8 mars

För ett år sen höll jag i en workshop för alla tjejerna på Ulembwe. Vi diskuterade varför det fanns en internationell kvinnodag, och sen delade vi ut bilderna som de hade tagit, och som sen blev en utställning. Rätt mycket var kaos då, men den eftermiddagen vet jag gav mig hopp!

Igår begravdes min mormor. Hon var en härlig människa, så långt ifrån bullmormor man kan komma. När andra kvinnor var hemmafruar på 50-talet, arbetade hon som speciallärare. Hon hade sin egen inkomst, och sen sin egen pension och behövde aldrig be min morfar om pengar. Mormor fick inte gå i realskolan eftersom hennes familj gick i konkurs och var tvungna att flytta, men tog sig sen fram ändå, via praktiska skolan i Karlskoga och sen utbildning till småskolelärare i Skara. De sista åren var hon rätt så dement, men också rolig, och hade alltid integritet till tusen. Sen hade hon suverän stil, och jag kom hem från Värmland nu med en fantastisk rosa ylleklänning i sextiotalsmodell med klädda knappar. Min mor och syster sa nåt om att inte ha den på sig om de så fick betalt. Hehe, sa jag, den tar jag.

Idag är det åttonde mars och jag ska ut och göra en mängd olika saker. Nätverka lite, demonstrera lite, dansa mycket. Så tänkte jag. För det är just det som är viktigt, knyta band till varandra så att vi kan stå upp för varandra och hjälpa varandra i en patriarkal värld. Demonstrera så att vi syns och kanske kan fånga upp några nya, men också för att känna den där fantastiska gemenskapen, den som kanske kan kallas systerskap. Och sen dansa, vara glada, ha roligt! Använda den här dagen till att samla kraft till den kamp som vi för varje dag på året. Då kan vi förändra världen!