Jag har fingrarna i jorden igen nu när solen äntligen lyser samtidigt som jag är ledig. Tankarna rör sig mellan fänkålens vara eller icke vara och det allmänna livstillståndet. Hur ska jag leva för att leva? Det är dags att sätta stopp för det som är att inte leva.

Jag har jord mellan händerna och fingrarna djupt begravda i leran. Jag drar i gräsrötter gräsrötter gräsrötter och en och annan tussilagorot. De späda ärtorna viker sig i blåsten och plantan med timjan  återfår långsamt sommarens färg.

skrivande, jag funderar. det tog stopp och sen har jag gjort flera försök att börja. att vara en som skriver. jag fick frågan för många år sen av en vän, "skriver du" "eh ja jo, kanske, nej" var mitt svar. du är med eller inte, du är en som skriver eller en som inte skriver. jag fegade den gången, som alltid. men nu vet jag, jag är en som skriver. en som tänker i text och som vill ha utlopp för det. så nu skriver jag. kanske här.