Det är sol och jag lyssnar på Janis Joplin och tänker på när jag var sjutton år och iklädd blå manchesterbyxor och svart klänning och rufsigt hår låg på en gräsmatta och lyssnade på henne och läste Virginia Woolfs Orlando. Det var sommar då och jag var bortrest och fick långa brev och skrev långa brev och kände mig fri och var nog rätt lycklig för ett slag.
Det är sol och jag åt en glass på väg hem från Konsum och jag har diskat och ska kanske laga mat och tänker att jag ska nog inte klaga ändå. Men man kan längta efter äventyr och spänning och ett helt annorlunda liv som man inte riktigt vet hur det skulle se ut, bara att det skulle vara annorlunda, och att man kanske skulle vara lyckligare då.
Det är sol och jag vill gå gatan fram i snygga färgstarka kläder, och jag tänker för en stund att jag går genom Regents Park för mig själv, till eller från Camden Town och marken är torr och rabatterna har slagit ut och jag har en bok i väskan, det var väl Marcel Proust då, idag skulle det nog vara boken med Sonja Åkessondikter som jag tycker så mycket om. Och jag stannar en stund och sitter på en bänk och läser och tittar på andra som strövar omkring.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
"Inte är det konstigt att man längtar bort ibland"
(ska sjungas med lallande schlager trallig röst, modell äldre)
Jag längtar också... -efter spårvagnsfärder på andra sidan jorden, då var jag arton och det enda som fanns var jag och min bärbara cd-spelare.
Imorgon ska jag börja läsa Metod B, för andra gången. Inte är det konstigt...
Fint. Jag stämmer in i sången...
Fast egentligen är jag hungrig, lyssnar på Tomas Andersson Wij och funderar över tillvaron lite.
Våren, våren. Denna eländiga vår som sätter igång en massa tankar och känslor.
Men det är ju helt underbart att solen skiner och att det är varmt ute, jag trodde vintermörkret skulle kväva mig på riktigt ett tag. Strypa mig långsamt liksom. Även om nu mörkret mer tillåter att man kryper ihop och drar täcket över sig, det är mer legitimt.
Instämmer i vartenda ord. Fast min park hette Parc Blossac och boken var Arnes kiosk och bakom hörnet på andra sidan fontänen lurade vännerna under långa, vackra frisbeetimmar. Jag längtar också bort. Eller tillbaka. Det är vår. Man blir rastlös.
Post a Comment