Idag är jag bruden i den lilla klänningen som tittar på när tre snickare bygger mitt kök.

Det är sådär deckarsommarkvavt ute och jag hänger i min lilla etta och känner mig våpig. Som en medelålders man känner jag ett behov av att få beröm av snickarna och vara en av dem. Att slipa väggar i en vecka har tagit fram mina värsta machosidor. Ungefär som när jag börjar elda och hugga ved. Men jag är ju bara en arbetslös nästanfärdig akademiker som drömmer om framgång som kommer utan ansträngning.