allvar

Jag har glömt hur man är ledig. Vad hände? När blev jag så besatt av allting som måste göras? Eller först och främst, som måste läsas och skrivas. När jag väl har (överraskande) några lediga timmar, så nästan uppfinner jag en uppgift. Dags att börja andas.

Söndagsmelankoli

Huset är stilla och tyst och bara datorn brusar, men även den försiktigt. Utanför har föreningen städdag och jag gömmer mig inomhus, skräckslagen inför det offentliga fördömandet som det (antagligen inte alls) skulle innebära att gå ut utan att delta. Läser bok bland kuddar och fastnar, fastnar långt bort, så uppslukad som jag inte har varit sen jag läste på min säng i Ulembwe. Tänkte skriva lite, men kanske inte. Tänkte gå på bio, men kanske inte. Fika med Anna, chokladtårteresterna från igår, gott, med hallonsås.

"kvinnor tycker dessutom helt enkelt om detta ombyte"

Just nu håller jag på att läsa "Den ensamma massan" av Riesman för min sociologikurs, som består av moderna sociologiska klassiker som behandlar relationen mellan individ och samhälle. Det här är den andra boken jag läser för kursen, den första var Bourdieus "Distinction". Någonstans på vägen så börjar jag bli lite trött. Riesman är ytterliggare ett exempel, följande på Bourdieu, på författare som försöker analysera världen, men som bara bekymrar sig om männen. Kvinnornas enda funktion är i relation till mannen. Då och då fälls kommentarer om att det ser lite annorlunda ut för kvinnor, men, det blir aldrig mer än så. Kvinnor, i form av mödrar och hustrur, är hos Bourdieu en faktor som kan höja mannens kulturella kapital genom sin goda smak. Hos Riesman är hon någon som tycker om att byta om till middagen, och som kan konsumera, och som har någon slags dold sexualitet som man (jag) anar att han är lite chockerad över. Han skriver om "kvinnornas förmåga att reagera på ett sätt som man tidigare trodde bara kurtisaner var i stånd till...". Vad det handlar om blir dock aldrig utrett"!

När skrivs det en sociologisk klassiker om min värld?

dagen efter

Tiotusenkronorsfrågan lyder: Hur mycket skit kan alliansen ställa till med på fyra år?

mormor och hunden och Fi såklart!

Jag har skrivit klart. Jag ska åka till Värmland hela helgen och träffa familjen, ha valvaka med dem, det ska bli kul! Jag ska hetsa hela gänget att rösta på Fi, det kan bli svårt, men jag ser fram emot debatten. Jag tror att miljöpartiet är vad jag kommer att behöva argumentera mot, jag ska ladda argument hela vägen på tåget imorgon. Jag ska träffa mormor och jag ska krama världens bästa hund. Jag börjar varje mening med jag för jag är bra. När jag kommer tillbaka till stan hoppas jag att Fi har tagit sig över fyra procent.

en halv sida till bara...

Idag går allt framåt. Jag har struktur och har gjort följande:

1. Varit en god medborgare och röstat , till och med i landstingsvalet, fast jag inte har någon aning.

2. Läst en artikel som kritiserar B, och som gör det lite lättare att skriva.

3.Glömt tandläkarbesöket, det gör mig gladare.

4. Fikat och ätit lunch med fina vänner, det värmer hjärtat.

5. Pratat med grannen på balkongen bredvid, som jag har varit livrädd för hela sommaren, hon verkar trevlig.

6. Ätit chokladglass (billig).

7. Finally, skrivit nästan färdigt, bara en halv sida kvar.

blä 2.

jag har dåliga rutiner, leker på internet istället för att skriva, tandläkarbesöket fick mig på dåligt humör som inte riktigt har släppt, jag är trött på bourdieugubben som är en jäkla elitistisk fransman, och jag vill ha pluggat färdigt så att jag kan börja söka jobb och göra något annat än att läsa skriva läsa skriva, larva omkring, det är inte roligt längre.

Blä!

1. Tandläkaren suger. Det är obehagligt, det kostar pengar, man får ångest över att alla ens tänder kommer att ramla ut eftersom man (jag) får obehagliga besked om kommande dyra borrningar som ska ske alldeles för snart, i en tand som redan har en porslinskrona för att den är helt vrickad och går sönder hela tiden och inte håller kvar lagningarn.

2. Bourdieu suger. Skriv så man förstår vet jag! I slutänden förstår jag inte vad jag själv skriver eftersom jag försöker resonera kring ett par citat och så blir det samma sorts språk och blä!

3. Att vara pank suger. Självförvållat jag vet. Csnpappren kunde ha blivit inskickade tidigare än i tisdags, men ändå. När man behöver det (något lyxigt och gott) som bäst ( när man måste skriva om B. och har varit hos tandläkaren) då är det omöjligt. Å andra sidan har jag ju inte tid (pga B. ) att göra något roligt i alla fall, och kan inte äta godis (som är relativt billigt) på grund av tandläkaren och allt vad det innebär (se 1.)

vanlighet och vardag

Så är jag tillbaka. Inte i min lilla avkrok på landet, men väl i snåriga teoriavkrokar, långt långt från verkligheten. Och tillbaka på Internet, till pluggandet, till vardagsvardagen så som den brukade vara, men ändå inte riktigt, bara lagom. Jag pluggar som en galning, utan rutin, men det börjar komma. Jag försöker skriva, utan rutin, vet inte om jag någonsin haft någon, för att inte tala om disciplin. Den kära gamla magkatarren ligger och lurar, jag känner det, nu när jag inte längre äter mat sådär fint och regelbundet hela tiden, även om jag har varit grym på matlådor den senaste veckan. Det senaste mest för att jag är luspank. Vilket leder till ångestmomentet tandläkaren imorgon, vad ska jag göra sen då, om jag har 500 kronor innnan, och hade tänkt åka till mamma i helgen? Och inte svälta ihjäl fram till dess? Någonstans här, precis här, i skärningen av allt, finns vanligheten, studentvanligheten, min vanlighet, och jag är rätt nöjd.