there's no more rain in this cloud

kanske lite intresserad av världen någonstans i alla fall. jag tror nog att nya bang och ordfront får följa med till tallkrogen imorgon och dra mig upp ur mig själv. men seriöst, jag måste skaffa mig ett jobb på riktigt, typ nu.

för övrigt är jag inte längre världssämst i minigolf. den sura förlusten i slottsskogen för jag vet inte hur många år sedan vägdes upp av en tredjeplats igår kväll. och jag är inte långsint, inte alls.

För det tredje och femtielfte så tror jag att tallkrogen kommer att göra mig gott. Jobba halva dygnet, skrota runt i tallkrogenbubblan den andra halvan, äta Cattas goda och nyttiga mat och bada bastu om kvällarna med allmänt löst tallkrogenfolk. Summan av kardemumman är mycket jobb, trevligt sällskap, inga konsumtionsmöjligheter och produktion av inkomst.

all alone again

De har åkt och precis nu hör jag fåglarna utanför fönstret. Mitt kök är i princip utrivet och alla kökssaker är intryckta i vardagsrummet men det är i alla fall tyst för en stund.

det är jag och charlotte idag

Jag testar mina gränser lite. Det är som på gymnasiet när familjen var bortrest och jag var hemma och kanske hade haft en liten fest alternativt bara varit sådär brutalt stökig som jag ju fortfarande är och så ringde mamma när de hade en timme kvar och jag fick panikstäda. Bara att nu kommer de hem till mig.

Istället sitter jag på balkongen och frossar i familjen Brontë. Att Charlotte Brontë som skriver så överväldigande om kärlek kan ha en så totalt förnuftig på gränsen till cynisk syn på detsamma i breven till sin väninna Ellen, det fascinerar mig! Men igen, i verkliga livet handlar det om överlevnad och i fantasin om drömmar.

Som jag ju ständigt det senaste året har brottats med kärleksbegreppet och hur jag ska förhålla mig till det och leva med det både tröstar och förskräcker det att jag har förebilder som gjort likadant. Det tröstar eftersom jag inte är ensam och inte är först och knappast sist att ägna mig åt detta. Det förskräcker eftersom jag inser att jag idag liksom Charlotte Brontë på 1840-talet konstaterar att kärlek sker på mannens villkor. Låt oss också minnas att när Jane Eyre väl hänger sig åt sin kärlek är han oskadliggjord, berövad på såväl kroppstyrka som rikedom.

Tjocka släkten

Det har varit kalas i Skärgården hos snälla ABB-farbrorn med fru och välartade ABB-kusinerna med flickvän och fru. Träffade två av vuxenkusinerna med deras män och sammanlagt sju mer eller mindre vilda kusinbarn som jag så småningom faktiskt lyckades identifiera som individer för första gången någonsin. Träffade läkarfaster med prästman och läkarfarbror med läkarfru och sonen finkusinen med flickvän. Ja fackpamppappa var ju med också såklart och bästkusinen. Den sistnämnda och jag avslutade med att ta Vaxholmsbåten till Stockholm och det var nästan som ett äventyr. Men bara nästan.

Midsommardag med PJ

Jag kan äta jättemånga plättar. Ett helt berg. Det är lite som 14-sekundersrekordet i den eminenta tävlingen läggasyltpåochrullaihopochätaupppankakan från åttan.

Det ligger en alldeles ny Bang på bordet men jag orkar inte riktigt engagera mig. Vattna lite blommor och spana lite efter nya tomater och fundera lite halvdant på framtiden räcker alldeles tillräckligt.

jag har jordgubbar och snart tomater och blommande klematis på balkongen, vad mer kan jag begära?

Med förtjusning tar jag till mig en mulen sommardag helt utan stressen att göra något av sommaren. Jag strosar planlöst runt i lägenheten i morgonrock fast klockan snart är halv tolv och sysselsätter mig med egentligen rätt så meningslösa små projekt. Jag har en och annan plan, men det är inte så bråttom.

sommar i Uppsala är sommar på Fyris

Nu finns det ett program för filmfrossan på fyris 20/7 - 17/8 på fyrisbloggen. Kolla in och skriv upp i kalendern för sommarkvällarna i Uppsala!

dekonstruktion

Jag tänker. Jag planerar att tänka mycket den närmaste tiden. Jag tror faktiskt inte att jag har tänkt efter ordentligt på länge. På vad jag vill, vad jag vill göra, vad jag inte vill göra, på vad som är viktigt för mig.

För många år sedan, jag var kanske sjutton år, läste jag och en vän eller kanske flera intensivt Stjärnor utan svindel. Vi älskade den eftersom den sa till oss att det gick att välja annorlunda. Med många år av sociologi mellan mig och sjuttonåringen så vet jag ju att det inte är så enkelt, alla val är inte möjliga för var och en. Men det finns en bit som handlar om mod också, att våga välja bort det konventionella och förväntade och tänka efter vad som är viktigt. För en själv, för mig.

Dekonstruktion är väl det fina ordet. Synliggörande och dekonstruktion av maktrelationerna som omger oss. Mig.

och jag känner, att sommaren är min

Sedan jag var i Karlstad senast har min mammas trädgård blivit alltmer en park. En myggig men oh så vacker park med stenlagda gångar, rosor, pioner och fruktträd. Just nu fläktar det där jag sitter under äppelträdet och det hindrar de små mordiska flygfäna en aning. Jag badar, läser, umgås med familjen och gör studentfirandeförberedelser.

Hade jag haft en kamera hade jag visat bilder på den blå irisen kring plommonträdet, den stora gula rosen som precis slagit ut bredvid den likaså blommande jasminbusken, bersån som har blivit ett grönt och rosa rum på sju år, pionerna som flödar över av färg och form och klematisen som klättrar över hela bersåbordet och som nog slår ut imorgon med kanske blå blommor mot det vitmålade järnet.

Häromdagen var vi i stugan och skulle klippa gräset. Gräsklipparen ville dock annorlunda och jag ägnade förmiddagen åt att slå med lien och sen simma i det otroligt varma vattnet i sjön. Älven är kallare, men ändå tjugotvå grader var det någon som sa häromdagen.

tänk om de bara pussa och släckte, tänk om de bara trodde jag sov, tänk om de inte lyfte på täcket och såg att jag låg med lackskorna på!

Mina fina vänner gav mig de fina lila lackskorna och den inre utklädningslådeprinsessan for upp till ytan som ett fyrverkeri! Hatt, klänning och lila lackskor. Bara ett par små korta handskar som fattas. Och så fina martiniglas från m. Jag ska svassa runt runt runt på min balkong i sommar.

Det finns inget så roligt som att få presenter när man inte förväntar sig det. Lika bra är det med vänner som räddar mig när jag låser mig ute 25 minuter innan festen! Tack så mycket allihop!

Nu far jag snart till Värmland (efter två samtal med sjs kundtjänst dök mitt bokningsnummer upp) och födelsedagskalas och studentexamen och en och annan fin gammal vän förhoppningsvis i kombination med skandalöst mycket vin. Och lite sommarstuga kanske. Jag ska försöka läsa och tänka.

Jag har ett rätt så hemligt projekt inbokat också. Det ska bli spännande och är definitivt ytterliggare ett steg mot vuxenheten. (som om det inte räckte med fast boende, balkongodlingar, magisterexamen och kvällströtthet)

Slutligen har jag som ambition att avdatorisera mig för ett tag. Så det så.

tack

Tack bara för att ni var där. På olika sätt.

Idag vet jag att jag kan göra vad jag vill, och att det inte finns någon mening med att försöka klämma in mig själv i något som kanske aldrig kommer att gå eftersom det jag vill inte är vad de vill. De som bestämmer.

Vi äter chokladtårta och firar ikväll, av den enkla anledningen att vi alla är så förbannat bra och kan göra precis det vi vill bara vi vågar. Det viktiga är att ha roligt. Det är sommar och vad som helst kan hända.

Åk till Tanzania!

Färnebo Folkhögskola har platser kvar på höstens praktikantkurs till Tanzania. Sök genast! Det finns absolut ingen anledning att låta bli.

Och gå lite på bio också. Det behövs, både i själen och på biografen.

Men snälla... ett bara.

Jag vill gå på bröllop. Jag vill klä mig fint och ha näsduk i handväskan och skåla och äta god mat och glädjas åt någon av mina vänners lycka. Jag har typ tusen outfits för ett lagom uppstyrt bröllop och till och med snygga näsdukar. Så kom igen! Sluta vara så förbaskat moderna och alternativa! Gift er så snabbt ni kan, fungerar det inte kan man ju göra om det.

fredagsmorgon

Det är så roligt med intelligenta dissiga filmrecensioner. Att dissa är en konst.

Annars är det väl nu i dagarna som alla som är lite tuffare än jag beger sig till Rostock och G8-mötet. Jag håller tummarna för dialog och ickevåld därnere, hur naivt det än låter.

Alla som liksom jag är kvar i stan får döva sina eventuella dåliga samveten med chokladtårta och kalas hemma hos mig på onsdag. Om någon läser det här och blir lite trumpen för att de känner att de borde ha varit bjudna, så säger jag att du är bjuden! Jag har bara pinsamt dålig koll på vilka jag har bjudit i verkligheten och vilka som har stannat i tanken.