Mycket att göra idag, så jag bjuder bara på ett fint litet citat. Se det som en förhandstitt på min fantastiska uppsats. Varsågoda!
Em: Hur ser du på män som är feminister?
J: Jag vet inte om jag har träffat nån riktigt bra sån, utan det är väldigt ofta, eller alltså de vill väl men de får ofta så jävla mycket poäng på det så att man kräks... så att de är så himla käcka. Och ju ädlare de är, desto mer kräks man av nån anledning. (skratt) Och det minsta ”jo nu ska ju ni, det är ju ert samtal det här” och såhär ”jag tar ingen plats” och så. När jag respekterar dem det är när, som feministiska pappor som vill ha rätt till sina barn eller, som de här gubbarna som kämpar för att få andra män att sluta slå, när de faktiskt gör nånting. Då bidrar de ju jättemycket. När det kommer såna här böcker, Stefan Mendel- Enk, alltså, att de tar upp, problem som faktiskt handlar om manlighet, det tycker jag är otroligt bra att de tar upp. Och då får man liksom vara sådär ”fast det har vi sagt jättelänge, men det är jättebra!” (Skratt) Då får man bjuda på det liksom. Ja.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Ge mig mer! Blir så fasansfullt nyfiken på din uppsats nu.
Kanske det kan inspirera dig?
(Bara så du vet så tycker jag numera att metodkursen är rolig. R-O-L-I-G! Jag funderar över hur sjuk jag är.)
emma, nu har det väl ändå gått för långt? ;)
tack emma!
Jag instämmer med sandra. Man kan ju inte gå och sådär gilla både kvalitativt och kvantitativt arbete. Med oss eller mot oss tycker jag är bra! Annars blir ju världen sådär nyanserad och jobbig, det går inte alls.
Post a Comment