för framtiden

Tror jag på nyårslöftets psykologi? Knappast. Men ändå, under nästa år finns det ett par saker som jag vet att jag ska göra, eller som jag helt enkelt måste göra, varsågoda!

1. Jag ska lära mig äta palsternackor. (de är inköpta, och ligger och väntar. Jag tror att det kan lyckas eftersom jag under det senaste året framgångsrikt lärt mig äta havregrynsgröt, banan och senap)

2. Jag ska ta min examen. "Bli färdig". Emelie sociologen på riktigt ska vandra på jorden.

3. (och här börjar det kanske svaja lite i verklighetsanknytningen) Jag ska skaffa mig ett jobb på riktigt.

4. Jag ska engagera mig mer och inte bara snacka så mycket. (ni vet all den där tiden som jag kommer att ha sen, när jag inte pluggar längre...)

Om jag sen också satte upp gardinerna som har legat och väntat sen juni, och blev lite bättre på att höra av mig till den ena och andra så vore det ju bra, men jag vet inte om jag vågar lova.

Gott nytt år!

uppis ljuva uppis

kom tillbaka. åt gröt hos far. sov lite. gick på bio. tog en öl med L. sov igen. Idag har jag rensat en garderob och varit på stan. imorgon ska jag till landet med far. jag är hemma och det är bra.

Dan före...

...och jag längtar redan tillbaka till Uppsala. Här är det galet mycket folk överallt och inte ett ställe att dra sig undan på. Leendet påkopplat och all energi går åt till att hålla det igång.

God Jul fina vänner!

go west (life is peaceful there?)

Snart om några timmar åker jag västerut, mot karlstad, värmland, familj, en och annan gammal vän. Resan är som ett stort andetag. Fyra timmars inandning och sen är jag där, i julen. När jag kommer tillbaka är det över. Är jag en ny människa då? Knappast. Utvilad? No way. Redo att njuta av ensamheten hemma hos mig? På alla sätt.

i bergen

Det är mörkt. Jag vaknar tidigt, solen har inte gått upp än, och jag drar på mig en extra tröja och sticker fötterna i skorna. Så mycket ser jag för solen som snart ska gå upp är på min sida av huset. Tänder sen fotogenlampan och går ut i köket. Jag slåss lite med fotogenspisens alla förbannade vekar som sotar sig och som jag måste klippa av för att den ska gå och tända. Försöker bli av med sotet och fotogenet på fingrarna innan jag stoppar ner händerna i degskålen där degen stått och jäst under natten. Jag formar runda plattor, steker så det osar medan jag tittar ut genom fönstret i det lilla köket. Mellan mig och utomhus är det en tunn glasruta, några döda spindlar som vi inte ids ta bort, och damm såklart. Långsamt blir det ljust ute, och jag ser det som jag förut mest bara hörde. Mr Kapinga matar sina grisar, eller drar lite i sitt grönsaksland. Jag hör fortfarande elever som sopar på andra sidan huset. De sopar bort nattens skräp med trädruskor. F. dyker upp, vi äter brödet med jordnötssmör och dricker teet, vattnet är fortfarande varmt sen igår.

Jag minns det som var bra nu. Lugn och kontroll. Men J. och alla andra fina, jag är imponerad över att ni orkar fortsätta. Jag är fortfarande trasig inombords ibland. Men kanske är fortsättningen utvägen?

sista rycket innan jul

Det lutar mer och mer åt att skriva endast om kvinnojoursaktivister och queer-resp radikalfeminism. Det blir en avgränsning och något slags gemensamt sammanhang. Någon som har en åsikt?

Jag hade en liten föreläsning i förmiddags om hur man redovisar statistiskt i ett kvalitativt metodprogram som jag håller på och fipplar med. Jag är inte så intresserad av statistik, men det blev en rolig timme ändå. Som exempel i programmet är det inlagt tal som amerikanska presidentkandidater höll inför förra presidentvalet. Och sociologer är ju nu en gång sociologer och vi konstaterade glatt hur korkade de är allihopa. En annars tråkig timme räddades av allmänt häcklande av amerikanska presidentkandidater. Men sorgligt också att se att ingen pratade om miljö, och alla pratade väldigt mycket om patriotism och traditionalism.

fäder och söner

Infödd Soldat är den typ av film som framkallar fäder och söner ur Uppsalas alla hörn. De kommer till Fyris och gör saker tillsammans, utan mödrar och systrar. Men Hallå! säger jag. Vart tog alla coola postkoloniala brudar vägen?

Och nu då?

Hur ska det gå nu? Det ramlade in en alldeles ny Bang genom min brevlåda och då liksom föll all struktur ihop. Jag skulle ju hålla på med statistiken hemma på förmiddagen (vilket jag inte har gjort) och sen gå och skriva teori på Carolina efter lunch. Hm. Nu vill jag ju mest äta nåt gott och lyssna på nåt bra och läsa Bang.

Uppsatsen som ju som alltid lever ett eget liv utanför min kontroll har eventuellt tagit en ny vändning. Det skulle kunna tolkas som en avgränsning, men också som en förändring. Jag väntar med spänning på fortsättningen.

Sen är det ju helg igen. Jag tror att jag måste plugga. Om jag ska vara i närheten av att ha gjort tillräckligt innan jag tar julpaus.

lite hopp och lite katastrof

Okej då, det finns lite hopp. Det finns bra människor som faktiskt tänker. Appropå Planeten på svt så läste jag nyss en blogg som startats efter att innehavaren sett just Planeten. Så jag tror lite på mänsklighetens förmåga att fatta.

Å andra sidan hörde jag på radion i morse om torkan i Malawi och hur regnperioderna blir allt kortare. Jag känner igen det från Ulembwe där de påpekade att regnperiodernas stabilitet var försvunnen. Regnen kommer senare, för ett år sen en månad sent, vilket kan förstöra skördarna. Det är så konkret och så långt från dumma kommentarer som "men det är väl bara skönt om det blir lite varmare i Sverige". Jovisst. Men se också västra Sverige som regnar bort just nu. Det ska snöa den här tiden på året, inte regna.

Så slå in paketen lagom mycket, ta tåget om ni ska åka någonstans över jul, och ät kravmärkt julmat!

Infödd Soldat

Såg just Infödd Soldat på Fyris. Jag vacklade omtumlad ur salongen och in i personalutrymmet och försökte torka mina tårar. Så mycket som jag har läst om 2:a världskriget genom skolsystemet, sett filmer, läst böcker, blivit vallad på krigskyrkogården i Normandie, men aldrig har någon ens nämnt det här temat. Precis som Sverige har hållit sig fast vid bilden av neutraliteten så håller vi oss alla fast vid bilden av de goda allierade. Ja visst, men sen är världen väl aldrig så enkel att dela upp i svart och vitt. Segrarnas historia berättas, men sällan historien om de som möjligjorde segern. De som dog som kanonmat och som aldrig blev befordrade. Så gå och se den här filmen och fundera på vad som ligger till grund för det moderna Europa.

julhysteri

Jag har börjat december med att vara långt mer julvänlig än vanlig. Som om jag faktiskt tycker att det är kul med glitter och glam och konstsnö. Kanske är det för att jag var i Tanzania förra året, kanske bara för att jag mest är instängd på Carolina mest hela tiden, kanske är jag bara seg i starten.

Hur som helst, jag blir galen, inte av röda kulor och glögg och lussekatter, men på all förbaskad kommersialism. Nog för att jag tycker att det är trevligt att ge presenter till min familj och nog för att det är roligt att få öppna prasslande paket, men hur mycket trivsel kan vi kräva idag utan att ta konsekvenserna som kommer sen? Alla är upprörda över svt:s planeten, och på clas ohlsson har de extrapris på lågenergilampor, men någonstans där tar det stopp! Att ta nästa steg och inse att för att förändra situationen måste vi förändra hela vår livsstil, inte bara våra ljuskällor, verkar omöjligt när jag ser rullar och åter rullar av färgglatt papper och snöre. När hela butiker är fulla av saker som ingen behöver, och det säljs särskilda kassar för att bära julklappar i.

Att då traditionalismen fått sig en spark i baken av att min familj (ni vet jättestora granen och jättegigantiska lagret av julmat och julkrubba framför öppna spisen) faktiskt tänker äta libanesiskinspirerad buffé till jul värmer mitt hjärta. Men hur länge dröjer det tills vi accepterar att få träd i VI-skogen i julklapp? Kommer tiden att räcka till?

jag har tråååkigt

Hundra ursäkter för att inte plugga. Hundra saker att göra istället. Gärna på hundra andra platser än där jag borde vara. Särskilt när jag så gärna skulle vilja skriva min uppsats.

Har försökt med promenad, kaffe och kaka, bra musik, inget funkar. Inget gör metod roligt.

Den som kommer på ett bra sätt att få nåt tråkigt gjort, vinner en glad emelie!

Första advent

Det står en amaryllis i mitt fönster. En adventsljustake också. I varje fönster lyser det. Stjärnor.

Ingen bio, men pizza med L.

Sen nu, adventsfika med S, och glögg och knäck och tända första ljuset, och skratta åt hur livet är.

open my heart
open my heart
something's telling me
to open my heart

sjunger Beth Orton, och ja, kanske.

söndag förmiddag i sängen

En stor fördel med att bo själv är att jag kan äta i sängen hur mycket jag vill. Så det gör jag. Smulor under kudden, tallrikar under sängen och, som nu, filtallriken och vattenglaset bredvid mig. Det gillar jag.

Jag njuter, från sängen, av min välstädade lägenhet (kanske inte enligt mamma, men enligt mig) och tänker att det är lika bra att stanna i sängen ett tag till, annars kommer jag bara att stöka ner.

Förhoppninsvis så har min fina vän i floggan piggat på sig så pass mycket snart att vi kan bege oss till stan och konsumera masskultur hos den stora onda biojätten. Jag gör sånt ibland, mellan moralkakorna och brandtalen. Men vem kan motstå tanken på Marie Antoinette? Inte lilla emelie som hela sitt liv varit smått besatt av kostymfilm. Särskilt dagar som idag.

Igår var jag på julfest hos två andra fina filurer, och det var glitter och glögg och gran och lussekatter och tomtebloss i evighet. fantastiskt! alla fick ett uppdrag och mitt blev (och det var slumpen jag lovar!) att starta en upprörande konversation. Haha! Som klippt och skuret.

julförberedelser

Igår kväll, just när jag hade tröttnat på bara vara, ringde telefonen. Jaha, tänkte jag, är det mamma eller pappa mån'tro? Svarade i alla fall, och fick frågan "skulle du hjälpa oss ikväll?" "Jo just det, ja såklart. Vart ska vi träffas?" "Kom hem till oss" Så jag begav mig, utrustad i mörka kläder och pannlampa i fickan. En kväll som började så rejält med raggmunk och drottningssylt fortsatte på leriga vägar och blöta fält. Vi såg ut en plats, tom på människor, bara några kids på cyklar som stack när vi kom. Vi famlade i mörkret och löven ett tag tills vi hittade rätt. Vi vaktade noga så att ingen passerade. Sen på vägen hem dolde vi oss på små stigar i mörkret för ordentliga hundägare, för att sista biten ta oss samman och hålla huvudet högt. Väl framme hade vi lyckats. Då var det bara pyntet kvar, ljus, kulor och glitter och allt som hör till, och granen står på sin plats i väntan på julen!

Vilken dag! Jag började under ytan, kom till Carolina mer än en timme senare än jag brukar. Lyckades inte läsa något, min ögon var inte öppna alls. Men sen drack jag och J kaffe och därefter har det bara lossnat! Nancy Fraser är min nya idol, hon har gett mig en analysmodell idag! Sen var det en sån där riktigt trevlig carolinaeftermiddag med bra diskussioner och mer kaffe och jag skrev till och med lite. (annars läser jag ju mest, bok efter bok efter bok, och varje dag dimper det in nya som jag har beställt)

jag bestämde mig för att lägga ner mitt senaste projekt. när jag inte ens hinner skriva ett ansökningsbrev, hur skulle jag då hinna med mer engagemang?

belöningen för dagen blev raggmunk med drottningsylt, det är gott!

Grattis Anna!

Min fantastiska vän Anna har fått en doktorandtjänst! Igår var vi på Snerikes (av alla ställen på jorden..) och firade. Och man kan tycka mycket om snerikes, och jag brukar göra det, men de är bra på firande. Champagne, rosa drinkar, kanske världens största drink och dans! När sällskapet begav sig till djäknegatan för att sjunga karaoke insåg jag dock i tid att jag har handledning idag. Och eftersom jag inte har träffat en lärare/handledare på två veckor så är det kanske värt det att gå hem.

Annars är jag på jakt efter informanter, så om någon känner någon skön feminstisk aktivist som jag inte känner, skicka dem till mig!

Värsta bra biodagen

Gick till jobbet klockan två och kom hem vid nio och hade värsta bästa fyrisdagen! förutom att ha fått ordning på Fyris Vänners medlemsregister och fixat lite annat inför fyris reklamattack inför Infödd Soldat, så var det fler besökare än på länge! När foajén fylls av förväntan och blöta paraplyn och en och annan ångande kaffekopp, då är allt så enkelt. Alla är trevliga, köper bra ekochoklad och jag får en aning om hur det skulle kunna vara om fyris vore den där fantastiska kulturmötesplatsen där det händer saker! Jag må vara en drömmare, och en evig optimist, men visst skulle alla Uppsalabor kunna få för sig att film kan vara mer än SF och att popcorn inte är det viktigaste!?

jösses flickor

Hemma igen. Har dragit på mig någon slags förkylning och medföljande "Tänk om det är något farligt från Afrika"-hypokondri. Jaja, en alvedon ska väl hjälpa mot båda två.

Det har lossnat lite med uppsatsen, jag har hittat ett bra perspektiv som handlar om sociala rörelser, och helt plötsligt öppnar det sig en forsande flod av möjliga böcker att läsa, alla av sympatiska genussociologer från världen över. Jag var på Jösses Flickor igår och blev peppad av historien och mindre peppad av nutiden som verkar så hopplöst individualistisk ibland. Varför är vi så motvilliga till att kompromissa? Är det för att vi har lärt oss att vi kan göra vad vi vill, och därför ger oss ut för att iscensätta just det, utan att tänka på vad som blir kvar bakom och runt omkring? Men samtidigt, att inomfeministisk konflikt är nyttigt och nödvändigt är jag övertygad om, bara vi lyssnar på varandra, och inte bara gör själva.

där borta mellan bergen

Nu far jag till Värmland ett par dagar. Jag ska hänga utställningen som jag gjorde i våras i missionskyrkan i Karlstad imorgon, och vem vet, kanske prata något om den senare i helgen. Men jag vet inte riktigt vad jag skulle säga. Bilderna talar så mycket för sig själva. jag tittar på dem och ser värmen hos de här tjejerna och vet vad glada de gjorde mig när allt annat var så jobbigt. Jag tror så mycket på dem och hoppas att nu när de tar examen här i dagarna så har de förhoppningsvis fått möjlighet att få sina symaskinslån och kan starta sina små företag och bli självförsörjande! Om de har tur kan de få sy skoluniformer åt någon skola och får komma igång ordentligt. Och jag hoppas att Estelina också får sina pengar trots att hon inte har några föräldrar som kan betala en insats. Jag hoppas att de får möjlighet att vara självförsörjande utan att behöva försörja alltför många andra. Jag hoppas att de inte får barn alltför tidigt och att när de får barn är det med en man som inte sticker. Jag hoppas att de överlever i ett distrikt där alltför många dör i hiv/aids. Jag hoppas att jag orkar åka tillbaka till bergen någon dag.

systerskap

Mina tankar går kring systerskapet. Jag vet nog ungefär vad jag tycker, att det är viktigt, grundläggande, nödvändigt men samtidigt oerhört problematiskt. Kanske är det här en ingång i uppsatsen? Det skulle det kunna vara, vilka delar av den feministiska rörelsen ansluter sig till systerskapstanken och vilka gör det inte? (samtidigt som jag tänker att utan systerskap som i solidaritet mellan kvinnor så kan det knappast finnas någon feminism.)

När jag börjar skriva en uppsats så är jag alltid intresserad av ett fenomen. Men snart så tar alltid den egna resan över. Jag reser med min uppsats i alla dess kringelikrokar, och uppsatsen reser med mig.

Igår tyckte jag. Jag fikade med c. och j. och vi pratade om det ena och det andra och plötsligt fick jag den där känslan i magen igen, av att det här tycker jag och det tycker jag jättemycket! Det är så lätt att förlora sig i än den ena och än den andra teoretikern och citera och resonera men inte tycka. Men känslan av att tycka att något är viktigt och tycka det jättemycket är oslagbar!

För övrigt är jag rätt stressad av allt som händer och allt jag gör. Inte så mycket uppsatsen som metoduppgiften, jobbet, utställningen som jag ska hänga i Karlstad imorgon och som jag har en känsla av att jag måste fixa till tusen saker med! Det blir ikväll.

filmblogg

Nu mina vänner, nu finns det hopp! Eller i alla fall en filmblogg på fyrisbiografen.blogspot.com, om än fortfarande utan inlägg...

För övrigt anser jag att alla borde gå på bio!

Tänkte skriva något långt och elakt om SF och kommersiell kultur som krossar alla som inte kan konkurrera och som bara sprider innehållslös masskultur. Men jag blir bara ledsen istället för att det ska vara så svårt att få människor att gå på Fyrisbiografen och att det i slutänden är en hopplös kamp.

queerfeminism radikalfeminism och gräsrotsrörelse

jag bara vimsar idag och de senaste dagarna och skulle verkligen behöva lite konstruktiv handledning för att komma någonstans. Tror att jag allra mest vill intervjua en massa sjyssta feminister och snacka med dem, mer än att läsa mer nu. Jag funderar också på idag och hela helgen som gick om det går att stoppa in den stora feministiska visionen i en uppsats? Brandtal? Om det skulle gå skulle jag kunna ägna hela hösten åt att läsa Benhabib och Fraser och kanske vara lycklig då.

göteborg

Jag börjar i slutet. Först blev jag less på världen när tåget var sent till enköping och jag skulle missa bussen hem och nästa gick om en timme. Sen blev jag fantastiskt glad när jag kom ut på andra sidan stationen och det stod en beställd buss där, tvärtom vad all information hade påstått, med en ängel till chaufför!

Ja sen då. En helg i göteborg, som började med en nunheadreunionkväll, och det var som den tiden i repris. Massor av öl, lite gräl, lite dans, lite gå hela vägen hem för att emelie är taxipuritan. (det regnade och är ganska långt) På det hela taget väldigt bra!

Sen två härligt sega dagar med världens bästa flodhästbarn och hoff och en fin fika innan tåget gick.

Mer helg tack!

Emelie och kampen mot sovmonstret

Jag vaknar på morgonen när min klocka ringer vid sju och finns inte. Jag är en del av mitt täcke. Sen följer en timmes (när det är som värst) blandad sömn och övertalning om att gå upp, besvarad med totalt oförstående av typen "jag förstår faktiskt inte alls varför jag ska gå upp". Det blir ju inte bättre av att jag mest springer runt och inte vet vad jag sysslar med den här veckan, söker lite böcker på internet, läser några sidor, skriver några rader, funderar lite... Mest av allt vill jag nog att det ska vara imorgon och dags att sätta sig på tåget mot Göteborg och alla fina människor där.

måndagstristess

Det luktar illa i mitt kök. Hm. Borde lokalisera källan. Jag gissar på någonstans i diskhon.

Idag har jag läst Tiina Rosenberg, funderat på huruvida jag vill att min uppsats ska handla om identitet på det ena eller andra sättet eller inte, utvärderat jämställdhetsplaner på kåren och jobbat på en folktom biograf.

Kanske gröt till middag?

Nya tag

Efter några galna lovdagar ser jag fram emot att sätta mig på min plats på carolina (och jag ska vara där tidigt så att jag får den!) och sätta igång på riktigt med uppsatsen och dyka ner i böckerna igen. Att några dagars ledighet så snabbt ger en all motivation tillbaka!

Hösten är ju på riktigt nu, och jag tycker att det är skönt. Vad kan jag göra annat än läsa och skriva? Jag tänker också att för ett år sedan var jag i Tanzania och allt var så annorlunda, och därför är det skönt att bara vara här nu. Jag till och med ler lite åt den tidiga julskyltningen!

Tidigare ikväll var jag och s. och såg Alice och jag, och den väckte tankar om kärlek och möjligheter. En fin liten film.

Jag ska gå och lägga mig tidigt och vakna imorgon pigg och glad och redo för mig själv! Godnatt!

höstlov

Eftersom jag aldrig får något höstlov har jag tagit makten i mina egna händer, sådärja, med ett rungangde performativt jag har höstlov så är det nu faktum.

snö

Det där vita där ute på gräsmattan, det är snö. Det tog en liten stund att förstå. Den ligger kvar, fast det regnar på den. Det måste betyda att det är vinter. okej då, att det är vinter och att jag är sjuk måste betyda att jag inte ska gå utanför dörren idag. Mycket logisk slutledning. Så, hemma blir det, jag återfinns vid köksbordet skrivande pm om det moderna samhället och den autonoma individen och konstruktionen av den andre som förutsättning för dem. Ifall det var någon som ville veta.

ord

Prata är bra och fina vänner är bra. Tack.

Jag sitter hemma ikväll och läser Edward Saids essäsamling och känner mig lärd. Det var det eller att tvn skulle få komma fram ur garderoben, och faktiskt så vann Said.

Annars allra mest Carolina, och läsesalen (även om jag fått slåss om min plats de senaste dagarna) och kaffepaus. Idag stod vi på knä i fönstret i hallen vid skåpen och tittade ut på regnet och dividerade om hur mycket det egentligen regnade, och även om jag är trött och seg på eftermiddagen, och huvudet sprängfyllt med ord ord ord, är samvaron bra där. Jag tycker om orden. Orden och meningarna som snurrar runt runt mellan min öron och ibland fyller en funktion, leder framåt, och ibland bara finns där och krånglar till och står ivägen. För varje sida jag läser kommer jag på minst en bok till som jag skulle vilja läsa. Skriver aldrig ner utan glömmer strax för nästa impuls. Så lite jag hinner. Om jag kunde läsa jämt skulle jag ändå aldrig hinna med allt jag vill, det bara växer, en bok ger tjugo nya idéer. Om jag läste jämt skulle jag bli galen, men det är kanske ett annat problem.

Jag borde skaffa en ryggsäck, så inte orden i förpackad form har sönder mig.

mörker

Jag hade glömt mörkret. Mörker som är fantastiskt om man är flera och kan stänga det ute med ljus och te och vänskap, men som är förskräckligt när det möter mörket på insidan och allt liksom suddas ut i ett enda stort och grått och svart. Då drar jag ur telefonen igen och stannar inne, och kanske kan man förbanna internet som gör det möjligt att stanna inne så länge, som ger ett minimum av (artificiell) social kontakt istället för att tvingas ut att söka den riktiga.

chokladkaka

Jag bestämde mig för att strunta i finbesöket, eftersom de i slutänden ville att jag skulle åka till Gävle. Istället har jag simmat och letat byxor på stan, och bakat chokladkaka. Fikabesök snart.

Gardinerna som var helgens projekt har inte sytt sig än. Hm. De borde det, snart.

Det är skönt att ha simma så det känns i hela kroppen sen och oj vad gott att äta mat sen!

Diska nu.

Idag är jag nöjd och glad.

från en mörknande läsesal

I helgen får jag besök av mitt nära förflutna. I färnebo finns just nu Mr Haule, rektorn på Ulembwe FDC, och nu i helgen kommer han till Uppsala. Vi har sporadisk och artig kontakt och det kan nog bli jättetrevligt. Om inte allt det där andra, det som jag stoppar undan långt in, det som handlar om hur förtvivlat jobbigt det var de sista veckorna i Tanzania, om inte det bubblar upp och tar över, om inte det ens är i närheten, då kommer det att bli bra.

Annars lovordar jag universitetets trådlösa internet, som finns både på carolina och på mitt jobb och teater Lacrimosa som är asbra och fick mig att skratta så att tårarna sprutade idag!

På det stora hela är det nog en bra dag. (man vet ju aldrig förrän efteråt)

Nu ska jag gå hem och äta potatis och blomkål och vegschnitzel. (stavas det verkligen så tyskt?)

söndagsmanifest

Struktur, sällskap, diska, tvätta, motionera. Då fungerar det.

På gymnasiet hade jag och fina rishögen och det heliga mongot som motto att göra varje dag något som vi var rädda för. Det är dags att ta upp det igen.

Idag känner jag mig lite full i fan.

Jag ska jobba och hoppas på tusen tanter som jag älskar att se tillsammans med sina väninnor. Ni fina vänner som jag har, jag vill gå på bio på eftermiddagen på helgen med er när jag är sisådär sjuttiofem.

Jag ska träffa min far och fika eller äta mat och det är alltid trevligt.

Jag är en bra människa.

Kram.

dagens högtflygande planer på att skaffa kontroll över mitt liv!

snart om en stund när jag har skrivit färdigt mitt pm ska jag:

• diska
• gå och simma kanske
• köpa kaffe (för nu är det helt slut så om jag glömmer det idag igen så blir det en jobbig morgon imorgon)
• maila folk som jag lovat att maila
• leta i min hög av papper bredvid mig, jag är säker på att det finns papper där som jag borde läsa och göra något åt på det ena eller andra sättet
  

regn

Jag hade tänkt gå till globalen och köpa kaffe, simma, vara effektiv. Men det regnar. Och det blåser. Och om jag hade haft gardiner och persienner hade jag dragit för dem, fällt ner dem och stängt in mig och inte tittat ut och inte låtsats om omvärlden. Bara boken, brödet som doftar och jag och stängt ute både omvärlden och huvudvärlden och flytt ett tag. Men istället borde jag sätta i telefonen i väggen igen.

oktober

Oktober. Äntligen regn och jag längtar efter kylan. I vanliga fall brukar jag tycka att september går så fort, bara försvinner, men i år har september varit oändligt. Jag tror att oktober blir bättre, lite mer fokuserat och konstruktivt. Ta det som ett nyårslöfte, fast nu.

Jag har landat på fötter efter några besvärliga dagar och tänker hantera vardagen lite i taget. När jag har gjort det ska jag ta tag i mitt upssatspm som just nu ligger på is. Kanske i helgen.

Kanske ska jag fundera på framtiden.

allvar

Jag har glömt hur man är ledig. Vad hände? När blev jag så besatt av allting som måste göras? Eller först och främst, som måste läsas och skrivas. När jag väl har (överraskande) några lediga timmar, så nästan uppfinner jag en uppgift. Dags att börja andas.

Söndagsmelankoli

Huset är stilla och tyst och bara datorn brusar, men även den försiktigt. Utanför har föreningen städdag och jag gömmer mig inomhus, skräckslagen inför det offentliga fördömandet som det (antagligen inte alls) skulle innebära att gå ut utan att delta. Läser bok bland kuddar och fastnar, fastnar långt bort, så uppslukad som jag inte har varit sen jag läste på min säng i Ulembwe. Tänkte skriva lite, men kanske inte. Tänkte gå på bio, men kanske inte. Fika med Anna, chokladtårteresterna från igår, gott, med hallonsås.

"kvinnor tycker dessutom helt enkelt om detta ombyte"

Just nu håller jag på att läsa "Den ensamma massan" av Riesman för min sociologikurs, som består av moderna sociologiska klassiker som behandlar relationen mellan individ och samhälle. Det här är den andra boken jag läser för kursen, den första var Bourdieus "Distinction". Någonstans på vägen så börjar jag bli lite trött. Riesman är ytterliggare ett exempel, följande på Bourdieu, på författare som försöker analysera världen, men som bara bekymrar sig om männen. Kvinnornas enda funktion är i relation till mannen. Då och då fälls kommentarer om att det ser lite annorlunda ut för kvinnor, men, det blir aldrig mer än så. Kvinnor, i form av mödrar och hustrur, är hos Bourdieu en faktor som kan höja mannens kulturella kapital genom sin goda smak. Hos Riesman är hon någon som tycker om att byta om till middagen, och som kan konsumera, och som har någon slags dold sexualitet som man (jag) anar att han är lite chockerad över. Han skriver om "kvinnornas förmåga att reagera på ett sätt som man tidigare trodde bara kurtisaner var i stånd till...". Vad det handlar om blir dock aldrig utrett"!

När skrivs det en sociologisk klassiker om min värld?

dagen efter

Tiotusenkronorsfrågan lyder: Hur mycket skit kan alliansen ställa till med på fyra år?

mormor och hunden och Fi såklart!

Jag har skrivit klart. Jag ska åka till Värmland hela helgen och träffa familjen, ha valvaka med dem, det ska bli kul! Jag ska hetsa hela gänget att rösta på Fi, det kan bli svårt, men jag ser fram emot debatten. Jag tror att miljöpartiet är vad jag kommer att behöva argumentera mot, jag ska ladda argument hela vägen på tåget imorgon. Jag ska träffa mormor och jag ska krama världens bästa hund. Jag börjar varje mening med jag för jag är bra. När jag kommer tillbaka till stan hoppas jag att Fi har tagit sig över fyra procent.

en halv sida till bara...

Idag går allt framåt. Jag har struktur och har gjort följande:

1. Varit en god medborgare och röstat , till och med i landstingsvalet, fast jag inte har någon aning.

2. Läst en artikel som kritiserar B, och som gör det lite lättare att skriva.

3.Glömt tandläkarbesöket, det gör mig gladare.

4. Fikat och ätit lunch med fina vänner, det värmer hjärtat.

5. Pratat med grannen på balkongen bredvid, som jag har varit livrädd för hela sommaren, hon verkar trevlig.

6. Ätit chokladglass (billig).

7. Finally, skrivit nästan färdigt, bara en halv sida kvar.

blä 2.

jag har dåliga rutiner, leker på internet istället för att skriva, tandläkarbesöket fick mig på dåligt humör som inte riktigt har släppt, jag är trött på bourdieugubben som är en jäkla elitistisk fransman, och jag vill ha pluggat färdigt så att jag kan börja söka jobb och göra något annat än att läsa skriva läsa skriva, larva omkring, det är inte roligt längre.

Blä!

1. Tandläkaren suger. Det är obehagligt, det kostar pengar, man får ångest över att alla ens tänder kommer att ramla ut eftersom man (jag) får obehagliga besked om kommande dyra borrningar som ska ske alldeles för snart, i en tand som redan har en porslinskrona för att den är helt vrickad och går sönder hela tiden och inte håller kvar lagningarn.

2. Bourdieu suger. Skriv så man förstår vet jag! I slutänden förstår jag inte vad jag själv skriver eftersom jag försöker resonera kring ett par citat och så blir det samma sorts språk och blä!

3. Att vara pank suger. Självförvållat jag vet. Csnpappren kunde ha blivit inskickade tidigare än i tisdags, men ändå. När man behöver det (något lyxigt och gott) som bäst ( när man måste skriva om B. och har varit hos tandläkaren) då är det omöjligt. Å andra sidan har jag ju inte tid (pga B. ) att göra något roligt i alla fall, och kan inte äta godis (som är relativt billigt) på grund av tandläkaren och allt vad det innebär (se 1.)

vanlighet och vardag

Så är jag tillbaka. Inte i min lilla avkrok på landet, men väl i snåriga teoriavkrokar, långt långt från verkligheten. Och tillbaka på Internet, till pluggandet, till vardagsvardagen så som den brukade vara, men ändå inte riktigt, bara lagom. Jag pluggar som en galning, utan rutin, men det börjar komma. Jag försöker skriva, utan rutin, vet inte om jag någonsin haft någon, för att inte tala om disciplin. Den kära gamla magkatarren ligger och lurar, jag känner det, nu när jag inte längre äter mat sådär fint och regelbundet hela tiden, även om jag har varit grym på matlådor den senaste veckan. Det senaste mest för att jag är luspank. Vilket leder till ångestmomentet tandläkaren imorgon, vad ska jag göra sen då, om jag har 500 kronor innnan, och hade tänkt åka till mamma i helgen? Och inte svälta ihjäl fram till dess? Någonstans här, precis här, i skärningen av allt, finns vanligheten, studentvanligheten, min vanlighet, och jag är rätt nöjd.

jordgubbar

Jordgubbsplockande är förkroppsligandet av sommaren i Värmland för mig; sätta sig i bilen med ett antal tomma behållare, åka till självplocket, plocka plocka plocka, prata trevligt med bror i fåran bredvid om livet och sommaren, skvallra lite om släkten med mamma, sluta plocka, beskåda de röda prickarna och känna på hur knottrig min arm blir av jordgubbsbladen där tröjan inte räcker till, låta bli att klia, väga in jordgubbarna, 12kg, åka hem.

Den ljusnande framtid är vår!

Efter att ha jobbat en vecka och sen glidit omkring i Uppsala ett tag, shoppat som en galning (nu är alla pengar slut) och träffat många fina vänner är jag nu tillbaka hos mamma en sväng, och därmed har jag tillgång till Internet igen. Jag borde fixa det hemma hos mig, men tänkte försöka hålla mig fram till augusti när jag har jobbat färdigt.

Två saker är klara just nu, den ena är en pessimistisk tanke om att jag aldrig kommer att få jobb. Den andra är en mycket optimistisk tanke om att det går att förändra världen.

Hej!

Det här är samma tillverkare, jag tror att det är det här köket, men det finns många liknande. I alla fall den här stilen och den här färgen.

ett litet rött och italienskt

Vackert rött, smarta lösningar, snyggt som tusan, direkt från Italien - kan det bli mitt? Vi har tittat på kök idag och jag blev förälskad i ovanstående. Handlöst, ville inte se något mer, bara ha. Min mamma skrattade, min bror gick vidare. Om lägenheten bara vore bara min, då skulle jag inte tveka en minut. Som det är nu så är det ju en massa andra som har åsikter. Men det är underligt, i morse gruffade jag starkt vid tanken på att över huvud taget tänka på kök. Nu är jag besatt.

Hos Mamma

Mina småsyskon kilar ut och in, är ute halva nätterna, jag är hemma och går och lägger mig tidigt. Jag har tråkigt. En dag på landet idag, har målat sommarstuga, åkt en sväng med mamma till kyrkogården, tittat på klanraden av gravar. Sen nu, söndagkväll, vin och min dator (som ska följa med mig hem snart på onsdag, äntligen) och mycket stor lust, som vanligt, att vara där jag är alldeles för lite, i Uppsala, på en uteservering. Jag och Karin var på Taket häromdagen och åt rödbetsrisotto och åh! vad gott det var.
På onsdagen far jag i alla fall tillbaka till stan, men ska börja jobba redan på kvällen och är borta en vecka till. Sen sen sen ska mitt liv äntligen börja. Det är lite som på gymnasiet, då spenderade jag mycket tid med att drömma om det som skulle komma sen, och inte nu. Och med samma älv utanför mitt fönster, och med samma fiskmåsar (eller kanske deras farfäder, jag vet inte hur länge fiskmåsar lever) skrikande runt huset.

Emelie, the städgeneral

alla ni som känner mig vet att jag är en katastrof när det gäller städning. vad händer då när jag för andra terminen i rad är städgeneral för slutstädningen? jo, jag förvandlas till tidernas städfascist, domderar, planerar, låter ingen gå förrän alla är klara. samtidigt som jag ogenerat erkänner att jag under de närmaste dagarnas städning knappast tänker vara den första som erbjuder sig att göra det tyngsta. helt enkelt kommer mina alla sämsta sidor fram, till på köpet i kombination; maktfullkomlighet kombinerat med lathet, var glada att ni inte är i färnebo de närmaste dagarna!

sista veckan

nu är det bara fyra dagar kvar i Färnebo. Det är lite synd att inte få träffa alla fina människor, men jag är sällan särskilt sentimental av mig, så mest känns det skönt att få återgå till MITT liv, och få bo i stan och träffa alla andra fina människor istället. Jag ångrar inte en dag här, men känner mig rätt färdig med hela grejen. Utbildningshelgen på Tallkrogen var toppen och jag känner mig peppad på att jobba, och göra något annat ett tag. Lite mindre peppad på att plugga i höst, det erkänner jag, och helst skulle jag vilja få ett alldeles superbt jobb nu så att jag kunde vara färdigpluggad. jaja. På torsdag kommer jag i alla fall till Uppsala och sommarlov och sommarjobb och sommarbesök av mig hos andra och av andra hos mig. hej och välkommen till balkongen!

wohoo vad jag är bra!

under förmiddagen har jag lyckats med att: förklara foucaults maktteori och dess användning inom feminismen, ge exempel på vad queer kan innebära, resonera kring könsmaktordningen, ifrågasätta heternormativiteten och prata om Simone de Beauvoir. OCH få min kurs att förstå och hålla med om rubbet! Värsta kicken att jag inte bara kan själv utan kan föra det vidare på ett bra sätt.

en morgonbetraktelse

en solig morgon som denna är det mest betungande i mitt liv hur mycket jag ogillar studentstaden! Tänk på det alla som kommer ovetande flyttande till Uppsala och hamnar i deras klor, de är aldrig snälla bara för att!

Värme och sol på balkongen, fest ikväll, feministworkshop imorgon igen och utbildningshelg på jobbet lördag söndag, jag är alldeles tokigt uppe i varv!

Sandra, jag skulle också vilja gå på Wendy.

Kram

medan jag skriver min slutrapport...

idag har mitt kollektiv haft sådana där fina diskussioner om feminism och bistånd och allt möjligt som vi så sällan har men som vi borde ha hela tiden (med tanke på att vi befinner oss på färnebo...). Imorgon ska de självutnämnda surtanterna, det vill säga jag och min vän johanna, prata om systerskap, dess problem, och feminismens möjligheter med hela klassen. Jag är peppad som tusan på att få förklara vad jag tycker!

Solen lyser äntligen över Österfärnebo och kanske kanske blir det sommar snart. Jag skulle gärna vara hemma i min lägenhet och dricka vin och lyssna på musik och prata med alla där innan ni beger er bort från stans sommartristess. Själv ser jag fram emot att vandra på varma asfaltgator och fundera på allt som man kan göra nästa sommar, för då kommer jag ha pengar, körkort och superbra planer!

en första tanke

Jag må snart flytta från min avkrok, men det var längesen Uppsala var världens centrum och om inte annat så finner funderingar ofta sina egna avkrokar. Om de vill. Välkommna.

Mitt första egna steg ut i den här nya världen sker när resten av min klass sitter nere i tvrummet och ser en fantastisk dokumentär om Hiv/aids och jämställdhet i Sydafrika. Jag ser den inte eftersom jag redan har sett den två gånger den senaste månaden, men jag rekommenderar alla att se den. "when it's christmas in my life" heter den, och den är gjord av fyra elever på röda korsets folkhögskola.

jag känner mig rätt nöjd med det här, att övervinna sig själv och rekonstruera sin identitet, den här gången som "en som har en blogg". jaja. hej.