jag ska ta mig dit

Den del av Emelie som fortfarande är vid sina sinnens fulla bruk hälsar att hon har haft en smärre uppsatskris. Hon lever och mår bra men lägger det mesta av sin tid på att lusläsa uppsatsen mening för mening. Från samma håll påpekas det att ingen kan vänta sig några stordåd (förutom uppsatsen då) innan den 21 maj, men sen kanske. Vi passar ockå på att släppa igenom en fråga: hur smärtsamt kan det egentligen vara att döda sina älsklingar?

(om någon undrade så sysselsätter sig den andra delen för evigt med att vara assnygg i hemlighet och rulla sig i skiten, tack och lov på någon annans köksgolv den här gången.)