ord

Prata är bra och fina vänner är bra. Tack.

Jag sitter hemma ikväll och läser Edward Saids essäsamling och känner mig lärd. Det var det eller att tvn skulle få komma fram ur garderoben, och faktiskt så vann Said.

Annars allra mest Carolina, och läsesalen (även om jag fått slåss om min plats de senaste dagarna) och kaffepaus. Idag stod vi på knä i fönstret i hallen vid skåpen och tittade ut på regnet och dividerade om hur mycket det egentligen regnade, och även om jag är trött och seg på eftermiddagen, och huvudet sprängfyllt med ord ord ord, är samvaron bra där. Jag tycker om orden. Orden och meningarna som snurrar runt runt mellan min öron och ibland fyller en funktion, leder framåt, och ibland bara finns där och krånglar till och står ivägen. För varje sida jag läser kommer jag på minst en bok till som jag skulle vilja läsa. Skriver aldrig ner utan glömmer strax för nästa impuls. Så lite jag hinner. Om jag kunde läsa jämt skulle jag ändå aldrig hinna med allt jag vill, det bara växer, en bok ger tjugo nya idéer. Om jag läste jämt skulle jag bli galen, men det är kanske ett annat problem.

Jag borde skaffa en ryggsäck, så inte orden i förpackad form har sönder mig.