räkning

Jag skulle vara duktig. När jag hade betalat en räkning i lagom tid bestämde jag mig för att öppna kuverten som kom häromdan och som jag visste inte skulle betalas än på ett bra tag. Det var bara det att på den ena fanns en anmärkning om en som förföll för över en månad sen. Skärpning bruden säger jag, skärpning!

Annars då? Jo jag antihistaminknarkar en aning och skriver upp al på min ständigt växande allergilista. Jag har även gjort en plan över våren och uppsatsen och kommit fram till att jag ska skriva tio sidor i veckan de närmaste tre veckorna. Det ska väl gå antar jag.

Det är kallare idag och det kändes skönt att ha jacka och vantar på sig i förmiddags när jag i goda vänners lag gjorde vaksalatorg. Vi hittade ett bord till bion och fikade på husvagnscaféet. Var lite snurrig sen när jag kom hem, men botade det med typ en och en halv liter vatten. Jag har äntligen köpt citron, så nu ska vätskebristen botas.

Det här var ju väldans intressant. Jag går och lagar mat istället.

pollen

jag ogillar pollen. mycket. trodde inte att jag hade nåt emot alpollen, men det har jag. jag är helt slut. jag ska gå till apoteket. jag ska sura. hela våren. pollen suger.

tack för idag, slut för idag

Efter flera timmars gloende, en längre paus med händerna djupt nere i balkonlådorna, och sen ytterliggare lite gloende, lossnade det en aning. Det är så enkelt när det faller på plats, när jag lyckas ställa rätt frågor till texten, och den svarar. Och då är jag inte så störd längre, som jag har varit de senaste dagarna, över att leva mitt liv på carolina. Det är ju lungt och skönt här så här framåt kvällen, och jag hittar musik på min dator som jag gillar bättre än på länge. Helst vill jag småsjunga på Bitch & Animals mest vulgära låt, men det skulle bli så fel. Eller ändå, tänk er om jag ställde mig upp i a-salen och stämde in i "from the D to the I to the L to the DO" högt och ljudligt. Skulle jag bli portad då?

Nu ska jag gå och se 12.08 Öster om Bukarest, jag tror att den är bra, jag tror att jag kanske kommer att få skratta. Jag vet att jag kommer att få trevligt sällskap. Mamma är lämnad hemma.

Är det kanske i England jag skulle vara ?

Det är sol och jag lyssnar på Janis Joplin och tänker på när jag var sjutton år och iklädd blå manchesterbyxor och svart klänning och rufsigt hår låg på en gräsmatta och lyssnade på henne och läste Virginia Woolfs Orlando. Det var sommar då och jag var bortrest och fick långa brev och skrev långa brev och kände mig fri och var nog rätt lycklig för ett slag.

Det är sol och jag åt en glass på väg hem från Konsum och jag har diskat och ska kanske laga mat och tänker att jag ska nog inte klaga ändå. Men man kan längta efter äventyr och spänning och ett helt annorlunda liv som man inte riktigt vet hur det skulle se ut, bara att det skulle vara annorlunda, och att man kanske skulle vara lyckligare då.

Det är sol och jag vill gå gatan fram i snygga färgstarka kläder, och jag tänker för en stund att jag går genom Regents Park för mig själv, till eller från Camden Town och marken är torr och rabatterna har slagit ut och jag har en bok i väskan, det var väl Marcel Proust då, idag skulle det nog vara boken med Sonja Åkessondikter som jag tycker så mycket om. Och jag stannar en stund och sitter på en bänk och läser och tittar på andra som strövar omkring.

när verkligheten kliver in i min lilla uppsatsvärld

Det är lite spännande när jag upptäcker att det pågår en diskussion om Mona Sahlin och identitetspolitiken och hur det hänger ihop med klassperspektivet. Det är ju det här som är det fina, att jag har fått ihop det. Eller snarare att Nancy Fraser får ihop det genom sitt social status-begrepp, vilket kort innebär att man inte reducerar erkännandepolitik till identitet, utan ser det som ett problem för den aktuella gruppens sociala status, vilket inbegriper såväl politisk erkännande som materiell omfördelning.

my friend my friends forgive me

Jag finns faktiskt. Även om mina sociala färdigheter krymper för varje timme jag spenderar över mina böcker, och även om jag aldrig hinner träffas och även om jag inte orkar med att ringa maila smsa, mest för att jag har huvudet så fullt av uppsats att jag inte riktigt vet vad jag ska säga till alla som vill höra något annat. Men jag uppskattar sällskapsförsök, fast jag blir stressad av att planera in dem. Fånga mig när jag minst anar det och I'll be yours.

lördag

Igår, precis som jag hade vant mig vid tanken av en fredagskväll med bara mig själv och kanske en bok och en kopp te och fått det att nästan kännas som om det var det jag hade valt om jag hade fått välja mellan allt i världen, precis då fick jag ett sms från en vän som bjöd på middag! Så istället vandrade jag ut till Berthåga och åt mat och spelade spel och var med om en sån där "alla känner alla i Uppsala-grej" som numera händer hela tiden.

När jag så småningom lämnade det trevliga sällskapet och så småningom hade somnat i min säng vaknade jag igen. Mina eurodiscoefterfestgrannar har vaknat igen efter vinterdvalan. Det bjöds på Linda Bengtzing, Kikki Danielsson, brölande män, och allmänt dunkadunka över hela gården. Nu ska jag ladda upp med deras adress och numret till störningsjouren bredvid sängen, och sen ska jag njuta av att lyssna till när nästa efterfest blir sådär obehagligt avbruten av otrevliga vakttyper. Hehe.

Jag funderar på att gå på bio. Jag funderar på att gå och se Jakten på lycka, men Will Smith. Jag funderar på att välja att göra det istället för att läsa någon av alla de fina bokreaböckerna som damp ner igår. Jag funderar på att ha ett allvarligt samtal med mig själv om detta. Jag skyller dock ifrån mig och lägger skulden på eurodiscoefterfestgrannarna, om inte de hade hållt mig vaken länge mitt i natten och således berövat mig min skönhetssömn och således fått mig på ett halvdumt och halvtjurigt humör skulle jag aldrig ha gjort ett sånt val. Typ.

resande

Idag har jag skrivit en hel del. Om sammanhanget som min uppsats måste finnas i, om uppfattningar om den feministiska rörelsen som den har varit i norden och lite annat. Bakom fliken "struktur" i min pärm samlas det allt fler papper med cirklar och streck på.

Igår feministpysslade jag med en skön samling människor som jag hoppas kommer att träffas igen. Feministiskt nätverkande (oooh jag avskyr ordet!) är bra och fantastiskt roligt!

Det är spännande hur jag följer min uppsats, hur den ger mig inspiration till engagemang och hur mina personliga möten med andra feminister ger nya perspektiv på uppsatsen. Även om alla karriäristiska intentioner med uppsatsskrivandet går om intet, är det en så utvecklande process jag har satt mig i att det inte spelar någon roll. Det gör det också uppenbart för mig hur viktigt det är att skriva uppsatser om något som man är intresserad av, hur mycket man har att vinna på det.

Det får nog vara helg nu, klockan är strax fyra, och även om det är härligt eftermiddagslugnt och solen ligger på så vackert så är det nog dags att lämna carolina och få en smula frisk luft och riktigt solsken. Det är ett intressant seminarium om makt och motstånd i kväll och imorgon som kanske ska få föräras av min närvaro också, vi får se.

frukostfilosoferande

Två saker är sådär lagom uppseendeväckande i DN idag:

"Kvalitet ska styra vården" är möjligt som tidningsrubrik. Det är skrämmande. Jag gillar inte privatisering. Om det nu var nån som trodde det.

Sen säger Lars Ohly att miljöpartiet "tyvärr är nödvändigt att ha med" i ett eventuellt kommande samarbete. Han tycker att de är för borgerliga. Hehe. Jag har funderat en del på det här, för efter senaste valet så var det som om alla runt mig helt plötsligt röstade på miljöpartiet. Och visst, det är ju jätteviktigt med miljön, men de har ibland en inte helt klar inställning till just privatisering och utförsäljning. Jag gillar inte. Lars Ohly tycker att de kan få vara med och bestämma när det gäller miljöfrågor och Eufrågor, men inte när det handlar om "skolpolitik eller avregleringar". Jag har hört att partier gärna gör så, ställer upp och är med på några frågor men snällt låter bli de andra.

För övrigt gick jag upp klockan sju och var ute och sprang. Jag kan inte låta bli att berätta det. Solen sken, det var folk överallt först, men sen, bortåt Berthåga ute på gärdet, var det bara jag och solen och jorden och våren.

Nu ska jag skriva ut det allra sista. Gå ut i solen!

Som att det händer nu

Det bubblar nu, obehagligt en del som jag inte vill veta av, produktivt kreativt uppsatsartat annat som gärna får komma ut. Det senare handlar om huruvida den förutsatta rörelsen mellan olika nivåer i uppsatsen är just hermeneutik. Jag tror det. Jag skrev en grymt bra mening idag, eller kanske var det tre. I stort var det hela uppsatsen. Det handlar om hur feministisk (grupp-)identitet konstrueras i samspelet mellan individ-, organisations- och rörelsenivå. Den identiteten vill jag sen behandla utifrån Frasers resonemang om social status. Voilá!

Jag åt vegsushi på Ippai Ippai, det var gott. Sällskapet trevligt. Och attans, jag glömde berätta om mina vårlökar, så jag gör det nu. Du, du skulle se mina vårlökar, de är uppe flera centimeter, och har fina gröna och gula och orangea små små stjälkar. Visst är jag duktig!

För övrigt verkar det vara juristtenta på gång igen, carolina fylls av dem i flock. Jag tycker flockar av vad som helst är läskiga. Jurister såväl som turister såväl som gräsänder. Till exempel.

finally

Alla dagstidningar lästa. Jag avslutade med kulturdelen från 2 mars och nyhetsdelen från idag. Till på köpet kom jag ihåg att ställa ut alla kassar imorse, det händer ungefär en gång i halvåret.

Handledning idag. Det är dags att skruva upp tempot lite till. Det går nog.

märkvärdigheter

Det är märkvärdigt med orden. Ibland är de så långt borta, när jag som bäst behöver dem. Vid andra tillfällen, som nu, så svämmar de över, och bubblar upp och finns överallt runtomkring. Ska det behövas att jag sover för lite inte arbetar flitigt för att jag ska kunna tänka? Är det bara sådana här dagar när jag inte orkar koncentrera mig på att läsa, på att konsumera ord, som mina egna vill vara med? Dagarna med tomtarna på loftet strax innan jul var ett fint sånt exempel, när inget gick in och bara märkliga saker kom ut, men det kom åtminstone ut ord. Nu ett tag har det varit slut på orden.

Mitt emot mig tvärs över gården är det tre tända ljus i ett fönster och jag ser ser konturerna av flera personer. Undrar vad de firar?

någon slag sammanfattning av mitt allmäntillstånd

Jag gillar att dansa halva natten. Jag gillar att träffa folk ute som jag känner från andra sammanhang som tittar förvånat på mig och säger typ "du ser annorlunda ut". Bara för att popluggen har dykt upp och jag har dykt ner bland glittrande ögonskugga och svart kajal. Jag gillar också att gå ut på ställen som är fyllda av folk som jag känner eller är bekant med och som man kan passa på att lära känna lite bättre, alternativt bara glida omkring och känna sig som kung. Sen är det ju en annan sak att jag nästan aldrig går ut numera, nästan alltid tycker att det som kommer dagen efter är viktigare och därför också måste sova.

Sen gillar jag också att jag nog har gjort den sista intervjun nu och på allvar börjar närma mig uppsatsSKRIVANDET. Det är lite segt nu och processandet behöver komma igång. Jag gillar tomatsoppa också, med basilika i, och ostmacka.

Jag är inte särskilt förtjust i Huntingdons Civilisationernas kamp, men jag måste läsa den ändå. I eftermiddag. Jag är heller inte någon god vän av tomatsoppa på tangentbordet, men det verkar inte gå att undvika.

Jag skulle bli glad om jag fick en dag extra den här veckan bara till att läsa högen med tidningar som ligger på mitt köksbord. Nu kom det en ny Bang också, och en avi om bokreaböckerna.

8 mars

För ett år sen höll jag i en workshop för alla tjejerna på Ulembwe. Vi diskuterade varför det fanns en internationell kvinnodag, och sen delade vi ut bilderna som de hade tagit, och som sen blev en utställning. Rätt mycket var kaos då, men den eftermiddagen vet jag gav mig hopp!

Igår begravdes min mormor. Hon var en härlig människa, så långt ifrån bullmormor man kan komma. När andra kvinnor var hemmafruar på 50-talet, arbetade hon som speciallärare. Hon hade sin egen inkomst, och sen sin egen pension och behövde aldrig be min morfar om pengar. Mormor fick inte gå i realskolan eftersom hennes familj gick i konkurs och var tvungna att flytta, men tog sig sen fram ändå, via praktiska skolan i Karlskoga och sen utbildning till småskolelärare i Skara. De sista åren var hon rätt så dement, men också rolig, och hade alltid integritet till tusen. Sen hade hon suverän stil, och jag kom hem från Värmland nu med en fantastisk rosa ylleklänning i sextiotalsmodell med klädda knappar. Min mor och syster sa nåt om att inte ha den på sig om de så fick betalt. Hehe, sa jag, den tar jag.

Idag är det åttonde mars och jag ska ut och göra en mängd olika saker. Nätverka lite, demonstrera lite, dansa mycket. Så tänkte jag. För det är just det som är viktigt, knyta band till varandra så att vi kan stå upp för varandra och hjälpa varandra i en patriarkal värld. Demonstrera så att vi syns och kanske kan fånga upp några nya, men också för att känna den där fantastiska gemenskapen, den som kanske kan kallas systerskap. Och sen dansa, vara glada, ha roligt! Använda den här dagen till att samla kraft till den kamp som vi för varje dag på året. Då kan vi förändra världen!

film fest och värmland

Då var det klart! Nästa steg är att vara vuxen och ringa två samtal som måste ringas idag. Sen så småningom ska jag ta ett beslut om jag ska se på film ikväll, och i så fall vilken, Red Road eller Jakten på Lycka. Eller om jag ska gå på fest istället. Hm.

Imorgon åker jag till Värmland, och om någon av någon anledning skulle ha vägarna förbi Karlstad på söndag mellan fem och sju så finns jag i Betlehemskyrkan och visar bilderna från Tanzania. Det är bilder tagna av tjejerna på Ulembwe FDC där jag praktiserade förra våren, hur fina som helst!

Nu tusan ska här transkriberas!

Stora transkriberingströjan är på. Tidningarna borttagna från köksbordet. Telefonsladden urdragen. Strax ska jag gömma internetsladden. I'll be back. Efteråt. Förhoppningsvis med ny uppsatsinspiration, den har minst sagt sinat den senaste veckan. Men nu är det dags. The point of no return.