Att sälja sin själ

Så här är det, En film går bra på den lilla kulturbiografen. Filmen är helt i linje med biografens filmer, knappast den svåraste och smalaste film som visats, men en bra film som många vill se, och den har gått länge. Filmen ligger inte på något av de små distributionbolagen, utan på ett av de stora stora. Det stora stora bolaget upptäcker plötsligt den lilla kulturbiografen och det faktum att den lilla kulturbiografen har stadens tredje största biosalong (jepp det sägs så i alla fall). Det stora stora bolaget tycker att vi ska få visa fler av deras filmer. Den lilla kulturbiografen blir glad eftersom de alltid kämpar för fler besökare, nya besökare som inte brukar gå där.

Sagt och gjort, på fredag är det premiär för en stor film med en stor stjärna. Det händer inte så ofta. På tv kan man se reklam för den stora filmen med den stora stjärnan. Men det är bra att få folk och pengar till den lilla kulturbiografen, och jag tror kanske att filmen ändå inte är det värsta som har visats. Men sen då? Snart kommer det ju en till film från det stora stora bolaget med en annan stor och folklig stjärna. En stor och folklig stjärna som är stor och folklig för att han brukar snubbla över saker och dra sexistiska skämt. Hur blev det så? Tjäna pengar är bra så att den lilla kulturbiografen kan överleva och klara av att visa smal film, men finns det kanske en risk med att sälja sin själ?