vanlighet och vardag

Så är jag tillbaka. Inte i min lilla avkrok på landet, men väl i snåriga teoriavkrokar, långt långt från verkligheten. Och tillbaka på Internet, till pluggandet, till vardagsvardagen så som den brukade vara, men ändå inte riktigt, bara lagom. Jag pluggar som en galning, utan rutin, men det börjar komma. Jag försöker skriva, utan rutin, vet inte om jag någonsin haft någon, för att inte tala om disciplin. Den kära gamla magkatarren ligger och lurar, jag känner det, nu när jag inte längre äter mat sådär fint och regelbundet hela tiden, även om jag har varit grym på matlådor den senaste veckan. Det senaste mest för att jag är luspank. Vilket leder till ångestmomentet tandläkaren imorgon, vad ska jag göra sen då, om jag har 500 kronor innnan, och hade tänkt åka till mamma i helgen? Och inte svälta ihjäl fram till dess? Någonstans här, precis här, i skärningen av allt, finns vanligheten, studentvanligheten, min vanlighet, och jag är rätt nöjd.