ägna mig åt coola brudar, som vanligt.

För övrigt gick brödet rakt åt skogen. Tog ut det ur ugnen för tidigt och kollade på det för sent. Men jag hade en så förbaskat trevlig söndag ändå, så det spelar ingen roll!

För övrigt igen, vi visar så mycket bra film nu att jag storknar av tanken att se allt, och sen är det annat också jag vill se, på sådana där biografer som jag helst inte nämner vid namn. Lämna era sängar och fåtöljer och stolar och datorer en stund och ägna er åt konst och underhållning, säger jag!

saturday sun

Den här lördagen ska jag baka bröd igen. Men efter äventyret med kalljäsning, morötter och vetemjöl så tänker jag återgå till rågmjöl och förbannat mycket frön.

Den här lördagen har jag återvänt till mina jeans efter kanske två månaders kjolpiff.

Den här lördagen är The Dancer med PJ kanske världens bästa låt. Även om Lauryns Rebel ligger bra till den med.


Jag har läst en massa vettig teori hela veckan och försöker hitta en bra plats för mig mitt i det. Men Simone har så jäkla rätt i så jäkla mycket!

Det har varit tumultartat den här veckan, men jag har näsan framåt nu och åtminstone en fot på jorden, och då kan jag åstadkomma vad som helst!

Det här är förbannat svårt, men jag måste ta tag i det!

Kan heterosexuella förhållanden existera i en ickepatriarkal värld?

Heterosexuell tvåsamhet som den ser ut i dag är en ideologi. För att undkomma den måste man ha en plan, en annan idé.

Tillbaka till mina rötter

Jag tror att jag ska gå hem och läsa Det Andra Könet. För min egen skull. För att få lite ordning.

lördag

Jag bakar bröd istället för att tänka på språkkraven i Landskrona. Men de gör mig arg som tusan.

Idag börjar det nya livet

Jepp. Ny termin, till och med igår är bortglömt, arkiverat och preskriberat. Ny kurs, nya uppsatstag. Typ transkribera intervju nu nu nu.

Idag ska jag lämna in en klänning på kemtvätt. Det har jag aldrig gjort förut. Jag är rätt skeptisk till hela grejen. Hur miljöfarligt är det egentligen? Men för tusan, den måste ju bli ren, och jag vågar inte tvätta den själv. Jag kan alltså vara dagens miljöbov.

Mor och bror kommer hit ikväll, med typ tusen möbler. Jag måste nog ha en plan för hur en soffa och en fåtölj ska få plats. Hm.

Breven

När jag bodde i London, då skrev vi fortfarande brev till varandra mina vänner och jag. Grävde i en låda nu och hittade skatter från alla de fina. När slutade vi och varför? Tron på att "världen har blivit så mycket mindre nu" avvisar jag på alla sätt. Det är bara för att vi tror att vi ska höra av oss till varandra nu när det är så enkelt. Men det gör vi ju inte. och när man skriver ett brev, när jag skriver ett brev, då tänker jag ju, processar och delar med mig något som går inåt, gräver och tar ett steg framåt. När jag mailar säger jag hej. Räcker hej?

Annars ska jag färga håret snart, rött rött.

uppror

Spssgrejen åkte ut. Vill inte, kan inte. Det blir en annan gång.

I samma revolutionära anda så klippte jag av mig håret. Eller faktiskt, johanna fick fria händer, och jag blev alldeles nöjd. Det är jättekort.

Jag är jag och firade med kakor. Funderar på att köpa hårfärg.

palsternackor nu igen

jag kämpar med mina palsternackor och tänker att mest av allt skulle jag bara vilja läsa just nu. Har försiktigta tankar att gå till biblioteket och betala min skuld och kunna låna böcker igen. Elller bara hålla ut till bokrean och planera och inhandla och sen kanske ta en hel helg bland mina kuddar och telefonen kankse urdragen så att det bara är jag jag jag (tills jag tröttnar och blir akut sällskapssjuk och flyttar in på jobbet).

För övrigt skulle jag vilja gå på feministiskt forum på abf i sthlm den 3 och 4 februari men upptäckte just att jag jobbar då.

hm

Idag är dagen utan återvändo. Jag måste börja med statistiken. Efter en förmiddag i kris med en elak zipfil (eller en korkad användare, it's hard to tell) och lunchförlustelse på drottningens deli, och en vända eller två till köket för brödbak så kvarstår liksom ingenting utom att börja. Jag pendlar mellan surast i stan och hopplöst skrattande.

dagens överaskning

Efter lite kalasande hemma hos mig i lördags har jag nu hittat två Morrisseyskivor i min lägenhet. Jag undrar stilla vem det är som tycker att jag borde ägna mer tid åt ensamma olyckliga män med helgonstatus? Eller är det för att jag ska förbereda mig mentalt för tiden när min bror flyttar in och mannen som nu ska vara med i brittiska melodifestivalen kommer att vara omöjlig att undvika?

Mode som hobby

Det är så absurt! Så lätt att skratta åt men samtidigt fascineras av den växande legitimiteten i att ägna all sin tid åt konsumtion av mode. Så enkelt att avvisa det som ett ytligt fenomen, eller hävda att alla har väl ett behov av att vara snygga, vem som helst kan väl gilla fina kläder och alla väljer väl själva vad de lägger sina pengar på. Eller? Vad vi glömmer, förtränger och osynliggör är hur shopping som kvinnans hobby i all evighet rekonstruerar kvinnan som skönhetsobjektet. Utan att lägga skuld på några individer så är det dags att syna samhället i sömmarna och se vilka kvinnoideal som visas upp. Igen. Igen. Igen.

Dubbelbestraffning

Igår höll jag på att falla till föga, men L räddade mig över telefon från att gå ner i källaren och hämta tv:n, och istället bestämde jag mig för att skriva färdigt. Idag försöker jag komma igång med spss. Hur uttråkad kan man bli?
Förmiddagen försvann på något sätt medan jag läste intressanta blogginlägg. Mest Magnus Linton om Venezuela och Chàvez, som verkligen påminner hur viktigt det är med en demokratisk intern diskussion. Det kan bli så fel när ingen vågar kritisera, för att det är viktigare att stå enade. Men sen finns det helt klart ett moment av dubbelbestraffning i det också, i alla fall när det gäller mediernas tolkning av den feministiska rörelsen. Ena stunden är det okritiskt och dogmatiskt, men så fort det blir en diskussion så "kan de inte enas". Efter de senaste dagarnas skrivande om just mediernas beskrivningar av feminister är jag mest sugen att inta Maria-Pia Boëthius position att det bästa för politiska rörelser är att bojkotta medierna helt. Ungefär.

Lyssna på det här då!

Jag har skrivit fyra sidor av fem av innehållsanalysen!

OCH

Jag har bokat in en interjvu!

Jag cashar in en hel drös pluspoäng för att jag gör det jag ska och går vidare mot dagens bonus, pannkakor hos god vän!

Håll mig i handen nu!

Kom inte och säg att jag inte har försökt nu. Jag gick upp tidigt, det var förskräckligt mörkt och otäckt. Frukost, gröt och kaffe. Slog på datorn som stått i skamvrån mitt i rummet sen före jul och tänkte nu jäklar! Bestämde mig för att överge det gamla dokumentet och börja om från början, och tillbringade en och en halv timme med att läsa artiklar om feminister i DN och Expressen. Var helt redo att tackla all kodningsproblematik, och trodde till och med att jag kanske skulle kunna åstadkomma någon liten tabell. Men nej, fel nr 1, i demoversionen kan man bara koda i det första öppnade dokumentet, alltså jag skulle inte ha börjat om från början. Fel nr 2, Det första dokumentet är försvunnet. Jag ska andas djupt en stund, kanske laga lunch, och sen får jag väl kasta demon och hoppas på att jag får ladda ner en ny. Det här är en skitkurs!

Uppdatering: Det ordnade sig. Från helvetet till kanske inte himlen men åtminstone någon slags uthärdlighet.

Telia

-Hej jag ringer från Com Hem, jag söker Jonatan...

-Tyvärr, han bor inte här.

-Nehej, ursäkta, tack så mycket.

En gång i tiden schabblade telia bort mig ur telefonkatalogen, jag har aldrig fått vara med fast abbonemanget alltid varit mitt. Åtminstone två gånger har jag pratat med telia som lovat att fixa till det, men nej. Fördelen är dock alla försäljare av olika slag som verkar noll intresserade av att prata med mig, som faktiskt bor här. Nu kan man ju fundera hur bra det här är eftersom mitt nummer är lite svårt att få tag i och eniro envist hävdar att på den här adressen och med det här telefonnumret
bor J. och inte jag. Jag är borttappad i systemet!

söndag

söndagsfrukost i trevlig sällskap, promenad i stabbyskogen, snart jobb.

imorgon börjar allt på riktigt igen.

så länge, gå och se en film!

året som gick

sådana här dagar är det inte möjligt att ens försöka göra nåt vettigt, så här kommer året som gick istället, och sen får det vara glömt! Det är ett mycket selektivt urval.

Januari började på Zanzibar, med semester och fortsatte tillbaks till Ulembwe med tillförsikt för att vi skulle få göra det vi ville! Vi var på ett bra seminarium på Ilula, och körde igång våra genusdiskussionsgrupper.

Februari var en blandning av frustration över att inte så mycket hände och bra diskussioner och massa pepp från tjejerna på skolan. Vi åkte på seminarium på Ruaha, med en massa svenskar och mest repetition från det förra. Sen var vi i Malawi för att förnya våra visum och bråkade lite med gränspolisen eftersom vi hade läst fel och våra visum gått ut en dag tidigare än vi trodde.

Mars var mest katastrof, jag låg på min säng och läste läste läste och flydde verkligheten. Jag kom tillbaka till Sverige men minns inte så mycket.

April var produktivt, jag lyckades stoppa undan allt som hade varit jobbigt och gjorde ett sjuhelvetes efterarbete på Färnebo om jag får säga det själv. Bra diskussioner på Gävle fhsk, en fotoutställning och ett himla flängande. Sen tror jag att jag åkte till Göteborg, eller var det i maj? Det var hur som helst hur bra som helst.

Maj. Hm, var det då feministfestivalen var? Ja så var det väl, mycket jobb med det. Sen en tid på färnebo på slutet där det var aningen segt, vi mest satt av tiden. Men Ahrne hade en bra workshop om miljö vet jag, och sen hade jag och Johanna våra workshops med klassen och jag var förbaskat nöjd. Fast då var det kanske redan juni.

Juni kom och så småningom flyttade jag från färnebo och tillbaka till uppsala. Jobbade lite. Sen började min ledighet.

Juli var mycket ledighet också. Sköna veckor i Uppsala då jag fick lägenheten i ordning och återupptog livet här. Var lite i Värmland. Sen började jag jobba igen, på tallkrogen, och höll på så halva augusti minst.

Augusti var jobb som sagt. Men mycket roligt umgänge, fester långt in på morgnarna och varmt varmt varmt. Sen åkte jag och S till Köpenhamn och hade trevligt. Men här någonstans borde jag kanske ha dragit i bromsen lite. Jag var på en kurs sen direkt när jag kom hem, om hiv/aids globalt på Noaks Ark, och sen jobbade jag alla dar som var kvar av augusti. Jag åkte en sväng till Färnebo också och förstod saker om mig själv, eller grävde lite under ytan och hittade ett ormbo av obearbetade saker.

September bar med sig en teorichock, en kaotisk kurs, och totalt idiotipluggande. Hur lyckades jag? Rätt länge lyckades jag i alla fall hålla ormboet borta, väldigt medveten om att det fanns där. Men inget går för alltid.

Oktober blev aningen lugnare, men mycket jobb ändå, och mycket Fyris. Men jag blev rikligt belönad och fick fina betyg på båda mina kurser, och blev nöjd åtminstone för en stund, men drog väl upp ribban lite också i vanlig ordning.

November, ja, ehh, började med stor entusiasm skriva uppsats, och med mindre entusiasm läsa metod. Inget mer om det.

December är ju jul och julen gör mig stressad av en hel massa anledningar, ingen nämnd, ingen glömd. Tror inte att jag pluggade så mycket (för då skulle jag ha varit mer färdig nu). December slutade med en nyårsfest som vi nästan räknade bort innan, men som blev mycket bra. För bra kanske. Och nu är nu. Nu ska jag försöka gå vidare.

Går någonting framåt?

För ett par år sen skrev jag och två fina ett manifest. Jag minns inte så mycket av det (vart tog det egentligen vägen?), vi hällde väl i oss rödvin i snabbare takt än vi skrev, men första raden löd, man får vara pretentiös. Så ja, that's me.

Jag gillar inte att vara nöjd. Jag blir provocerad när någon annan är nöjd. Men nu är jag onöjdare än någonsin, hela min situation är rätt ohållbar. Jag har hur mycket rastlös energi frustration som helst men den har inget utlopp. Jag måste göra två uppgifter som jag inte kan se på något sätt är värda investeringen i tid och pengar. Jag har inte tid med sånt som jag egentligen vill. Jag tänker att snart sen kan jag vara fri, men vet ju någonstans att snart sen aldrig kommer om jag inte bestämmer mig. Jag har inte tid kraft ork att fundera över vad jag vill, var jag vill utan ramlar på i en vardag som är satt på undantag, i väntan på det riktiga livet. Det håller inte, jag vet. En lösning tack!

Och ja, jag vill ha ett friare universitetssystem, som inte handlar om nytta utan om kunskap. Sällan orerar jag om mer valfrihet i det redan överliberaliserade samhället, men nu idag, alldeles exklusivt för mig och den som eventuellt läser. Mer pengar till humanioran och bildningen och större möjlighet att kombinera. Och det fast jag har kombinerat precis hur jag vill hittills. Större samarbete mellan samhällsvetenskapen och humanioran, alla gamla statsvetare där borta vi behöver kanske varandra? Eller låt de bästa sociologerna härja fritt och bestämma i något slags upplyst diktatoriskt idealuniversitet!

Så länge, i väntan på räddning, tittar jag på musikbyrån på internet, funderar på att diska och handla, och pluggar inte alls i protest mot något som bara drabbar mig själv. Hur skolkar man från sig själv? Kanske ska jag ta min nya borrmaskin och borra tusen hål i mina väggar.

En borde inte sova

Jag längtar så efter samtalet, det samtalet som får mig att sluta att falla för frestelsen att dölja mina demoner i ytlighetens förgänglighet. Det som får dem att blekna och får världen att skimra. Jag har längtat så länge, och allt som oftast varit på god väg. Drömt med hjälp av Virginia Woolf och Bloomsburygruppen om nyskapande litterära salonger och hoppats på en framtid så berikande och omtumlande där allting har en mening, om än bara att diskutera sagda mening. Trott att universitetet skulle ta mig dig, att mötet där med alla som läser om dagarna måste vara det slutgiltiga befriandet. Längtat tillbaka till kulturen, där jag började, men funnit den bara verklighetsfrånvänd, att jag ville mer, ville vara en hjälte, ville göra, inte bara tänka. Nästan funnit en miljö men den var tillfällig och hur som helst mest ansträngande och för avlägsen rent geografiskt. Närmar mig ibland på Carolinas café där det växer vackra blomster av politik och kultur och aktualitet och där var och en sällsamt brinner för sin egen sak. Men sen dödar jag min egen romantik och återgår till det snabbt försvinnande bruset omkring oss där jag kan glömma mitt inre, glömma mina ambitioner och min glödande längtan efter stordåd. Kastar mig om nätterna in i böckerna ändå, och läser om dem som har tänkt och samtalat och kommit så långt att jag tvekar att vi någonsin kan tänka något nytt. Om allt det stora är sagt vad är då kvar? Vilka ska vi vara och vilka ska skriva om oss?

på carolina igen

tre minuter i tio är klockan. tio tänker jag börja. om jag har tur och motivation så har jag skrivit om nancy frasers sociala status-begrepp innan jag går härifrån. det är tyst och tomt här och det bådar gott. jag bestämde mig för att börja med det roligaste, då finns det ingen återvändo sen, när bara metoden är kvar.