julhysteri

Jag har börjat december med att vara långt mer julvänlig än vanlig. Som om jag faktiskt tycker att det är kul med glitter och glam och konstsnö. Kanske är det för att jag var i Tanzania förra året, kanske bara för att jag mest är instängd på Carolina mest hela tiden, kanske är jag bara seg i starten.

Hur som helst, jag blir galen, inte av röda kulor och glögg och lussekatter, men på all förbaskad kommersialism. Nog för att jag tycker att det är trevligt att ge presenter till min familj och nog för att det är roligt att få öppna prasslande paket, men hur mycket trivsel kan vi kräva idag utan att ta konsekvenserna som kommer sen? Alla är upprörda över svt:s planeten, och på clas ohlsson har de extrapris på lågenergilampor, men någonstans där tar det stopp! Att ta nästa steg och inse att för att förändra situationen måste vi förändra hela vår livsstil, inte bara våra ljuskällor, verkar omöjligt när jag ser rullar och åter rullar av färgglatt papper och snöre. När hela butiker är fulla av saker som ingen behöver, och det säljs särskilda kassar för att bära julklappar i.

Att då traditionalismen fått sig en spark i baken av att min familj (ni vet jättestora granen och jättegigantiska lagret av julmat och julkrubba framför öppna spisen) faktiskt tänker äta libanesiskinspirerad buffé till jul värmer mitt hjärta. Men hur länge dröjer det tills vi accepterar att få träd i VI-skogen i julklapp? Kommer tiden att räcka till?