märkvärdigheter

Det är märkvärdigt med orden. Ibland är de så långt borta, när jag som bäst behöver dem. Vid andra tillfällen, som nu, så svämmar de över, och bubblar upp och finns överallt runtomkring. Ska det behövas att jag sover för lite inte arbetar flitigt för att jag ska kunna tänka? Är det bara sådana här dagar när jag inte orkar koncentrera mig på att läsa, på att konsumera ord, som mina egna vill vara med? Dagarna med tomtarna på loftet strax innan jul var ett fint sånt exempel, när inget gick in och bara märkliga saker kom ut, men det kom åtminstone ut ord. Nu ett tag har det varit slut på orden.

Mitt emot mig tvärs över gården är det tre tända ljus i ett fönster och jag ser ser konturerna av flera personer. Undrar vad de firar?